Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 26 aug. 1933 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén - Världskraftkonferensens nordiska sektionsmöte 1933, av Lennart Högel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räkna med den nazistiska regeringen i Tyskland som
en för lång tid framåt bestående solid verklighet.
Den inre maktbalansen inom den härskande
gruppen har i någon mån förskjutits genom den
tysknationelle ledaren Hugenbergs avgång från sin post som
ekonomiminister, där han efterträtts av en nazist.
Detta innebär emellertid icke, som ofta påståtts, att
det tysknationella inflytandet nu borteliminerats på
samma sätt som tidigare vänsterpartierna. Von
Papen, som visserligen ej direkt kan sägas representera
den tysknationella riktningen men dock åtnjuter
dennas speciella förtroende, spelar exempelvis alltjämt
en högst betydande roll. Ej heller har "junkerdömet"
öster om Elbe på något sätt störtats. Storgodsägarnas
ställning har icke angripits, och överhuvud har
den "socialistiska" delen av naziprogrammet i varje
fall icke rubbat de stora företagsledarnas maktställning.
Riksvärnet behåller också alltjämt sin ställning
av en över partierna stående, endast rikspresidenten
underordnad institution och har ej heller utsatts för
någon "Gleichschaltung". Tillgripandet av
tvångsmetoder har för övrigt under de sista månaderna
betydligt modifierats.
Nazist-regeringens ekonomiska politik påminner
mycket om Roosevelts i Amerika. Den är emellertid
lagd på längre sikt – såsom naturligt är i fråga om
en regering, som räknar med åratals ostörd
maktutveckling och dessutom kan räkna med utomordentlig
tillit och lydnad. Ej heller arbetar denna politik,
hittills åtminstone, med inflationen som medvetet
redskap – även om spänningen mellan den
tvångsreglerade yttre markkursen och den inre köpkraften
tidvis varit svår. De mest uppmärksammade åtgärderna
ha hittills vidtagits på jordbrukets område, där man
bl. a. syftar till återställande av den gamla
familjeäganderätten till jorden.
En rätt betydande nedgång av arbetslöshetssiffrorna
är även att notera. Meningarna äro delade om
i vad mån denna förbättring kan bli varaktig eller ej
– i varje fall har den ej vunnits uteslutande med
politiska eller "artificiella" medel.
Den nya tyska regeringens yttre ställning påverkades
på sin tid otvivelaktigt ytterst ogynnsamt av den
antisemitiska tvångsaktionen. Den förbättrades
emellertid högst avsevärt genom rikskansler Hitlers
vidsynta och försonliga riksdagstal i nedrustningsfrågan
i maj samt genom fyrmaktspakten med Italien,
England och Frankrike. Även förhållandet till Ryssland
har i trots av de motsatta partiskyltarna varit
jämförelsevis gott. Ett nytt konkordat med påven avslöts
den 20 juli i Rom av von Papen, en framgång som
även inåt utövat en välgörande och lugnande inverkan.
Däremot har förhållandet till Österrike förblivit
spänt. Den officiella tyska propagandan ger sitt stöd
åt naziströrelsen i Österrike, under det den – för
övrigt högst parlamentariska regeringen Dollfuss –
med alla medel bekämpar denna samma rörelse.
Österrikes regering får härvid stöd av framför allt
Frankrike, som i juli fick även England att deltaga i
en rätt sträv diplomatisk démarche i Berlin i den
österrikiska frågan. Denna åtgärd fick dock intet
resultat, så mycket mindre som Italien endast halvt och
skenbart gav den sitt stöd. Österrikes ställning i det
europeiska statssystemet ter sig under dessa
förhållanden allt mer prekärt och onaturligt.
Under den brist på balans i Europas allmänna läge
som blir alltmera framträdande, framstår sedan
någon tid Italien under Mussolinis ledning i allt högre
grad som en fast punkt och i viss mån en europeisk
skiljedomare. Det håller sålunda maktbalansen
Tyskland–Frankrike och även avgörandet av den
österrikiska frågan i sin hand – en ställning, som hittills
utövats med både moderation och klokhet. Den
glänsande genomförda eskaderflygning under ledning av
general Balbo, som i juli–augusti verkställdes av en
italiensk luftflottilj i regelbunden formering fram och
åter över Atlanten till Chicago-utställningen har
ytterligare höjt det moderna Italiens prestige.
Förhållandena i Ryssland synas däremot bli mer
och mer bedrövliga. Femårsplanens fiasko i
väsentliga delar kan ej längre döljas, men framför allt har
dess delvisa genomförande på jordbrukets område
framkallat en kris, som lett till omfattande
hungersnöd särskilt i det bördiga Ukraina, och som under
instundande vinter synes hota ett stort antal
människor med hungerdöden. Tvångsmaktsystemet är
emellertid fastare uppbyggt än någonsin. Den livliga
utrikespolitiska aktivitet, avslutandet av
nonagressionspakter, inlägg i nedrustningsdebatten m. m., som
bedrives särskilt av utrikeskommissarien Litvinov,
kan icke för de bättre initierade skymma det
betänkliga inre läget och dess konsekvenser, vilket bl. a.
betyder förlamande av varje mera allvarlig
utrikespolitisk aktion. Särskilt i den Fjärran Östern har detta
förhållande under det sista året varit av utomordentligt stor betydelse.
Med efterföljande redogörelse för
sektion 5 avslutas det i häfte 32 påbörjade och
i häfte 33 fortsatta referatet av konferensens
yttre förlopp och förhandlingarna
inom de nio konferenssektionerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
