- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen /
3

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 7 jan. 1933 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enligt 1926 års skulduppgörelse. Den 14 december
beslöt kammaren med icke mindre än 402 röster mot
187 att icke fullgöra betalningen. Resultatet härav
blev bl. a. Herriot’s avgång. Huruvida det franska
parlamentets rätt desperata beslut att vägra
fullgörandet av en klar internationell betalningsförbindelse
utan att kunna åberopa oförmåga skall bidraga till en
snabbare lösning av det svåra problemet återstår att
se. Den amerikanska kongressen kan därigenom
visserligen lättare komma till insikt om allvaret i
Europas krav på en slutreglering av krigsfinansens
ödesdigra efterverkningar, men å andra sidan
innebär den franska kammarens åtgärd ännu ett hårt
slag för det vacklande internationella kreditsystemet.

Belgien har följt Frankrikes exempel och vägrat
likvid till Amerika. Italien har däremot i
överensstämmelse med det engelska föredömet fullgjort sin
förfallna betalningsskyldighet. Washingtonregeringen
har protesterat såväl mot Englands förbehåll som
ännu mer mot Frankrikes vägran. Länge kan detta
stora europeisk-amerikanska mellanhavande icke
hållas på denna punkt. Den snart tillträdande nya
administrationen i U. S. A. får här en av sina svåraste
och betydelsefullaste uppgifter.

Nedrustningsarbetet har legat nere, sedan
konferensens skuta i september strandade på frågan om
Tysklands likaberättigande. Oroligheter i november
i Genève,
nedrustningskonferensens säte, med
åtskilliga dödsoffer vid en sammanstötning mellan
socialistiska demonstranter och utkommenderad
militär kommo att på ett ominöst sätt ackompanjera
nedrustningsarbetets fiasko. Emellertid har man
efter regeringen von Schleichers bildande i Tyskland
(varom mera nedan) verkligen tillsvidare lyckats få
bort den stötesten som det tyska likaberättigandekravet
utgjort. Givetvis skedde detta på det enda
sätt som var praktiskt tänkbart, nämligen genom de
f. d. segermakternas godtagande av detta tyska
likaberättigande.
Genom ett den 11 december
undertecknat femmaktsavtal mellan Storbritannien,
Frankrike, Italien, U. S. A. och Tyskland har nämligen
principen om "likaberättigande i ett system som
bjuder alla nationer trygghet" fastslagits som
grundläggande för det avtal vari nedrustningskonferensen
skall komma att resultera. Det är ej tydligt
utsagt att detta likaberättigande skall gälla även om
någon väsentlig nedrustning ej kommer till stånd och
Tyskland sålunda kan väntas upprusta. Just ur den
europeiska fredens synpunkt är emellertid
erkännandet av Tysklands likaberättigande reellt sett ett
viktigare positivt resultat än de mindre, tekniska
rustningsbegränsningar vari konferensen möjligen
kan komma att resultera.

Det är numera även i Genève som den
japansk-kinesiska konflikten främst hålles i gång. På
platsen, dvs. i den Fjärran Östern, ha händelserna
redan för åtskilliga månader sedan lett till ett av allt
att döma för avsevärd tid framåt bestående resultat,
nämligen upprättandet av den japanska vasallstaten
Manchu-kuo och detta faktums stillatigande
erkännande av huvudmakterna i den Fjärran Östern.
Striden Japan–Kina fortsätter emellertid som sagt i
Genève, ehuru ingen svävar i okunnighet om, att den
högsta effekt, av vad som där i denna sak säges
och beslutas, aldrig kan bli annat än Japans utträde
ur förbundet – detta framför allt därför att den
brittiska och, om än med någon tvekan, även den
franska regeringen icke önska och icke avse att
omstörta resultatet av Japans aktion i Mandschuriet.
Blockad är utesluten, och de kraftiga anti-japanska
deklarationer, som vid den extra förbundsförsamling,
vilken för frågans behandling sammanträdde den
6 december, avgåvos av representanterna för en del
mindre stater, Sverige, Tjeckoslovakien m. fl., bli
på denna grund endast ord i luften, utom så till vida
att de eventuellt kunna framkalla handelspolitiska
repressalier från Japans sida.

Från Genève’s horisont är vidare att anteckna att
förbundets förste generalsekreterare, engelsmannen
Sir Eric Drummond, nu efter tretton års tjänst
avgått och ersatts av hittillsvarande ställföreträdande
generalsekreteraren, fransmannen Monsieur Joseph
Avenol.
Tysken dr Trendelenburg har utnämnts till
undersekreterare (för sekretariatets ekonomiska och
finansiella sektion).

I oktober sanktionerade brittiska parlamentet
Ottawa-konferensens beslut. Detta skedde dock
varken smärt- eller friktionsfritt. Den orubbligt
frihandelstroende förutvarande finansministern i Mac
Donald’s arbetarministär, numera lord Snowden,
övergav under hätska protester regeringsskutan.
Samma väg vandrade flertalet av de mera frihandelsvänliga
Samuel-liberalerna; framför allt lämnade Sir
Herbert Samuel själv sin post som inrikesminister.
Oppositionen har sålunda nu fått en ringa
kvantitativ men något större kvalitativ förstärkning. I
underhuset är emellertid den alltmer konservativa
"nationella regeringens" ställning orubblig.
Ottawa-besluten komma sålunda nu att omformas i praktisk
handelspolitik och såväl England som den övriga
världen få erfarenhet om huruvida de skola leda till
skärpt handelspolitisk isolering eller tvärtom till
dennas övervinnande genom regionalpolitik efter
stora linjer.

Den franska ministären Herriot’s ovan omnämnda
fall på den amerikanska skuldfrågans utgång i
deputeradekammaren var icke motiverat av något
misstroende mot Herriot’s allmänna politik. Tvärtom
har Herriot denna gång nått betydligt större
framgångar och vunnit allmännare förtroende än
någonsin under sina föregående ministerperioder.
Kammarens beslut i skuldfrågan, där Herriot intagit en
bestämd ståndpunkt, gjorde emellertid hans avgång
oundviklig. Efterträdaren, den moderate och
försvarsvänlige socialisten Paul-Boncour, betecknar
emellertid icke någon större partiförskjutning. I
Paul-Boncour’s ministär, färdigbildad den 18
dennes har han själv övertagit utrikesministerposten.
Finansminister är radikalen Chéron och
inrikesminister Chautemps, tidigare konseljpresident och
inrikesminister även i Herriot’s ministär, där den nye
konseljpresidenten innehade krigsministerportföljen.

Under det att den fascistiska diktaturen i Italien
i slutet av oktober kunde fira sitt tioårsjubileum
och den kommunistiska regimen i Moskva något
senare sitt femtonårsjubileum, hålles i Tyskland
pendeln ännu svävande – dock icke mellan
parlamentariskt-demokratiskt styre och diktatoriskt
regemente – ty den förstnämnda politiska regimen
synes numera i Tyskland definitivt ha förolyckats –
utan mellan en styrelse med ett visst hänsynstagande
till riksdagen och den där uttryckta folkopinionen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:14 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free