Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 12 aug. 1933 - Konferensförhandlingarna, av K. G. Ljungdahl, Emil Gustafsson, Evert Norlin, Tom Nordensson, Holger A. Lundberg och Åke Anjou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid val av kraftkällor för täckande av visst behov
böra med ledning av varaktighetskurvan de
användas så som bäst motsvara deras individuella värden
å förhållandet mellan fasta och rörliga kostnader.
Tom Nordensson.
Sektion 3. Den ångförbrukande storindustriens
energifrågor.
För den ångförbrukande storindustrien bestämmes
kraftfrågans lösning oftast av den mängd
mottryckskraft, som kan alstras i egna anläggningar. För
denna industri blir alltså frågan om utvinnande av
största möjliga kvantitet dylik kraft av synnerligen
stort intresse. Strävandena att höja ångpannetrycket
och sänka mottrycket verka i detta avseende
gynnsamt, under det att arbetena på att minska
fabrikens totala ångförbrukning, ehuru i hög grad
berättigade, åstadkomma en sänkning av det
disponibla beloppet mottryckskraft.
Ångpannetrycket vid en modern större pappers-
eller cellulosafabrik torde nu i allmänhet väljas till
ca 30 at. Såvitt man nu kan se, lönar det sig ej att
använda tryck mellan 30 och ca 80 at, emedan
pannorna för dessa tryck bliva allt för dyrbara, under
det att åter tryck över 80 at synas kunna
ifrågakomma, i det man här övergår till helt andra
pannkonstruktioner.
Inom här ifrågavarande industrier nedlägges ett
icke ringa arbete på att studera de ångförbrukande
apparaterna i avsikt att söka höja den producerade
varans kvalitet. Ofta nog resultera dessa arbeten i
en minskning av den erforderliga ångmängden, men
samtidigt också i en minskning av det behövliga
ångtrycket. Ett exempel på, huru sålunda
mottryckskraftmängden påverkas av denna utveckling gives i
de nya system för cirkulationskokning av
sulfitmassa, som på senaste tid utexperimenterats, och som
möjliggjorts av de sista årens utveckling i avseende
på de material, som användas för förvärmare o. d.
Inom cellulosaindustrien påverkas energifrågans
lösning oftast väsentligt av de mängder
avfallsbränsle, som stå till förfogande. Förutom
sågverksavfall förfoga sulfitfabrikerna över renseriavfall och
sulfatfabrikerna över sin svartlut. Anordningarna
för torkning och indunstning av dessa avfallsbränslen
utgöra viktiga detaljproblem inom energiproblemet.
Frågan om egen kraftalstring eller kraftinköp kan
ej besvaras generellt utan måste i varje fall studeras
med hänsyn till själva fabrikationsprocessens
utformning. Förutom de jämförelsevis lätt erhållna
ekonomiska jämförelserna måste dock vid
avgörandet hänsyn tagas till vissa omständigheter, som icke
lika lätt låta sig uttrycka i siffror. Så fordrar
exempelvis den egna kraftanläggningen en större
kapitalbindning och det möter större (men ej
oövervinnerliga) svårigheter att anpassa dess storlek efter
stundens krav. Å andra sidan ställa de stora
kraftdistributionsföretagen numera mycket höga
fordringar på kvaliteten hos mottagningsanordningarna
för kraften. Förhållandena vid driftavbrott på
kraftledningen och vid driftinställelser inom fabriken
kunna också spela in vid avgörandet.
Över huvud taget kan man säga, att från den
ångförbrukande storindustriens sida vid konferensen
från flera håll framfördes en stark önskan om ett
förtroendefullt och kordialt samarbete med
kraftdistributionsföretagen, så att ett utbyte av kraft
mellan ett industriföretag och ett kraftföretag bleve
möjligt. Holger A. Lundberg.
Sektion 4. Järnverkens speciella energifrågor.
Åren närmast efter kriget gjordes verkliga
kraftansträngningar att spara värme och kraft vid
järnverken, främst i några av de i kriget tidigare
deltagande länderna: Tyskland, Tjeckslovakien,
Österrike och U. S. A.
De till sektionen inkomna rapporterna befattade sig
i huvudsak med sådana energibesparande och
energiutjämnande åtgärder. Några verkliga nyheter
framkommo dock ej.
De ovan angivna länderna ha redan för några år
sedan i stort sett nått den punkt efter vilken det
med teknikens och ekonomiens nuvarande läge ej
är lämpligt att ytterligare spara energi, eller måhända
bättre uttryckt, den punkt, där det är mera lönande
att arbeta å andra områden.
I vissa fall, t. e. i Tyskland med deras fjärrgasnät,
tyckes man t. o. m. gått för långt i sin strävan
att spara eller utnyttja energi mellan olika företag.
Man har där, förefaller det, endast kalkylerat med
goda tider och ej tagit hänsyn till att energisammankoppling
vid sämre konjunkturer ej förräntar det i
energiförbättringar nedlagda kapitalet.
I andra länder som Polen och England har man
kommit en smula efter de nämnda länderna, men där
har man ej heller hunnit överkapitalisera
järnindustrien beträffande värme- och energibesparingar.
För riktigheten av ovan gjorda påstående talar att
t. e. Tyskland, som tidigare publicerat en massa
teorier och praktiska erfarenheter över järnverkens
energifrågor, nu knappast deltog med rapporter inom
denna sektion, medan inom andra sektioner dess
deltagande var livligt.
Av intresse var att erfara hur man i Sovjetryssland
vid byggande av nya järnverk även planerade
bostäder för 100–150 tusen invånare och att man
därvid skulle använda järnverkets avfallsvärme för
bostadsuppvärmning och varmvattenberedning.
I Rumänien har man stora förekomster av naturlig
gas, som man vill ha större användning för än
hittills. I sökande efter nya användningsområden har
man även tänkt sig kunna uppamma en mindre
järnindustri, varvid svenska metoder för järns vamp
tillverkning kunde komma till användning, dock
omändrade så att den naturliga gasen skulle kunna
användas som bränsle och reduktionsmedel.
I en rapport från U. S. A. omnämnes en ny
förbränningsmetod, "Diffusion Combustion" för naturlig
gas, men vilken även kan ha intresse för andra bränslen.
Metoden går ut på att gasen och luften i parallella
strömmar få beröra varandra under förbränning.
Därvid sker i första hand en ofullständig förbränning
och spaltning av vissa kolväten i beröringsytan mellan
strömmarna och man får en lång och lysande låga.
Under några år har man ju försökt sig på en annan
förbränningsmetod, nämligen att först intimt blanda
gas och luft före och under förbränningen.
Men vad säga våra martiningenjörer; är den ’’nya"
metoden något annat än vad man vid martinugnarna
alltid eftersträvat? Åke Anjou.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
