Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 29—30. 22—29 juli 1933 - Litteratur - Anmälan: International Handbook of the By-Product Coke Industry, av S. Qvarfort - Anmälan: The Measurement of Air Flow, av F. H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
koksugnstypen vid nyanläggningar är Becker-ugnen,
byggd av The Koppers Co i Pittsburgh. I Europa äro
typerna flera, men även här dominera Koppers ugnar
av det något olika utförande, som utgör det europeiska
bolagets konstruktion. Andra koksugnstyper, som i
Europa fått en vidsträckt användning, äro Otto’s,
Semet-Solvay’s och Simon Carves’s. Ofta äro moderna ugnar
s. k. kombinationsugnar, dvs. äro byggda för
undereldning både med koksugnsgas och gaser med lägre
värmevärde, såsom generatorgas och masugnsgas. Såsom
ugnsmaterial har silika, innehållande upp till 96 % ren
kvarts och resten lerjord och andra bindemedel, alltmera
undanträngt material av chamottetyp. Anordningar för
ugnarnas manövrering, såsom ugnsdörrar, laddnings- och
utstötningsmaskiner, beskrivas utförligt liksom koksens
släckning. Koksens sortering är däremot mera
styvmoderligt behandlad. Koksverkens koks användes ju
huvudsakligen i järnverkens masugnar och gjuterier, där
endast det finaste koksmaterialet, stybben, anses böra
bortsorteras före användningen. I och med
kammarugnskoksens alltmera vidgade användning såsom
värmeledningsbränsle, framtvingas dock mera differentierade
koksstorlekar och större anspråk på rensållning och det
är ej uteslutet, att också ifråga om masugnar och
gjuterier ett noggrannare aktgivande på styckestorleken
kommer att visa sig nödvändigt.
Kapitel 5 behandlar ångalstring vid koksverk. Här
får det frånsållade, mindervärdiga koksbränslet en god
användning. I kapitel 6 avhandlas koksens viktigaste
egenskaper: hållfasthet, hårdhet och porositet, askhalt,
svavelhalt m. m. Särskilt uppehåller sig förf. vid
koksens reaktionsförmåga, medan koksens allra viktigaste
egenskap vid förbränningen, den förut nämnda
styckestorleken, tämligen lätt avfärdas. Kapitlen 7, 8 och 9
äro ägnade åt koksugnsgasens rening, saker som till
största delen äro desamma som vid gasverken och där de
senare varit läromästare. Nyare våta svavelreningsmetoder,
särskilt den i Amerika utarbetade s. k. Seabordprocessen,
ha dock genomgått sitt eldprov vid koksverk.
Ammoniakutvinningen vid koksverken skildras i
kapitel 10. De tre huvudsakligast använda systemen äro
den direkta, den halvdirekta och den indirekta metoden,
av vilka de två sista torde vara de vanligaste. Även
metoder för utvinnande av ammoniumbikarbonat och
salmiak äro anförda. Kapitel 11 behandlar tillvaratagandet
av bensolprodukten och kapitel 12 slutligen
tjärdestillation. Ifråga om denna sista är mycket litet nämnt om
den nyaste och mest lovande grenen av tjärindustrien,
nämligen tillverkning av Vägtjära av olika slag. Kapitel
13 avslutar boken med en kort framställning av de olika
instrument, som användas vid koksverk.
En bok som den föreliggande har givetvis sin största
användning såsom uppslagsbok. Dess värde förhöjes i
hög grad av de talrika litteratur- och patenthänvisningarna,
där dock huvudsakligen tyska arbeten anföras.
Ifråga om de amerikanska tyckes man helt ha förlitat
sig på den amerikanske medarbetaren och av engelsk
tidskriftslitteratur är mycket litet citerat. Det tycks
vara omöjligt att uppleta en bok på detta område, som
ger full rättvisa åt alla de tre stormakterna härvidlag,
Tyskland, England och Amerika. Bokens pris torde
lägga hinder för dess vidsträcktare, annars i hög grad
välförtjänta spridning. S. Qvarfort.
The Measurement of Air Flow, av E. Ower, 2:a uppl.,
London 1933, Chapman & Hall, pris 15 sn., 243 sid.
