Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1932 - R. Lundholm: Betingelserna för god parallelldrift mellan kraftstationer - E. T. Glas: Metod för beräkning av strålningsmotstånd samt dess tillämpning vid undersökning av enkla multipelantenners effektivitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 AUG. 1932
ELEKTROTEKNIK
123
Nu skulle enligt reglerna parallelldriften gå bra,
vilket också visade sig bliva fallet.
Asynkron parallelldrift.
I svåra parallelldriftfall, speciellt när det gäller en
begränsad effektutjämning mellan stora kraftsystem,
kan det vara berättigat med asynkron parallelldrift.
Systemen hopkopplas då genom ett maskineri, som
medger en effekttransmission från det ena systemet
till det andra, vilken är fullt reglerbar oberoende av
periodtalet i de bägge systemen. Även
kvicksilver-omriktare kunna då användas. Dessa anordningar
vill jag ej gå in på här, utan jag har ansett mig böra
begränsa min uppgift till det vanligaste och
ojämförligt viktigaste slaget av parallelldrift, synkron
parallelldrift.
METOD FÖR BERÄKNING AV STRÅLNINGSMOTSTÅND
SAMT DESS TILLÄMPNING VID UNDERSÖKNING AV
ENKLA MULTIPELANTENNERS EFFEKTIVITET.
Av E. T. GLAS.
Enär en antenns strålningsmotstånd är av
fundamental betydelse vid förhandsuppskattning av
effektiviteten, är varje metod för beräkning av
strålningsmotståndet med någorlunda noggrannhet
välkommen. Den mest naturliga och först använda metoden
grundar sig på integration av strålningsvektorn över
en avlägsen sfärisk yta. Vid en enkel vertikalantenn
användes detta förfarande av v. D. PÖL1 under
förutsättning, att jordytan kunde betraktas som
fullständigt ledande. Även om man fasthåller vid
sistnämnda förenklande antagande, ställer sig
emellertid en beräkning synnerligen besvärlig, då
antennformen blir mera komplicerad eller då man har att
göra med ett antennsystem. PiSTOLKORS2 och
BECH-MANN3 ha i dessa fall använt sig av en helt
avvikande metod, som grundar sig på beräkning av
strålningseffekten vid ledarnas ytor. En redogörelse
för tankegången och metodens utformning torde icke
sakna intresse, varför så skall ske i det följande,
varefter resultatet skall tillämpas på det praktiskt
viktiga fall, som angives i rubriken.
Utgående från Maxwell’s ekvationer finna vi
nedanstående samband:
l ff
S=–-[EXH\’, Ps = SN.dö= div S- dr-,
o r
... div S =-i- div [E X H] =
–
4:71
f,
x(# . rot E) - (E. rot H)};
A~.T-*J,t £ dE\
_ £ dE j
~C*"di+ " ’
, v dH
rotE = –p. _;
dH s " dE
1 Jahrbuch der D. T. 1918, sid. 229 (Bd. XIII).
2 Proc. Inst. Radio Eng-. 1929, sid. 562 (vol. XVII).
3 Zeitschrift fur Hochfrequenztechnik 1930, sid. 182 etc.
(Bd. XXXVI).
, = - J ’(/.£?). dt -
dt
(We+
Om vi antaga, att ledarna äro inbäddade i ett
medium, som ej innehåller några "källor", behöver
integrationen blott utsträckas över ledarnas egna
volymer. Antages vidare förloppet stationärt samt
försummas värmeutvecklingen inom ledarna, så att
7 />
- (We + Wm)dr -= O, erhålles följande uttryck på
Ct V J
r
den utstrålade effekten:
P,= -$(l.E).dT
r
Föreligger ett antennsystem, skall denna integral
beräknas för samtliga strålande ledare samt
resultaten summeras.
Ånyo utgående från MaxwelFs ekvationer, få vi
om Hertz’ vektorpotential införes (Z):
rot rot Z = \72 Z +
C*
d* H
rot rot H = - V2 H = -
varvid antagits, att det medium, som omger ledarna,
har e - ^ - l, x - 0.
Insattes H som funktion av Z i den sista ekvatio-
1 d2 Z
nen under klammern, fås \/2 ^ =
varav slutligen lösningen
E = c2 . V . div Z
dt2
H =
[–dt-]
{+-
dt+}
I överensstämmelse med vår redan från början
gjorda förutsättning antagas samtliga vektorer
harmoniskt varierande med tiden. Vidare antagas nu
samtliga ledare parallella efter en riktning z. Av
symmetriska! måste då magnetiska fältlinjerna
förlöpa i plan vinkelräta mot 0-riktningen, varav
återigen följer, att Hertz’ potential Z måste vara parallell
med ^-riktningen, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
