Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 286 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 29—30. 22—29 juli 1933 - Notiser - Nya rön angående Hesselmanmotorns bränsleekonomi - Den polska arbetslöshetsförsäkringens débâcle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Effekt- och momcntkurvor för bensinmotor och Hesselmanmotor. –––– Motor A-51 (108/130 mm) för bensindrift. - - - - Motor A-52-H (110/130 rum) för råoljedrift.

bränselkostnadsbesparing av ca 75 %, vilket ganska nära
motsvarar de siffror som angivas för dieselmotordrift.

I nedanstående tabell återfinnes en uppgift angående
bränsleförbrukningen, erhållen från en åkeriägare, som
kör en Tidaholms 3-axliga långfärdslastbil, försedd, med

	Bensinmotorn A-51	Hesselmanmotorn A-52-H
Motor, 6-cyl . . .	6-cyl. toppventil	6-cyl. toppventil
Vagnens totalvikt . . .	11,8 ton	11,8 ton
Motorns dimensioner . . .	108 X 130 mm	110 X 130 mm
Motorns volym . . .	7,15 liter	7,40 liter
Motorns vikt . . .	ca 600 kg	ca 650 kg
Motorns toppeffekt . . .	100 hkr vid 2 200 v/m	93 hkr vid 2 000 v/m
Motorns max. vridmoment . . .	39 kgm	41,5 kgm
Bränslepris pr liter . . .	26 öre	8 öre
Bränsleförbrukning . . .	4 1/2 liter/mil	3,2 liter/mil

Fig. 3. Tidaholms Hesselmanmotor, typ A-52-H, 110 X 130 mm, 6-cyl., utvecklar ca 95 hkr vid 2 000 v/min. Centralpumpen tillverkad av a.-b. C. E. Johansson, Eskilstuna. Motorn är som synes, försedd med växellåda och på denna fästad motordriven luftpump för luftringar.

Hesselmanmotor. Till jämförelsematerial ha tagits
uppgifter för i övrigt fullständigt identiska ehuru
bensindrivna lastbilar, använda under motsvarande
driftförhållanden (långfärdstrafik).

De båda motorernas effekt och vridmoment vid olika
varvantal framgå av fig. 2 och Hesselmanmotorns
utseende av fig. 3. Frånsett specialanordningarna för
drift med bensin, resp. motorbrännolja, äro motorerna
identiska. Skillnaden i volym är obetydlig.

Hesselmanmotorns anpassningsförmåga i trafik, dess
renlighet och luktfrihet gör den synnerligen lämplig
för stadstrafik, och ju mera varierande driftsförhållandena
äro, dess mera framstå dess bränsleekonomiska
fördelar gentemot bensinmotorn. Såvitt man kan döma
av principiella förutsättningar och praktiska resultat,
torde den även i jämförelse med de för automobildrift
apterade dieselmotorerna kunna hava ett större
verksamhetsfält framför sig.                         Einar Bohr.

Den polska arbetslöshetsförsäkringens débâele. Om
det inträdda läget i det polska arbetslöshetsförsäkringsväsendet
meddelar socialrådet i Genève i sin junirapport följande:

Från och med början av 1928 har i Polen funnits
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring för privatanställda,
vilken infördes samtidigt med pensionsförsäkring för
privatanställda. Försäkringen omfattar, med vissa
undantag, privatanställda i åldern 16–60 år oberoende av
deras kön, nationalitet och arbetsinkomst. Kostnaderna
för försäkringen bestridas medels avgifter, belöpande
sig till 2 % av lönen under de första 5 åren; därefter
skulle avgifterna revideras vart femte år, men de finge
icke fastställas till högre belopp än 3 % av lönen.
Kostnaderna fördelas mellan arbetsgivare och arbetare, dock
icke i samma proportion inom de olika löneklasserna.
Medan arbetsgivaren erlägger hela avgiften inom den
lägsta löneklassen, stannar hans bidrag vid 40 % inom
den högsta klassen.

Understöd utgår till försäkrade, som äro ur stånd
att finna arbete som betalas efter normal skala och på
ort, där bostad kan beredas. Understödets storlek är
avpassat efter vederbörandes genomsnittliga grundlön
under näst föregående 12 månader och utgår med 30 %
av sagda grundlön för ogifta och med 40 % för
familjeförsörjare; i det senare fallet betalas ett tillägg av 10 %
för varje familjemedlem som är beroende av den
försäkrade, förutsatt att det totala understödet ej
överstiger 80 % av grundlönen. Försäkringen handhaves
av territoriella anstalter.

Under åren 1928–1931 hade anstalterna kunnat
upplägga avsevärda arbetslöshetsfonder, uppgående till
sammanlagt 40 mill. zloty. Den starka ökningen av
antalet understödda under loppet av de två följande åren
och minskningen i anstalternas inkomster, beroende på
svårigheten att indriva avgifterna, har så gott som
fullständigt uttömt tillgångarna. För täckande av
budgetbristen, som vid slutet av 1932 översteg 25 mill.,
ha försäkringsanstalterna sett sig nödsakade att
upptaga betydande lån, vid början av innevarande år 9,5
mill. zloty, vilka erhållits från invaliditets-, ålderdoms-
och dödsfallsförsäkringarna för privatanställda. I denna
situation ingrep socialministern. Två anstalter
förmåddes nedsätta maximiunderstödstiden från 9 till 6
månader, medan de återstående två, som ej medgåvos att
fortsätta upplåningen, sågo sig föranlåtna att reducera
understödsbeloppet med 60 %.

Polska parlamentet har nyligen antagit ett förslag
till lagändring i syfte att möjliggöra jämvikt i
arbetslöshetsförsäkringsanstalternas finanser. I korthet
innebär denna lagändring, att det maximala lönebelopp som
tages i beräkning för fastställande av avgifterna höjes
från 560 till 720 zloty och att regeringen bemyndigas
att öka avgifterna från 2 till 3 % av lönen. Vidare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>