Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 30 sept. 1933 - Notiser - Ny metod för framställning av generatorgas - Statstjänstemän pensioneras i SPP
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ny metod för framställning av generatorgas. Vid
framställning av kolgas övergår endast ca 25 % av
kolets kemiska energi till gasen, medan resten
återfinnes i koks, tjära, bensol och andra biprodukter.
Däremot kan man överföra hela energien i kolen till
gasen, om denna framställes i generatorer med hjälp
av en blandning av syre och vattenånga, som
omvandlar kolet i koloxid och vätgas. I allmänhet sker
syretillförseln genom inblåsning av luft, varvid
kvävehalten i luften åstadkommer en betydande nedsättning
av gasens värmevärde, så att denna visserligen blir
användbar som industrigas men däremot ej som
hushållsbränsle. Om man däremot i stället för luft
inblåser syrgas i generatorn, erhåller man en starkgas
med bränslevärdet ca 3000 Kal/m3.
I tidskriften "Forschungen und Fortschritte" (20
september 1933) har professor Rudolf Drawe vid
tekniska högskolan i Berlin behandlat detta ämne. Han
anför, att en gasgeneratoranläggning enligt vattenånga-syrgassystemet
efter hans anvisningar prövades i full
skala år 1927 och därvid visade sig ekonomiskt
bärkraftig. Försöken utfördes medels en med vridbar
rost försedd generator med 1 m2 schaktarea, vilken
beskickades med brunkolsbriketter. Generatorn
omsatte pr timme mer än 500 kg brunkol; åtgången av
syrgas var 1 m3 (normaltryck) pr 4 à 5 kg briketter
och åtgången av vattenånga 2 à 3 m3 pr m3 syrgas.
Några driftsvårigheter, orsakade av slaggning o. d.,
förekommo ej. Gasen kunde emellertid ej användas
som hushållsgas.
Problemet att enligt nämnda system framställa en
högvärdig gas har nu, enligt vad professor Drawe
meddelar, blivit löst av Lurgi-Gesellschaft fiür
Wärmetechnik i Frankfurt a. M. genom användande av en
vattenång-syrgasblandning av högt tryck, 20 at. Därvid
användas i förväg torkade, småstyckiga brunkol som
bränsle. Försök ha visat, att man i en enda
gasgenerator med ca 2 m schaktdiameter kan omsätta 60 à 70
ton brunkolsbriketter pr dygn och därvid erhålla 60 000
å 70 000 m3 högvärdig hushållsgas med ett tryck av
20 at. Med 30 sådana generatorer skulle man kunna
tillgodose gasbehovet i hela Gross-Berlin, ett område
med ca 4 mill. invånare.
Åtgången av syre pr m3 gas uppges vara 0,15 m3,
motsvarande ett pris av 0,24 pf. pr m3 gas. Denna
kostnad anses dock uppvägas av metodens fördelar:
bortfallet av komprimeringen av gasen, billig och
effektiv gasrening, stor kapacitet hos anläggningen och
smidig anpassning efter gasbehovet.
Det uppges, att metoden kan användas även för
andra bränslen än brunkol, samt att såväl gasens
kvalitet som kapaciteten hos generatorerna lätt kan ändras
genom reglering av syrgas-vattenångblandningens
sammansättning och tryck.
En mera detaljerad redogörelse för dessa försök
återfinnes i Metallgesellschafts Mitteilungen, häfte 8,
augusti 1933.
Statstjänstemän pensioneras i SPP. Ett märkligt
prejudikat har uppkommit genom ett i konselj den
26 maj i år fattat beslut att bemyndiga
vattenfallsstyrelsen att träffa avtal med Svenska
personalpensionskassan (SPP) om obligatorisk
familjepensionsförsäkring för de icke-ordinarie befattningshavarna vid
statens vattenfallsverk. Jämlikt det ovannämnda
bemyndigandet har sådant avtal sedan ingåtts, och
pensioneringen trädde i kraft den 1 juni. Initiativet till
pensioneringens ordnande har utgått från en inom
verket befintlig personalförening, och det nu godkända
pensioneringsförslaget har uppburitc av en bland
personalen förefintlig enhällig opinion.
