Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1932 - E. T. Glas: Om konstruktion av dämpspolar för radiostörningsskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/o
/S
/s
fnG/u/r/e?si3 som fcnSrfen öv
-.töet? /or
\
3O 40
Fig. 5. Mätresultat enl. fig. 4.
uppskuren). Kärnorna voro på provspolarna utförda
av vanlig transformatorplåt.
2. Uppskattning av induktans och
egenkapacitet vid högfrekvens.
Enligt fig. 6 inducerades med en kalibrerad
summer-vågmeter på en mätkrets, sammansatt av provspolen
och en variabel kondensator. Resonansen iakttogs
medelst en över provspolen ansluten rörvoltmeter.
För spole nr l erhöllos nedanstående resultat:
tillskotts- resonans- härav beräknat
kapacitet C våglängd A LmH . (C + CO)^F
O uuF l 170 m U0) 385
51 1310 485
100 1390 545
213 1520 650
Av värdena i sista kolumnen erhållas L och C
genom passning. Frekvensen varierar nämligen ej
ID SKRIFT 5 NOV. 1932
mera under försöket, än att induktans och
egenkapacitet måste vara närmelsevis konstanta. Man
kan då t. e. insätta olika L-värden och se efter,
när C0 tenderar att bli konstant för olika
tillskotts-kapaciteter. På så sätt inses, att induktansen L
måste ligga mellan 1.0 och 1,5 mH. Å andra sidan
lämnar en beräkning av induktansen utan hänsyn
till järnkärnan värdet 1,2 mH. Härav kan den
slutsatsen dragas, att järnkärnan endast i mycket liten
utsträckning påverkar induktansen vid högfrekvens,
sannolikt beroende på magnetiska fältets
förträngning mot ytan vid mycket höga frekvenser.
Däremot ökar järnkärnan högst betydligt spolens
egenkapacitet, vilken för spole nr l uppskattas till ej
mindre än 250-400 ^^F. Denna ökning finner sin
förklaring i den betydande distribuerade kapaciteten
mellan lindning och kärna. För spole nr 2
uppskattades de motsvarande värdena till L = 0,4 mH,
C0 - 750 jujuF. Vi se alltså, att induktansen vid
högfrekvens kan vara blott 2-3 % av induktansen
vid lågfrekvens och full belastning.
Summa summarum, de båda undersökta spolarna
ha god eller medelgod dämpningsverkan vid
lågfrekvens, men måste betecknas som tämligen dåliga
dämpspolar vid högfrekvens. Den relativt höga
stämplade strömbelastningen motsvarar de fall,
där störningen innehåller såväl hög- som
lågfrekventa komposanter. Det kan därför mycket väl
hända, att spolarna äro lämpliga med hänsyn till det
av tillåten strömbelastning och ekonomiska hänsyn
bestämda användningsområdet. För att avgöra
detta inkopplades spolarna som störningsskydd
till en likströmsgenerator, om vilken man på
förhand visste, att den gav upphov till såväl hög- som
lågfrekventa störningar (knaster resp. lamellton).
Alternativt inkopplades en spole utan järnkärna,
om 1,3 mH och en egenkapacitet om blott några
tiotal jUjuF. Mätningar visade då, att spole nr l var
24 %, spole nr 2 ca 18 % bättre än luftspolen, allt
avseende med rörvoltmeter uppmätt störningsspänning.
Man kan därför besvara den uppställda frågan
sålunda: järnkärnan utövar, eller kan åtminstone
utöva, gynnsamt inflytande, där störningen innehåller
såväl hög- som lågfrekventa komposanter. Man kan
som regel säga, att dämpspolarna lämpligen ut-
-#-
!ris0p/ne
Fig. 6.
föras med järnkärna, i de fall då strömbelastningen
överstiger 10 A. Ungefär där synes nämligen
gränsen gå för en mera betydande lågfrekvent
kompo-sants uppträdande. Det är helt naturligt, att man
ibland möter undantagsfall, men praktiken har i
allmänhet verifierat det anförda.
Likaså har praktiken visat, att där störningen är
väsentligen högfrekvent, järnkärnan blott försämrar
spolens dämpande förmåga (småmotorer, brytställen
m. m.). I detta fall bör man följaktligen gå in för
spolar utan järnkärna, vilka då böra lindas med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
