Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 NOV. 1932
MEKANIK
135
tvivla, att vid noggrant förberedda prov sådana
resultat, som de av SCHULTE, KOENNIGER med flera
beskrivna kunna uppnås. Dessa prov visa otvetydigt,
att ångpannan av i dag är något helt annat än bara
för några år sedan. Men man skall icke invagga sig
i den tron, att blotta innehavet av en dylik modern
p annanläggning garanterar att paradprovens
siffror också innehållas i den dagliga driften. De
utomordentligt flacka verkningsgradskurvor för moderna
pannor, som publiceras i facklitteraturen, äro
nämligen resultaten från flertimmarsprov i fortvarighetstillstånd för olika belastningslägen. I den
dagliga driften, t. e. i en cellulosafabrik eller i en
textilfabrik, ändrar sig emellertid belastningen från den
ena minuten till den andra, och då blir trots
eldarepersonalens vaksamhet resultatet ett annat. Det är
vissheten härom hos driftsmannen, som gör att
problemet - utjämningen av belastningsvariationerna -
trots ångpanneteknikens utomordentliga utveckling
fortfarande enklast löses medels ångackumulering.
Ångpanneteknikens och över huvud taget hela
värmekraftteknikens utveckling under senare år har
givetvis ej heller lämnat ångackumuleringsfrågan
oberörd. Vad då speciellt Ruthsackumulatorn beträffar,
har denna undergått förbättringar och förändringar
för att kunna hålla jämna steg med utvecklingen. Så
har exempelvis inkopplingssättet speciellt för
industrianläggningar undergått förändringar, betingade
av de senare årens framsteg på mottryckskraftalstringens, matarevattenförvärmningens och matarevattenberedningens områden.
På elektricitetsverksområdet har ångackumuleringen vidare utvecklats och hävdat sin ställning,
som bäst synes därav att Sveriges samtliga större
städer hava ångackumulatoranläggningar för
täckandet av belastningsspetsar och såsom
momentanreserver.
I detta sammanhang bör kanske påpekas, att man
för växelströmsdistributionen i kombinationen ångturbinen-ångackumulatorn har den enda
motsvarigheten till likströmssystemets blyackumulatorer. De
krav på snabb övertagning av belastningen, som en
dylik anläggning ställer, kan icke den mest snabbuppeldade panna fylla, då tiden för belastningsövertagningen här ligger under en sekund, för att inte alla
roterande maskiner på nätet skola falla ut och
fullständigt kaos uppstå i energidistributionen.
I samband med dessa spörsmål kan man icke undgå
att komma in på Münzingers tidigare i denna uppsats refererade uttalande, att det är riktigare att
överdimensionera grundlastverket, så att detta också
kan taga spetsbelastningen. Detta är nämligen att
se saken alltför ensidigt ur ångteknikerns synpunkt,
mot vilken följande erinringar kunna göras:
Hela den kontinentala utvecklingen på
elektricitetsverksområdet har gått i rakt motsatt riktning och
för en uppdelning av kraftalstringen på grundlastverk
med god utnyttjningstid, därför byggda för hög
driftsekonomi, och på spetskraftverk, där
driftsekonomien spelar en underordnad roll, jämfört med
anläggningskostnaderna. Münzinger är också på det
klara med, att anläggningskapitalet är det väsentliga
för att få ned framställningskostnaderna för
toppkraften. Men han förbiser här ett par faktorer, som
äro av synnerligen stor betydelse vid bedömandet av
denna sak. Alstras toppkraften i grundlastverket,
som i regel ligger utanför staden, så måste också
denna toppkraft överföras till resp. belastningscentra,
dit annars just spetskraftverken förläggas. Till de
av Münzinger angivna 80 RM per erhållen tillskotts-kW måste därför läggas kostnaderna för upp- och
nedtransformering av toppkraften samt
överföringskostnaderna mellan grundlastverket och
belastningscentrum. Dessa överföringskostnader äro beroende
av de lokala förhållandena, men ofta högre än hela
den av Münzinger angivna kostnaden per
tillskotts-kW.
Därtill kommer att placeringen av spetskraftverket
i belastningscentrum minskar riskerna för avbrott i
energitillförseln och att spetskraftverket byggt på
riktigt sätt, kan tjänstgöra såsom den nödvändiga
och idealiska momentanreserven för utfallande
energitillförsel utifrån.
Såsom exempel på en riktigt ordnad kombination
av grundlast- och spetskraftverk kan Köpenhamns
elektricitetsverk anföras. I detta verk genereras
grundbelastningen av H. C. Ørstedverket utanför
staden. Toppbelastningen täckes däremot av
spetskraftverket Gothersgade mitt i belysningscentrum,
utrustat med Ruthsackumulatorer för en
sammanlagd kapacitet av 22 000 kWh och med en
maskin-effekt av 10 000 kW. Detta spetskraftverk, som
varit i drift sedan ett år tillbaka, kostade komplett inkl.
turbiner, ackumulatorer och rörledningar 130 kr/kW,
vilket avsevärt understiger de beräknade
kostnaderna för 0rstedverkets utbyggande enligt
Münzinger, om till dessa kostnader lägges den av
Münzinger försummade posten för överföringen av
toppkraften till Gothersgade.
Den låga utbyggnadskostnaden för Gothersgadeverket jämfört med kostnaden för det fem gånger
större och två år tidigare byggda Charlottenburgverket visar, att de redan antydda strävandena till
konstruktionsförbättringar på ackumulatorområdet
även hava gått i förbilligande riktning för att kunna
möta konkurrensen med de allt billigare ångpannorna.
Analyserar man sedan problemet ångpanna eller
Ruthsackumulator för spetstäckning ur synpunkten
anläggningskapitalet kan man generellt uttala, att
hur långt förbilligandet av ångpannorna än drives så
finns det alltid en gräns uppåt på spetsen, över vilken
en ackumulator måste bliva billigare än en panna.
Bäst illustreras detta av diagrammet i fig. 1. För
täckandet av en viss belastningsspets skall
uppställas antingen pannor eller ackumulatorer. Kostnaden
för pannor antages till 10 kr. pr kg ånga/tim., som
är en normal siffra för sådana.
Kostnaden för ackumulatorer antages till 6 kr. pr
kg ackumulerad ånga, vilken siffra utgör ett
medeltal för industrianläggningar. (I
elektricitetsanläggningar kommer man ned till en betydligt lägre siffra).
Om nu spetsens varaktighet avsattes som abskissa
och kostnaden för l kg ånga/tim, som ordinata,
representeras tydligen pannkostnaden av en vågrät linje
genom 10 kr.-strecket. Om spetsen har en triangulär
form, vilket är vanligt, representeras kostnaden för
ackumulatoranläggningen av en sned linje enligt
figuren.
Av diagrammet framgår, att alla
belastningsspetsar med en bredd vid basen upp till 3 1/3 timmar
täckas billigare med en Ruthsackumulator än med
ångpannor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
