Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 29 april 1933 - Arbetslöshetsfrågan ur ingenjörssynpunkt, av Erik Aug. Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta problem ytterst invecklat, och jag har klart
för mig, att i mångt och mycket min uppfattning1
kan vara ofullständig – ja kanske felaktig.
Vissa sidor av saken synas mig dock enkla, ja så
enkla, att det kunde synas oriktigt att uppehålla sig
vid dem, om ej erfarenheten visade, att de dock ofta
missförstås.
Sålunda bör det ju vara självklart, att den
symptomatiska behandlingen av arbetslöshetssjukdomen,
eller m. a. o. den rena understödsverksamheten, ej
får vara sådan att den förvärrar det onda i grunden.
Döbelns ord: "Tänk ut en sats min herre, som gör
mig för i morgon sjufalt värre, men hjälper mig i
dag på mina ben" borde ej få tagas till rättesnöre
för våra dagars socialpolitici.
Det kan inte hjälpas – och vi ingenjörer ha
endast allt för många tillfällen att iakttaga detta – att
det i vardagslivet vanligen fordras en viss press på
en människa, för att hon skall förmå sig att utföra
sitt ofta tunga eller enformiga förvärvsarbete. Sport,
dans och andra s. k. nöjen må vara aldrig så
ansträngande och i längden även enformiga – för
dessa fordras ingen "pådrivare". Men det arbete,
genom vilket man försörjer sig och de sina och fyller
sin plats som en nyttig medborgare, det utfor man
ofta ej, om ej just nödvändigheten att försörja sig
driver därtill. Det är nödvändigheten att äta sitt
bröd, som förmår människan att uthärda arbetets
svett.
Detta gäller tydligen så mycket mera, om – som
ofta måste vara fallet i tider av arbetslöshet – det
arbete, som möjligen kunde giva försörjning, är
mindre tilldragande; om det är av annat slag än det
vanliga arbetet eller erbjuder mindre förtjänstmöjligheter.
Den stora svårigheten vid den symptomatiska
behandlingen är just att gå den rätta medelvägen, att
lämpligt avväga humanitet och ekonomisk
konsekvens, så att den förra ej urartar till sentimentalitet,
den senare till obarmhärtighet. Så mycket torde
dock vara självklart, att, eftersom det enda
verkliga botemedlet mot arbetslöshet är arbetstillfällens
skapande och utnyttjande, arbetslöshetsunderstöd
ej bör givas i sådan form eller på sådana villkor, att
uppkomsten och användandet av arbetsmöjligheter
därigenom äventyras. Villkoret för ett direkt
understöd, i vilken form det nu må lämnas, måste vara,
att vederbörande efter förmåga sökt tillgodogöra
sig de rimliga arbetstillfällen, som kunnat erbjuda sig.
Men, som nämnt, att understödja den oförskyllt
arbetslöse är en god sak. I längden viktigare är
dock att skapa arbetstillfällen och tillse, att dessa
utnyttjas.
Om man söker tränga in i detta senare problem,
stöter man omedelbart på ett förhållande, som ofta
diskuteras, men vars rätta innebörd ej synes vara
lika allmänt uppfattad.
Arbetslösheten, eller kanske rättare "överproduktionen",
är endast relativ, ej absolut. Jag syftar
härmed ej på det bekanta – och i princip alldeles
riktiga – yttrandet, att överproduktion ej
föreligger, förrän den siste hottentotten lever som
millionär, utan på vida mera aktuella förhållanden.
Se t. e. på Amerika. Där gå i detta ögonblick
tusentals arbetare sysslolösa, som tidigare arbetat
inom lantbruksredskapsindustrien. Dessa arbetare
behöva för sitt livsuppehälle varjehanda lantbruksprodukter
och önska endast allt för gärna få arbeta.
Samtidigt finnas tusentals farmare, som ej kunna
få avsättning för sina produkter och endast allt för
väl behöva nya lantbruksredskap. Varför kunna ej
arbetarna få framställa de redskap lantbrukarna
behöva och i gengäld få konsumera lantbrukarnas
produktionsöverskott? Varför få ej
produktionsförmåga och konsumtionsbehov mötas?
Svaret är kanske ej så gott att giva, men så
mycket är tydligt, att felet i detta fall ej är för
stark produktion, utan måste sökas på annat håll.
Ett annat exempel:
Här i Stockholm äro många arbetare tillhörande
byggnadsbranschen arbetslösa. Oaktat man genom
varjehanda medel sökt begränsa tillgången på
arbetskraft, har det ju tidvis varit så, att
arbetstillgången ransonerats, arbetarna ha fått arbeta i tur
och ordning. Å andra sidan ha arbetslönerna hållits .
så höga, att även vid på dylikt sätt reducerat
arbete, årsinkomsten varit relativt mycket hög.
Samtidigt måste det stora flertalet av stadens
befolkning nöja sig med mindre bostadsutrymmen än
vad som ur många synpunkter vore önskvärt. Alltså
även här å ena sidan ofullständigt utnyttjad
arbetskraft, å andra sidan ouppfyllt behov.
Förklaringen är här enklare och står i samband
med de nyss antydda mycket höga lönerna. Om en
nyttighet genom höga arbetskostnader eller annan
orsak fördyras, komma konsumenterna att söka
inskränka sin förbrukning av densamma. Man nöjer
sig, i det nyss anförda exemplet, med färre eller
mindre rum, man söker en enklare bostadstyp osv., allt
åtgärder, som tendera att åstadkomma arbetslöshet
inom bostadsproduktionen.
Jag misstänker, att en ej obetydlig del av arbetslösheten
har sin grund i liknande orsaker. Om en
grupp producenter söka sälja sina tjänster för dyrt,
skapa de arbetslöshet inom sina egna led. Om
andra grupper följa deras exempel, kan resultatet
endast allt för lätt bli, att det ekonomiska livet råkar
i stagnation, och en konstgjord fattigdom inträder.
Det kan nog ej hjälpas – hur hänsynslöst det än
kan synas att uttala det – att arbetslösheten, eller i
varje fall risken för arbetslöshet, har en viss uppgift
i världshushållningen. Ett slags naturens korrektiv
mot ekonomiska misstag. Om någonting råkar i
oordning i den mänskliga organismen, uppträder ett
sjukdomstillstånd, karakteriserat av t. e. feber. I
extrema fall kanske det kan vara riktigt att söka
bringa ned febern genom direkt behandling, men
vanligen är detta ett misstag. Febern har sin mission
att fylla. Genom temperaturhöjningen underlättas
de procedurer, som undanrödja sjukdomsorsaken,
och sedan försvinner febern av sig själv. Antag att
i det ekonomiska livet vissa sjukliga förhållanden
fått göra sig gällande, arbetsmonopol, arbetskraftsbegränsning,
abnorma löner o. d. eller i korthet
sådant, varigenom vissa grupper söka skaffa sig en av
deras prestation och kompetens icke motiverad
fordel på andra gruppers bekostnad. Då inträder som
ett naturligt korrektiv arbetslöshet. Får en sund
natur nu ha sin gång, kommer denna arbetslöshet att
tvinga vederbörande bort från deras egoistiska och
samhällsskadliga vägar, och arbetslösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
