Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1932 - Irländska fristatens elektrifiering - W. Borgquist: Några data till projektets förhistoria och förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 JULI 1932
ELEKTROTEKNIK
103
spådd. Shannonanläggningen godkändes av det
irländska parlamentet, the Dail - och Siemens fick en
beställning på ett bräde på ca 90 miljoner kronor.
I engelska eller f. d. engelska länder anser man det
vara en självklar sak, att den som får rätt till
elektrisk distribution inom ett område, får ensamrätten
därtill, och vid behandlingen av Shannonprojektet
meddelades från regeringens sida, att i den mån så
erfordrades, skulle lag utfärdas om förpliktelse för
kraftkonsument att taga kraft från Shannon, i den
mån den levererades till pris, som högst uppgick till
det konsumenten eljest finge vidkännas för sin kraft.
För egen del trodde jag, att Shannonföretaget skulle
komma att organiseras i stort sett som
Vattenfallsstyrelsen, med leverans av kraften en gros, möjligen
med ett lagligen reglerat samarbete mellan den
statliga vattenkraftanläggningen i Shannon och det
kommunala ångkraftverket i huvudstaden Dublin,
möjligen också med statlig detaljdistribution i en del
städer och samhällen.
Irländarna kommo emellertid på egen hand till
andra resultat. De konstaterade genom studier i olika
länder, att den farliga punkten i distributionen
utgjordes av den dualism, som emellanåt uppstår
mellan stor distributionen och städernas
detaljdistribution, och den stagnation, som kan uppstå, om en
kommun på olämpligt sätt använder distributionen
som skattekälla eller underlåter att utveckla
distributionen. Irländarna kommo därför till den slutsatsen,
att såvitt möjligt all distribution borde läggas under
samma förvaltning, och i den lag, som utfärdades,
tillerkändes staten rätt att inlösa de kommunala
elektricitetsverken. Dessa äro numera inlösta. Staten har
vidare inköpt de enskilda företag tillhöriga
elektricitetsverk, som funnits i ett flertal städer, däribland
Cork.
För sin egen verksamhet har staten uppställt det
direktivet, att kraftpriset skall så avpassas, att
erforderlig ränta erhålles på kapitalet, att detta
amorteras inom rimlig tid och att avsättning till förnyelser
möjliggöres. Men elektricitetsrörelsen får icke
användas som skattekälla.
Medan kontrollen av Shannonanläggningarna
överlämnades åt en särskild organisation, vars elektriska
del förestods av den bekanta dansk-tysk-amerikanen
dr SOTHMAN, bekant från de stora anläggningarna i
provinsen Ontaria i Canada, upprättades för den
framtida förvaltningen ett statligt affärsverk,
Electricity Supply Board, under chefskap av dr McLaughlin.
Detta Board fick redan från början ett stort
arbetsfält, i det att detsamma successivt omhändertog och
förstärkte de existerande
elektricitetsverksanläggningarna samt byggde ledningsnät i de oelektrifierade
städerna. Sist men icke minst fick detta Board även
omhändertaga en mycket stor del av
installationsverksamheten, emedan det saknades äldre företag,
som tillräckligt snabbt kunde omhändertaga denna
detalj.
Det har redan förut framhållits, att
Shannonprojektet från början tog sikte på hela landets
elektrifiering, även småsamhällenas och jordbrukets. Men
med hänsyn till såväl kapitalåtgång som
arbetsuppgiftens enorma omfattning har
jordbrukselektrifieringen tillsvidare fått anstå, medan däremot även
mindre samhällen på ca 500 invånare och t. e. de stora
mejerierna på landsbygden redan från början fått
ström. I Irland försvårades jordbrukets elektrifiering
för övrigt inom stora landsdelar därigenom, att
jordbruket huvudsakligen är lagt på boskapsskötsel.
När det icke finns någon tröskning, när korna gå ute
på bete ca 11 månader om året och ladugårdarna
därför äro små och primitiva, så blir naturligtvis
kraftbehovet mycket begränsat.
Electricity Supply Board förvaltar för närvarande
anläggningar med ett värde av ca 180 miljoner
kronor. Förvaltningen ledes av två full time och tre part
time directors, utsedda av regeringen.
Det finns två skeden i en anläggnings liv, som äro
särskilt kritiska, den ena, när anläggningen skall
tagas i drift, den andra, när efter något år boksluten
och räntabiliteten börja diskuteras.
Den första kritiska punkten klarades med glans
tack vare det utmärkta arbete som Siemens presterat
och tack vare det av ingenjör Strand och
driftverkmästare Berggren utövade befälet.
Den andra punkten har erbjudit mera svårigheter.
När man skall starta ett nytt kraftverk, så gäller
det ju att avpassa taxorna å ena sidan så lågt, att
anslutningen stiger snabbt, å andra sidan icke för
lågt, emedan därvid ränteförlusterna under startåren
bli alltför stora och även tiden för den fulla
räntabiliteten på ett farligt sätt fördröjd.
Vid Shannon-företaget har alltifrån början all
hushållsförbrukning debiterats efter vad vi bruka kalla
hushållstaxa med viss fast grundavgift och därutöver
viss kilowattimmeavgift. Den senare har
genomgående varit 1 penny, dvs. i svenskt mynt 7,5 öre,
sålunda låg. Den fasta avgiften har fixerats efter
skattevärdet på fastigheten eller lägenheten och har
utfallit förhållandevis något högre än här.
För vattenvärmare har levererats ström till 1/2
penny, varvid dock urkoppling tillämpats under
toppbelastningstiden. För butiksbelysning och för
småmotorkraft har liksom här använts rena kWh-taxor,
av vilka motorkrafttaxorna varit anmärkningsvärt
låga.
Taxorna ha utan tvivel bidragit till att belastningen
ökats relativt snabbt - vida hastigare än
Shannon-företagets många vedersakare trott. Belastningen
beräknas detta år bli 170 milj. kWh vid
kraftstationen, dvs, 55 kWh per år och invånare. Ökningen
synes vara ca 8 kWh per år och invånare.
Naturligtvis äro både belastning och ökning mycket små i
förhållande till motsvarande tal i Sverige, beroende
på outvecklad industri samt lägre levnadsstandard,
men dock fullt betryggande med hänsyn till
anläggningarnas förräntning.
Med hänsyn till behovet att snabbt uppvisa full
räntabilitet har fristaten i år tillsvidare höjt flertalet
taxor med 12,5 % i de större och med 25 % i de mindre
städerna. Prisen äro dock fortfarande ganska låga.
Priset på strömmen till vattenvärmare och på
liknande fyllnadskraft har vidare icke höjts. Man får
hoppas, att tillväxten i belastningen icke skall i
nämnvärd grad minskas.
Om också elektrifieringen av fristaten i stort sett
lyckats mycket väl, så vore det dock oriktigt att
förbigå den betänksamhet, som fortfarande här och
var inom fristaten gör sig gällande. Till en viss grad
förstärkes givetvis för närvarande denna
betänksamhet av den nu rådande världskrisen.
Enligt min mening är emellertid Shannonföretaget i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