I jämnbredd med den raska utvecklingen på det
värme- och ventilationstekniska området, liksom f. ö.
på en mängd andra områden där närbesläktade problem
föreligga, har behovet av noggranna och för tekniken
avpassade metoder för mätning av luftens strömning
gjort sig alltmer gällande. De mera schematiska
mätmetoder som i allmänhet tidigare använts äro å ena
sidan i flertalet fall icke av den noggrannhet som
exempelvis kräves vid forskningsarbeten, varest
problemen genom ändrade försöksbetingelser föras in på
delvis nya gebit, å andra sidan äro de rent
laboratoriemässiga metoder som i vetenskapligt hänseende fylla
måttet ofta icke av den art, att de låta sig bekvämt
tillämpas på större tekniska uppgifter.
Författaren till föreliggande bok har genom sitt
arbete vid Aerodynamics Department av the National
Physical Laboratory (England), särskilt på grund av
den mängd förfrågningar, som riktats till honom av
teknikens män, kommit till den slutsatsen, att ett
specialarbete, anpassat efter de moderna problem som
föreligga på de områden, vilka beröras av
luftströmningsmätningar (sålunda i första hand värme- och
ventilationstekniska men givetvis även aerodynamiska och
mångenstädes i den kemiska teknologien förekommande
problem) vore av behovet påkallat. Att han haft rätt
i sitt antagande bekräftas därav, att utgivandet av en
andra utvidgad upplaga redan efter 5 år befunnits nödvändig.
Som av titeln framgår har förf. begränsat sitt arbete
till metoder för mätning av luftens strömning, men
givet är att de resonemang som förekomma beträffande
denna även i många fall i princip kunna äga tillämpning
på strömningen hos andra fluida, exempelvis gaser,
speciellt i fall där det endast rör sig om utbytet av
vissa konstanter i eljest allmängiltiga formler. Han
har särskilt tagit sikte på metoder, som äga direkt
betydelse för tekniken, sålunda i första hand mätningar
medelst pitotrör, strypflänsar, venturimätare och
anemometrar av olika slag. Då tillämpandet av en teknisk
mätmetod i många fall vore illusorisk utan samtidig
ingående kunskap om mätinstrumentets karakteristik, är
den diskussion, som författaren underkastar de av
honom beskrivna mätmetoderna, och vilken i flertalet
fall stöder sig på egna undersökningar, av det allra
största värde för läsaren. Självfallet kan icke inom
ramen för ett verk av denna storlek varje mätmetod
uttömmande behandlas. Förf. har därför till deras
tjänst, som önska ytterligare fördjupa sig i de
vetenskapliga förutsättningarna för de olika metoderna,
bifogat ett stort antal litteraturreferenser. För den, som
har behov av en orienterande översikt av till buds
stående mätmetoder på detta område och en
handledning i bedömandet av deras relativa värde för ett visst
problem, torde boken kunna vara till stor hjälp.
Av i andra upplagan nytillkomna saker kunna
speciellt nämnas diverse fakta rörande strypflänsar, vilka
baserats på under de sista åren offentliggjorda tyska
undersökningar, liksom en diskussion av användningen
av pitotrör vid låg strömningshastighet. Elektriska
varmtrådsanemometrar, vilka tidigare i huvudsak endast
kommit till användning som laboratorieinstrument, ha
även utförligt behandlats i avseende på sina tekniska
användningsmöjligheter.
Med vetskap om mikromanometrars fundamentala
betydelse som standardinstrument för injustering av alla
på detta gebit förekommande mätapparater hade det
varit önskvärt att kapitlet om dessa hade innehållit
en mera uttömmande avdelning rörande desammas
kalibrering. Av intresse i detta kapitel är beskrivningen
på förf:s konstruktion av en mikromanometer (typ
Chattock), vilken tillåter en avläsning av tryck på
mindre än 0,00001" vattenpelare (0,00025 mm aq) med
en noggrannhet av 1 %, varigenom pitotrörsmätningar
varit möjliga vid så låga luftströmningshastigheter som
0,6 m/sek. Hela kapitlet "The Design of Pitot and
Static Tubes" liksom kapitlet "The Vane Anemometer"
innehålla f. ö. en mängd värdefulla anvisningar från
förf:s egen verksamhet, beträffande dessa för praktiken
så viktiga och bekväma mätapparater.
I ett sista kapitel "Examples from Practice" ger
förf. slutligen några få typiska exempel på i praktiken
förekommande räkningar. Även detta kapitel skulle ha
vunnit på en utökning. F. H. Stenhagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
