Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1932 - Klas Sondén: Frätningsförsök rörande Göteborgs vattenledningsvatten - Henry Brahmer: Något om jästsyntesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedanstående frätningsförsök, vilka utfördes parallellt
med varandra under alldeles lika förhållanden
medelst var sin av tvenne apparater.
För att snabbt komma till en viss, ungefärlig
uppfattning utfördes orienterande försök å varmvatten
(ca 80°), därvid flätningen var så stor, att man
redan efter ett eller annat dygn kunde iakttaga
bestämda resultat.
I tabell 2 visas resultaten av ett dylikt försök från
1928 (augusti).
| A | D | |
| Vattnens genomsnittliga temperatur . . . | 78° | 81° |
| Analyssiffror enligt K. Almström:[1] | ||
| pH . . . | 6,0 | 4,9 |
| CO2, beroende av alkaliniteten . . . | 7,7 | 0 |
| CO2, total . . . | 12,0 | 14,5 |
| Luftsyre . . . | 2,6 | 3,5 |
| (4) 3 C6 H12 O6 + 3 O2 = | 6 CH3 CHO + 6 CO2 + 6 H2O |
| glykos | acetaldehyd |
| (5) CH3 CHO + O = | CH3 COOH |
| ättiksyra |
| (6) CH3 COOH + NH3 = | NH2 CH2 COOH + H2 |
| aminoättiksyra (glycin) |
| (7) NH2 CH2 COOH + NH2 CH2 COOH = | NH2 CH2 CO |
| diglycin |
| R1 | R1 | Rx | R2 | |||||||||||||||||||||
| | | | | | | | | |||||||||||||||||||||
| NH2 . | CH | . CO . NH . | CH | . CO | . (NH . | CH | . CO)n . NH . | CH | . COOH</table>
R betyder en kolväteradikal. Äggviteämnen med en molekylarvikt av ca 30 000 beräknas innehålla minst 250 st. dylika radikaler, och det är då lätt att ana de enorma möjligheter dessa föreningar ha att fylla ett otal olika funktioner, att uppträda i mångskiftande isomerier, att te sig än som syror, än som baser osv. Som förut nämnts ingår kväve med omkring 9 % i den askfria och 8 % i den askhaltiga torr jästen, och vi ha sett, huru Effront skriver förhållandet mellan glykos och jästäggvita. Oerhört mycket arbete har nedlagts på frågan om, huru kvävet tillföres jästen. Redan Pasteur (10) hade funnit, att oorganiska ammoniumsalter t. e. ammoniumsulfat, kunde tjäna jästen till näring vid alstring av cellsubstans, men senare arbeten visade, att oorganiskt kväve kunde icke användas uteslutande såsom kvävekälla. Det ansågs nödvändigt, att organiskt kväve i någon form ställdes till jästens förfogande, och detta tolkades av Wildiers (11) så, att den organiska kvävenäringen till skillnad från den oorganiska innehåller ett tills vidare hypotetiskt ämne, som han kallade bios. Vad bios är, har man ännu icke klart för sig eller om det alls existerar. Det förefaller som om bios möjligen står nära Eulers s. k. Z-faktör, vilken visat sig utgöra ett slags utsöndringsprodukt av jästen, men dock icke består av till växt vitaminer eller Co-zymas. Verkan av Eulers Z-faktor har nyligen skildrats av bl. a. Meyerhof och Iwasaki, (12) som fastställt dess stimulerande inflytande på jäsning och andning hos jäst. Möjligt är också, att den effekt, som tillskrives biosen, helt enkelt är detsamma som buffertverkan mot pH-ändringar, ett fenomen, som är väl studerat och tolkat. Emellertid står det fortfarande fast, att utan bios eller någon s. k. faktor sker ingen jästalstring och därför ingen kväveassimilation. Den nutida jästtekniken behöver dock knappast bekymra sig om biosen, även om jästen alstras av oorganiska kvävesalter och melass, ty denna senare synes innehålla åtminstone så mycket organiskt bundet kväve, att deri bios, som förmodas åtfölja detsamma, räcker till för kväveassimilationens säkerställande. Brüchner erhöll t. e. fullgod kväveassimilation i ett näringssubstrat av glykos, ammoniumsulfat med kalciumfosfat som buffert, dvs. utan närvaro av organiskt kväve i annan form än jästens. Av utomordentlig betydelse för frågan om den form, i vilken kvävet bör ingå i jästens [1] De av Almström använda metoderna för bestämning av pH och av total CO2 hava givit resultat, vilka rätt avsevärt avvika från de vid Stockholms vattenledningsverk använda, av mig följda metoderna, men då resultaten för de båda vattnen rel. varandra möjliggöra en jämförelse, hava siffrorna, dock anförts. Avvikelserna, vilka iakttogos först långt senare, gåvo då anledning till närmare prövning av den av mig använda metoden, varvid erhöllos nedanstående resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tektid/1932k/0038.html 
|