- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Kemi /
72

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1932 - Carl Hj. Du Rietz: Några optiska mätmetoder för kemister och teknici - Notiser - Litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Abbe- (fig. 6), neddoppnings- (Eintauch-) samt
Pulfrich-refraktometrarna, vilka i här angiven
ordning representera en serie med stigande
noggrannhetsgrad. Med den förstnämnda kan därjämte utom
brytningen även dispersionen enkelt bestämmas
genom avläsning av kompensatorns ställning, och
den i många fall karakteristiska "medeldispersionen"
v = nD – 1 / nF – nC beräknas (tabeller), och även den
mycket noggranna och förnämliga Pulfrich-refraktometern
medger detsamma, fast här på annan väg,
nämligen direkt genom mätning i monokromatisk
ljus av olika våglängder.

Temperaturen kan regleras och hållas konstant
genom en särskild anordning för jämn ström av
tempereringsvatten från ett reglerbart nivåkärl, genom en
värmespiral, och in i refraktometerprismorna.
Pulfrich-refraktometern kan t. o. m. användas upp till
200° temperatur, om instrumentet är inrättat härför,
med cirkulerande, elektriskt värmd glycerin.

För bedömning och bearbetning av observationsresultaten
finnas ett stort antal tabelluppgifter (t. e,
Wagners samt Kanthack’s stora refraktometriska
tabellverk), varjämte Zeiss samlar uppgifter om olika
undersökningsmetoder på detta område och vid behov
ställer dem till förfogande.                                 (Forts.)

NOTISER


Nytt förfarande för tillverkning av klorkalk.
Följande metod för klorkalktillverkning, som utarbetats och
satts i drift vid Soc. Elettrica ed Elettrochimica del
Caffaro, Brescia, Italien och som närmare beskrivits i
Chemical & Metallurgical Engineering, Mars 1932 s. 140,
arbetar enligt en helt ny princip, i det att reaktionen
mellan kalciumhydratet och kloren förmedlas av en
inert vätska som tjänar såsom lösningsmedel för kloren.
Som dylikt medium har koltetraklorid kommit till användning.

Själva reaktionen äger rum i liggande,
vattenmantlade cylindrar som äro försedda med
omröringsanordningar. Sedan en cylinder beskickats med kalk,
införes koltetrakloriden varpå klorgas insläppes under
omröring. Temperaturen regleras genom kylvatten i
manteln så att 35–40 °C hålles i blandningen. Tack vare
tetrakloridens närvaro är värmeutbytet mellan
kylmedium och reaktionsblandning effektivt, varigenom
temperaturen kan hållas jämn i hela massan. Sedan
kloreringen slutförts sänkes temperaturen till 20 °C
varvid produkten kristalliserar. Tetrakloriden tjänstgör
härvid som kristalliseringsmedium. Härpå avdestilleras
tetrakloriden under vakuum vid 26–30 °C genom att
varmvatten införes i manteln, och återvinnes i
skärpkylda kondensatorer. Den färdiga produkten "Siclor"
överföres med skruvtransportörer till bingar eller fat.

Tack vare användandet av tetrakloriden kan vilken
torrhetsgrad som helst åstadkommas på produkten i det
att genom lämplig inställning av vakuum och
temperatur även vatten kan bringas att överdestillera. Genom
återcirkulering av tetrakloriden kan man på detta sätt
t. o. m. avlägsna allt kristallvatten och åstadkomma en
absolut vattenfri produkt. Det torde vara första gången
detta skett i kommersiell skala. Produktens stabilitet
blir givetvis på detta sätt synnerligen hög. Den
normala, vattenhaltiga Siclorprodukten håller 38–39 %
blekande klor och ca 6 % vatten.

Tetrakloridförbrukningen uppgår till ca 2,5 kg pr 100
kg färdig klorkalk. Förbrukningen av energi för
drivanordningar, pumpar och artificiell kylning uppgår till
20–25 kWh pr 100 kg produkt vartill kommer ca 10 kg
kol för värmeändamål.                                         F. H. S.