Den huvudsakliga innebörden av pensioneringsplanen
är följande. Samtliga manliga sådana extra och extra
ordinarie tjänstemän vid vattenfallsverket, vilka av
statsverket äro tillförsäkrade egen pension (en grupp
omfattande ca 320 personer), anmälas obligatoriskt till
inträde i SPP. Härigenom bliva dessa tjänstemäns
änkor och barn berättigade till s. k. helkollektiv
familjepension, dvs. till en pension som efter
tjänstemannens död utgår till änkan, så länge hon lever ogift
och till varje efterlevande barn intill dess det uppnår
21 års ålder, ävensom för tid som omedelbart följer
därefter, därest det då skulle vara fullständigt och
varaktigt arbetsoförmöget.
Änkepensionens årsbelopp uppgår till 23 % av
tjänstemannens årliga slutlön å billigaste ort,
oberäknat dyrtidstillägg. När de efterlevande utgöras av
änka och ett eller flera barn, förhöjes pensionsbeloppet
på sedvanligt sätt.
Kostnaderna för pensioneringen bestridas i sin
helhet av tjänstemännen själva genom fortlöpande
avgifter, som erläggas från inträdet i SPP intill
pensionsåldern. För tid utöver 3 månader, varunder en
tjänsteman är arbetsoförmögen, åtnjuter han befrielse från
avgifternas erläggande.
När en tjänsteman erhåller ordinarie tjänst,
överflyttas hans pensionering till Civilstatens änke- och
pupillkassa (CÄP). Dit överlämnas också hans i SPP uppsanv
lade tillgodohavande (den s, k. premiereserven), därest
och i den mån han är skyldig att till CÄP erlägga
retroaktivavgift. For ev. återstående tillgodohavande
erhåller han i SPP fribrev, dvs. nedsatt pensionsrätt utan
avgiftsskyldighet.
Utöver den pension, som obligatoriskt tecknas i SPP,
har varje tjänsteman rätt att enligt inom SPP gällande
regler individuellt bygga ut sin försäkring så, att den
svarar mot hans speciella behov.
Enär ett fullständigt genomförande av nu beskrivna
pensioneringsplan skulle hava medfört alltför
betungande kostnader för nuvarande befattningshavare,
hava vissa inskränkningar i planen gjorts för dessa.
Genom utnyttjande av de ur SPP:s överskottsmedel för
vattenfallsverkets personal utgående årliga
avgiftsnedsättningarna och genom viss förskottering från
vattenfallsstyrelsens sida hava inskränkningarna kunnat
stanna vid att den personal, som nu är över 60 års ålder,
uteslutits och att de äldre tjänstemännens familjepensioner
något nedsatts, i intet fall dock med mer än 30 %.
Pensioneringsplanen ansluter sig nära till den
pensionering, som är för verkets ordinarie tjänstemän
ordnad hos CÄP. En jämförelse mellan denna pensionering
och den, som nu ordnats för de icke ordinarie
befattningshavarna, ger vid handen, att utom i ett hänseende
den senare genomgående är fördelaktigare än den förra.
Undantaget avser storleken av barnpensionerna, vilka
äro lägre i SPP än i CÄP. Fördelarna ligga främst i ett
mera ändamålsenligt avgiftssystem: avgiftsbetalningen
slutar alltid senast vid pensionsåldern, avgiftsbefrielse
inträder vid arbetsoförmåga, och inga retroaktivavgifter
tillämpas. Vidare är att nämna inom SPP gällande
rätt för efterlevande barn att vid arbetsoförmåga
åtnjuta pension även efter 21 års ålder, rätten till
pensioneringens individuella utbyggande samt rätten att vid
avgång ur tjänst el. dyl. åtnjuta fribrev i stället för att
– såsom är fallet i CÄP – pensionsförsäkringen
tvångsavbrytes. Vad kostnaderna angår, hava undersökningar
visat, att de båda pensionsinrättningarna äro med
varandra jämnställda.
Frågan om familjepensionering för extra statstjänstemän
i allmänhet har varit föremål för statsmakternas
övervägande i mer än ett tiotal år utan att tidigare
hava lett till något resultat. Den nu för en
tjänstemannagrupp uppnådda lösningen är märklig dels
därigenom, att nämnda grupp icke-ordinarie
statsjänstemän är den första, som erhållit pensionsrätt för sina
familjer, dels därigenom att detta är första gången,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
