Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 10. Okt. 1932
- Johan Palm: Om användningen av syrafasta och eldfasta material
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
KEMI
HÄFTE 10 OKT. 1932
REDAKTÖR: EVERT NORLIN
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
INNEHÅLL: Om användningen av syrafasta och eldfasta material, av bergsingenjör Johan Palm. – Några optiska
mätmetoder för kemister och teknici, av civilingenjör Carl Hj. Du Rietz. – Litteratur.
OM ANVÄNDNINGEN AV SYRAFASTA OCH
ELDFASTA MATERIAL.
[1]
Av bergsingenjör Johan Palm, Höganäs.
Inledning.
Bland de syrafasta eller eldfasta material, som
finna användning inom industrien och det dagliga
livet, intaga vissa keramiska produkter en
dominerande plats. Det är de keramiska fabrikat som
huvudsakligen äro sammansatta av rent
aluminiumsilikat och kiselsyra eller eventuellt enbart
aluminiumsilikat, som det här är fråga om.
Under de senaste åren ha de s. k. syrabeständiga
eller rostfria resp. de eldhärdiga stålen utvecklats
synnerligen mycket såväl kvantitativt som
kvalitativt, men man kan nog påstå, att dessa material
vunnit sina huvudsakliga landvinningar inom de områden,
där förut kända och använda metaller eller
metallegeringar visat sig vara bristfälliga eller olämpliga.
I någon större utsträckning torde de sålunda ännu
inte ha utträngt de keramiska produkterna från
dessas huvudområden, och det är knappast troligt,
att de komma att göra det heller.
När jag nu i dag skall gå in på några synpunkter
rörande egenskaper hos och användningen av
syrafasta resp. eldfasta material, så blir det uteslutande de
keramiska materialen, som jag kommer att behandla.
Jag skall därvid under den korta tid, som står mig
till buds, huvudsakligen uppehålla mig vid de
syrafasta produkterna, och det av den anledningen, att
denna del av ämnet i större grad än den andra faller
inom auditoriets intresseområde och vidare därför att
mig veterligt knappast något finnes publicerat på
svenska språket rörande detta ämne annat än i form
av ganska allmänt hållna översikter. Däremot ha de
eldfasta materialen under de senaste åren varit
föremål för ett flertal föredrag inför tekniska samfund
här i landet.
Syrafasta material.
De keramiska produkterna kunna indelas i ett
stort antal grupper med hänsyn till godsets
beskaffenhet, från det äkta porslinet, som brukar betecknas
som keramikens ädlaste produkt, till de vanliga
rödfärgade murtegeln, som utan tvivel är den
tarvligaste, ehuru fördenskull ej den minst viktiga av dem
alla. Det slag av keramiska produkter, som på grund
av sina förträffliga egenskaper, kommer till användning
som syrafast material är det s. k. stengodset
(tysk. Steinzeug, eng. stoneware). Till sina
viktigaste egenskaper liknar detta gods rätt mycket det äkta
porslinet, och man kan väl knappast draga någon
bestämd gräns mellan det finaste stengodset och
porslinet. Emellertid brukar man som viktigaste
skiljemärke mellan stengods och porslin framhålla,
att stengodset vanligen är färgat på grund av
föroreningar i råmaterialet, så att färgen varierar från
mörkt gråsvart över brungrått, gulbrunt och grågult
till nästan vitt, som är porslinets färg. Vidare
skiljer sig materialet från porslinet därigenom, att
godset ej är genomlysande. Från alla andra keramiska
produkter skilja sig porslin och stengods därigenom,
att skärven är praktiskt taget tät, dvs. de få porer,
som finnas, äro till största delen helt slutna, så att
materialets förmåga att uppsuga vatten är praktiskt
taget försvinnande, åtminstone om man jämför med
motsvarande egenskaper hos andra keramiska
produkter. För föremål, som ha att motstå långvarig
inverkan av syror eller andra upplösande ämnen, är
denna egenskap väsentlig.
För övrigt finnes stengods av ganska varierande
egenskaper och att helt avgränsa detta material från
andra slag av keramiska produkter är ej möjligt, utan
man har övergångar till praktiskt taget alla av dem,
Som exempel på finare slags stengods skall jag be att
få nämna de för alla välkända Höganäs-krukorna.
Ett exempel på de mera enkla slagen av stengods
utgöra de vanliga gul- eller ljustbrunfärgade
trottoarplattorna.
Efter denna korta allmänna beskrivning av
stengodset skall jag visa en jämförelse mellan de
fysikaliska egenskaperna hos detta och några material
(tabell 1). Denna tabell är huvudsakligen uppställd
med användande av International Critical Tables men
diverse annan litteratur och även Höganäsbolagets
egna undersökningar har kommit till användning.
Om vi först betrakta totalporositeten, så finna vi, att
denna för porslin och stengods är avsevärt lägre än
för de båda andra medtagna keramiska materialen
(chamottetegel och murtegel), men att det finnes
övergångar mellan stengodset och dessa båda
grupper. Om vi sedan betrakta vattenabsorptionsförmågan,
så är skillnaden här proportionellt mycket
större, vilket visar, att hos stengods och porslin den
övervägande delen av de förefintliga porerna äro
[1] Föredrag vid Tolfte allm. svenska kemistmötet i
Hälsingborg den 20 maj 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932k/0075.html
