Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
TEKNISK TIDSKRIFT
27 AUG. 1932
punkter och anvisningar, men - som J0rgensen
säger - "i sin iver att bekämpa gångna tiders fel,
hemfaller han ofta till fel i motsatt riktning.
Sanningen, det praktiskt riktiga, kan därför sökas
mellan de olika meningarna."
När Mac Adam sålunda säger, att marken i torrt
tillstånd förmår bära trafiken, är detta till väsentlig
grad riktigt (nämligen riktigt om marken är lera,
mindre riktigt, om marken är sand, ity att lagom
fuktighet i sådant fall giver marken största möjliga
~6,9o m
Fig. 6. Tvärsnitt av engelsk makadamväg.
bär förmåga), men han tager fel, då han säger, att
stenbeläggningen utförd på det av honom angivna
sättet kan bliva ogenomtränglig för vatten och
liksom bilda ett tak över undergrunden.
Det kan i detta sammanhang nämnas, att Mac
Adam ansåg, att det var tillfyllest, när marken
varpå vägen lades, låg blott några tum över
grundvattenståndet. Häremot protesterade redan Mac
Adams samtida, den ovannämnda Paterson, vilkens
erfarenhet hade lärt honom betydelsen av dränering,
som han utförde med hjälp av stenfyllda diken i
vägens längdriktning under körbanan.
Mac Adam har heller icke rätt i att tjockleken av
stenbeläggningen allenast bör bestämmas i syfte att
bilda ett för vatten ogenomträngligt lager och
alldeles utan hänsyn till bärförmågan.
Däremot har han rätt i att en av orsakerna till
vägarnas dåliga tillstånd borde sökas i det
lättvindiga valet av vägmaterial. Och han har rätt i
att man med jämnstora skärvor helt igenom
väg-beläggningen kan bygga förträffliga vägar. Men
han har orätt, då han menar, att det är omöjligt att
erhålla goda vägar med stora stenar i botten av
väg-beläggningen.
Helt säkert har stor sten, inblandad i mindre
stenskärv, en benägenhet att arbeta sig upp, om den
ligger nära körbanans yta, men detta äger icke rum
om den stora stenen är täckt av ett lager av väl
komprimerad mindre sten, om tjockleken av detta lager
icke är mindre än 8 å 10 cm. Understöttningen av
skärvlagret blir helt visst något hård och oelastisk,
när den består av stor sten, men skillnaden i de
båda fallen är icke så stor som Mac Adam förmenar.
Och till förmån för användningen av bottensten talar
den därmed uppnådda besparingen, som bör vägas
mot den vid Mac Adams princip uppnådda större
elasticiteten, som bidrager till att öka vägens
hållbarhet. I varje fall är det oriktigt att eftersträva
denna elasticitet i så hög grad som Mac Adam vid
flera tillfällen gjort, genom att, t. e. med
utgångspunkt från den erfarenheten, att en vägbeläggning
över en mosse varar mycket längre än över
berggrund, lägga stenen ovanpå uttorkad mossjord.
I vilka fall man skall bruka bottensten, och i
vilka fall man skall bygga vägen helt igenom av
skärv kan vara svårt att säga. Major J0rgensen
anbefaller i sin nämnda bok, att man i tvivelaktiga
fall bör föredraga Mac Adams metod. Här såväl
som på andra ställen göres detta sällan. Jag är
dock av den uppfattningen, att man i allmänhet är
alltför böjd att tro på betydelsen av ett "gott"
bottenlager.
När Mac Adam hävdar, att körbanan bör hava en
så liten kullrighet som förhållandena tillåta, må det
givas honom rätt häri, dock bör makadam knappast
hava mindre kullrighet än l : 50.
Det som Mac Adam tillade den största betydelsen
må dock sägas vara att vägmaterialet för körbanans
uppbyggande skulle bestå uteslutande av slagen
sten av lämplig homogen storlek (ca 5 cm). Mac
Adam säger härom följande: "Varje väg bör läggas
av enbart slagen sten utan inblandning av jord, lera,
krita eller andra material som insuga vatten och
angripas av frost. Ingenting bör läggas på den rena
stenen, i syfte att åstadkomma bindning; slagen sten
sammanfogas ändock till en jämn, fast överyta, på
vilken vädrets växlingar icke ha något inflytande
och på vilken vagnshjulen rulla utan stötar och
alltså utan att göra skada." Bortsett från den
(oriktiga) anmärkningen om väderlekens inflytande,
ha vi här Mac Adams egen definition av
makadam-principen och hans förklaring av huru tillämpningen
av denna metod möjliggör åvägabringandet av en
fast och jämn körbana.
Förklaringen är dock i verkligheten icke helt
tillfredsställande. Sålunda nämndes det icke
uttryckligen, att det först är imder trafikens omdanande
inverkan som skärvorna efter hand finna sitt rätta
läge, dvs. så faslkilade att trafikens åverkan (under
de äldre trafikförhållandena) icke längre är i stånd
att övervinna de inre, vid hopkilningen uppstående
spänningarna (det som tyskarna kalla
"Verspan-nung") och förskjuta skärvorna eller söndertrycka
dem - mera än var som skett innan stenarna funno
sitt rätta läge. Detta att trafiken omdanar
väg-beläggningen så, att den faktiskt samtidigt med att
den sliter på överytan, i väsentlig grad förökar
vad man kan kalla den naturliga stabiliteten hos
stenlagret och därmed dettas motståndsförmåga, är
ett mycket karakteristiskt förhållande, ett förhållande
som måste vara tillfinnandes för att beläggningen
strängt taget skall kunna räknas vara en
makadambeläggning.
Vidare må framhållas, att det icke har stått
klart för Mac Adam, att skärvbeläggningens
stabilitet icke helt och hållet kan tillskrivas skärvornas
inbördes fastkilning utan även har en annan orsak.
Även om fastkilningsverkan är den väsentliga, den
för makadamkonstruktionen säregna, så tillskrives
sammanhanget i skärvlagret också den
omständigheten, att det vid de inre rörelserna i skärvlagret
såsom en följd av komprimeringen, och genom
trafikens direkta slitverkan på beläggningens överyta,
bildas fint stenmaterial, som utfyller mellanrummen
i skärvlagret och därvid icke endast bidrager till att
giva beläggningen ökad stabilitet, utan också till att
giva den en viss grad av vattentäthet. Den genom
det fina stenmaterialets närvaro förökade stabiliteten
tillskrives emellertid icke allenast en utfyllande och
avstyvande verkan av detta material utan också det
förhållandet, att fint krossat stenmaterial äger en
bindeförmåga - det som på engelska kallas
"cemen-ting value" - så att man i viss mån kan säga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
