Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 290 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 5 aug. 1933 - Hamburgs nya sopförbränningsanläggning, av F. A. Oetken och V. Kolb

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Sopsamlingsvagn med roterbar trumma. (System Neuy.)

ämnena består av svårbrända koksrester, som ha
nästan grafitisk karaktär. Askhalten uppgår under
vintern till 50 à 65 %: därav 40 à 45 %
brunkolsaska, räknat på sopmängden.

Under sommarmånaderna inverkar den höga
vattenhalten, orsakad av grönsaksavfall och blommor samt
den betydande halten av trädgårdsjord, på
värmevärdet och förbränningsegenskaperna. Avfallet från
de vidsträckta trädgårdarna har särskilt efter kriget
alltmer försämrat sopornas förbränningsegenskaper.

Av de mycket talrika undersökningarna av
Hamburgs sopor har man erhållit följande medelvärden:

Tabell 1.

	Vinter.	Sommar.
Aska . . .	60–65 %	35–45 %
Fuktighet . . .	20–10 %	45–35 %
Brännbart . . .	20–25 %	20 %

Undre värmevärde 900–1100 ve/kg 650–900 ve/kg
Om värmevärdet, fuktighets- och askhalten ger
också diagrammet fig. 3 en uppfattning utan att dock
kunna åskådliggöra alla tänkbara fall. Man får
dessutom taga hänsyn till att värmevärdet blott i
viss mån ger en bild av sopornas förbränningsegen-

Fig. 3. Ungefärliga värden på ask- och fuktigbetshalten samt på undre vårmevårdet hos Hamburgs sopor.

skaper, enär utom det ringa vännevärdet även
ogynnsamma fysikaliska egenskaper inverka ofördelaktigt
på förbränningen.

Det fordrades därför särskild uppmärksamhet för
att med framgång genomföra en förbränning av
Hamburgs sopor. Trots erfarenhet från den äldre
förbränningsanläggningen prövades på nytt frågan om
frånsållning och utvinning av värdefullare material vid
planerandet av nyanläggningen. En frånsållning
måste man särskilt tänka på med hänsyn till den höga
halten av aska. Frånsållningen slopades emellertid
av två skäl:

1) Frånsållningen och borttransporten av
sållsoporna skulle ha erfordrat särskilt dyrbara åtgärder.
I en så stor stad som Hamburg måste man för
frånsållning och transport av varje ton sållsopor räkna
med kostnader av minst 3:50 à 4 Rmk,

2) Vid sållning av Hamburgs sopor stiger askans
smälttemperatur hos de grövre sopor, som skola
brännas. Slaggbildningen, som i och för sig vid
sopförbränning ej alltid är så lätt att genomföra, skulle
alltså bli ytterligare försvårad genom sållningen.

Vidare övervägdes avskilj ning av järn och
utplockning av det s. k. värdematerialet (papper, lump,
metaller, ben etc.). Detta kunde med stöd av
erfarenheterna från den äldre anläggningen utan vidare
lämnas ur räkningen, då den förhållandevis ringa halten
av utnyttjbara ämnen ej skulle ha täckt arbetskostnaderna.

Som huvuduppgift kvarstod således sopornas
förstöring genom förbränning utan tillsatsbränsle,
varvid förbränningsåterstoden skulle överföras så långt
möjligt i en användbar slagg. Förslaggningen hade
i den gamla sopförbränningsanläggningen visat sig
vara ett särskilt viktigt problem, som lösts på sådant
sätt att det blivit möjligt att överföra även de sämre
soporna i Hamburg till en användbar slagg.
Hamburgs byggnadsstyrelse har gjort ett banbrytande
arbete betr. slaggens användning med resultatet, att
den sållade slaggen från den gamla sopförbränningsanläggningen
sedan längre tid kunnat säljas till gynnsamma
priser (4 à 4:50 Rmk per m³) för
framställning av betong och för vägändamål.

Jämsides med slaggproblemet stod från första
början problemet om tillgodogörande av
förbränningsvärmet. Sedan Hamburgs elektricitetsverk förklarat
sig villigt att antingen övertaga ånga för ångnätet
eller elektrisk kraft, beslöts, trots sopornas ringa
värmevärde, att installera en ångpanneanläggning.
Med sopornas förbränning utan föregående
behandling, förslaggningen och slaggens bearbetning samt
värmets utnyttjande till ångproduktion och elektrisk
kraft voro alla riktlinjerna för den nya anläggningen
givna. Av schemat fig. 4 framgår hur nyanläggningen
i enlighet med dessa fordringar är uppdelad.

De från sopvagnarna i bunkrarna tippade soporna
tagas av en grip skopa från en travers och tömmas i en
skakränna, som via en automatisk våg vidarebefordrar
dem till ugnen. Här sker förbränningen och
förslaggningen. Förbränningsgaserna avge en del av
sitt värme till en luftförvärmare och passera sedan
en avgaspanna med överhettare och ekonomiser samt
bliva slutligen befriade från damm i en elektrisk
gasrenare. Slaggen släckes och transporteras till
slaggfabriken, där den sållas till säljbara sorter grövre
slagg och slaggsand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>