Korrosion av metaller genom mjölk. H. A. Trebler,
W. A. Wesley
och F. L. LA Que. Ind. and Eng. Ch.
1932, s. 339.

Som slutsatser av omfattande försök över mjölks
korroderande inverkan på metaller vid kylning och
pasteurisering anföra förf. följande:

1. Nickel är lämplig att använda i anordningar för
transport och lagring av mjölk, för upphettning av
mjölk till pasteuriseringstemperatur och dess hållande
vid denna temperatur och för dess kylning från 18 °C
och dess behandling under denna temperatur.

2. Den låga graden av korrosion på nickel av mjölk
under upphettning beror på bildning av skyddsskikt,
vilket befrämjas genom övermättning med luft i
mjölken samt stor hastighet.

3. I frånvaro av skyddsskikt är mjölkens inverkan
på metaller beroende av de vanliga faktorerna:
luftning, temperatur och hastighet.

4. Nickel bör icke användas för kylning av mjölk
från 63 till 18 °C.

5. Tillsats av tillräcklig mängd krom till nickel
åstadkommer effektivt skydd mot korrosion av söt mjölk
under alla förhållanden, och krom-nickel-legeringar med
12–15 % krom äro lämpliga för alla typer av
pasteuriseringsapparater.

6. Ett begränsat antal försök, som gjorts med
18–8-kromnickeljärnlegering, tyda på att även denna skulle
vara användbar under alla förhållanden.

7. Koppar- och nickel-silverlegering måste användas
med försiktighet under sista delen av mjölkens
upphettning och första delen av dess avkylning.

Undersökningen har endast avsett att utröna de
olika metallernas resistens mot mjölkens korrosion.
Men då det gäller val av metall för olika delar av
pasteuriseringsapparater influera även en hel del andra
faktorer av ekonomisk och teknisk natur.                 E–t N–n.

LITTERATUR


Nyutkommen litteratur.

A. D. Mitchell and A. M. Ward: Modern Methods in
Quantitative Chemical Analysis.
Förl. Longmans. 5 sn.
S. W. Parr: The Analysis of Fuel, Gas, Water and
Lubricants.
Förl. Mc Graw-Hill. 371 s. 18 sh.
H. B. Storks: Water Analysis. For Sanitary and
Technical Purposes.
Förl. Griffin. 135 s. 7 sh. 6 p.
A. L. Winton and B. Kate: The Structure and
Composition of Foods.
Förl. Chapman & Hall. 53 sh.
C. L. Mantell: Industrial Electrochemistry. Förl.
Mc Graw-Hill. 528 s. 5 $.
Jerome Alexander: Colloid Chemistry, Theoretical and
Applied. Vol. III. Technological Applications.
Förl.
The Chemical Catalog Company. 655 s. 10.50 $.
P. Mason and Arthur M. Buswell: Examination of
Water, Chemical and Bacteriological.
Förl. John
Wiley and Sons. 224 s. 3 $.
Carl G. von Schwalbe und Rudolf Sieber: Die
Chemische Betriebskontrolle in der Zellstoff- und
Papierindustrie und anderen Zellstoff verarheitenden
Industrien.
3 uppl. Förl. Julius Springer. 547 s. 33 Mk.
H. Heinrich Frank, W. Markus und F. Janke: Der
Kalkstickstoff in Wissenschaft, Technik und
Wirtschaft.
Förl. Ferd. Enke. 213 s. 19.20 Mk.
Oskar Kausch: Handbuch der Künstlichen Plastische
Massen.
Förl. J. F. Lehman. 353 s. 20 Mk.
Hans Lieberle: Die Bierbrauerei. II Teil. Die
Bierbereitung.
Förl. Ferdinand Enke. 642 s. 35.50 Mk.
Georg Grasser: Chemie und Chemische Technologie
Tierischer Stoffe.
Förl. Ferd. Enke. 272 s. 17.60 Mk.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932k/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free