Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 39. 30 sept. 1933
- Notiser
- Statstjänstemän pensioneras i SPP
- Nya kurser i svetsnings- och verkstadsteknik
- Tekniska föreningar
- Svenska teknologföreningens avdelning för teknisk undervisning, av J. H—g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som statstjänstemän blivit obligatoriskt anslutna till en
enskild pensionsinrättning.
Nya kurser i svetsnings- och verkstadsteknik.
Hantverksinstitutet i Stockholm anordnar under närmaste
tiden tvenne kurser inom de mekaniska områdena efter
i viss mån nydanande program, nämligen dels en
fortsättningskurs i gas- och elektrisk svetsning den
21/11–1/12 1933 i samarbete med Svenska
studiekommissionen för svetsningsfrågor och dels en mästarekurs för
smides- och mekaniska verkstadsidkare i samarbete med
Sveriges smides- och mekaniska verkstadsidkares
riksförbund den 5/12–16/12 1933.
Svetsningskursen, som förutom de båda huvudämnena
gassvetsning och elektrisk svetsning även behandlar
mera speciell svetsningsteknik, såsom arcatomsvetsning
och svetsning av rostbeständigt material, är i viss mån
en påbyggnad till föregående, kortare svetsningskurser,
under det att mästarekursen, som i viss mån avser att
ersätta och komplettera föregående stålbehandlingskurser,
går efter en helt ny kursplan, som förutom
stålbehandling även upptager smides- och pressarbeten,
maskinarbeten samt reparationer av motorer och
lantbruksmaskiner.
Vardera kursen omfattar ca 70 timmars undervisning,
vid vilken studietimmarna i logisk följd omväxla med
studiebesöken och de praktiska övningarna i institutets
verkstäder
Avgiften är för varje kurs 75 kr. (för hantverksförenings
medlemmar 60 kr.). Närmare upplysningar om
kursprogrammen jämte inträdesfordringar och
möjligheter att erhålla resebidrag etc. tillhandahållas direkt
från Hantverksinstitutet, Nytorgsgatan 17, Stockholm.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Svenska teknologföreningen.
Svenska teknologföreningens avdelning för teknisk
undervisning sammanträdde den 4 maj[1] i föreningens
lokal under ordförandeskap av professor W. Fellenius.
Närvarande voro 35 personer, bland vilka märktes
tekniska högskolans rektor professor Henrik Kreüger och
t. f. kanslirådet i ecklesiastikdepartementet greve A.
Ehrensvärd.
Sedan protokollet från föregående sammanträde
justerats och årsberättelsen för 1932 föredragits, höll
ordf. en parentation över de bortgångna ledamöterna
professorerna Erik G:son Odelstierna och Walfrid
Pettersson, varjämte företogs inval av nya medlemmar i
avdelningen.
Tekniska högskolans sekreterare civilingenjör Erik
Philip inledde diskussionen rörande tekniska
högskolans speciallärare och deras ställning vid högskolan.
Talaren gav först en historik över hithörande
förhållanden alltifrån Teknologiska institutets inrättande
till våra dagar, samt övergick därefter till denna frågas
nuvarande läge.
För närvarande finnas fyrtiotvå speciallärarbefattningar
och från och med den 1 juli i år kommer det att vid
högskolan finnas fyrtiosju speciallärarbefattningar.
Speciallärarnas arvoden äro synnerligen växlande
från lägst 1 200 kronor till högst 7 200 kronor per år.
Visserligen kunna flera speciallärarbefattningar
förenas hos samma person, men genom ett särskilt kungl.
brev finnes föreskrivet, att innehavare av speciallärarbefattningar
ej må uppbära arvode med högre belopp än sammanlagt
7 200 kronor.
Bland de frågor, som för närvarande äro särskilt
aktuella, kan påpekas frågan om speciallärarnas
anställningsförhållanden. Före stadgan av den 18 juni
1926 blevo speciallärarna förordnade "tills vidare",
men, enligt nyssnämnda stadgar, vilka även för
närvarande gälla, anställas speciallärarna tills vidare
under perioder om 5 år och upptages frågan om
tillsättande av respektive befattningar sålunda av
lärarkollegiet till ny behandling efter utgången av varje
dylik 5-årsperiod. Speciallärarna hava vid olika
tillfällen påpekat olägenheterna av detta anställningsförfarande
och den stadgekommitté, som blivit av lärarkollegiet
tillsatt för att inkomma med förslag till en del
behövliga ändringar i stadgarna, har för avsikt att
föreslå kollegiet att begära sådan ändring i stadgarna,
att anställningen skulle ske på samma villkor som före
år 1926.
En annan för speciallärarna viktig fråga är pensionsfrågan.
Under hela den tid som dylika pensionsärenden
behandlades av ecklesiastikdepartementet genom
särskilda propositioner till riksdagen i varje fall, beviljades
speciallärarna pensioner i förhållande till deras arvoden
och efter fyllda 65 år, när speciallärarbefattningen
innehafts i minst tjugo à tjugofem år. För närvarande
ligga emellertid alla dylika pensionsfrågor under
finansdepartementet och detta departement har trots
tillstyrkan från statskontoret i en del fall under senare år
ej hos riksdagen föreslagit pensioner åt speciallärare
vid högskolan. Departementets motiv har härvid varit,
att pension ej borde beviljas, när befattningen kan
anses utgöra en bisyssla och, underligt nog, har även
av finansdepartementet hänsyn tagits till
befattningshavarens ekonomiska ställning vid avskedstagandet.
För närvarande finnes dock hos kungl. maj:t förslag
om allmän pension även för icke ordinarie
befattningshavare i statens tjänst, och man kan hysa
förhoppningar om att denna fråga kommer att erhålla en
lycklig lösning.
I den efterföljande diskussionen framhöll docent
Öman olägenheten av att speciallärarna, vilka tillsättas
efter sakkunnighetsutlåtande på enahanda sätt som
professorerna, endast förordnas på 5 år, ty härigenom
komma dessa sakkunnigutlåtanden att upphävas efter
5 år – ett förhållande som för ifrågavarande
sakkunnige är föga angenämt.
Professor Kreüger sade, att 5-årsperioden nog hade
tillkommit därför att man ansåg den vara lämplig på
grund av teknikens snabba utveckling. Emellertid bör
det icke vara svårt att göra förändringar, själv
vore talaren för sin del för en återgång till det gamla
sättet för speciallärarnas tillsättning. Beträffande
lönerna ansåg tal. att en höjning f. n. vore alldeles
utesluten. Framhöll den fördel speciallärarna ha genom
att kunna utöva verksamhet på laboratoriet.
Statsmakternas behandling av senaste årens pensionsfrågor
var synnerlig beklaglig. Frågan fick icke släppas, utan
man måste kämpa så kraftigt som möjligt för saken.
Civilingenjör Davidsson framhöll, att speciallärarna
äro, liksom professorerna, skyldiga tillse, att lämplig
litteratur finnes att tillgå för de studerande. Detta
åliggande uppfylles som bekant ofta genom utgivandet
av kompendier. Om lärarens anställningsform är
mycket löslig, kan det tänkas, att hans intresse för
åstadkommandet av läroböcker slappnar, i all
synnerhet som utgivandet av ett kompendium kan draga en
kostnad av 3 000 à 4 000 kronor, varigenom ekonomisk
förlust lätt kan uppstå å ett sådant arbete. Det är
nämligen ingalunda säkert, att en ny lärare vill följa
ett kompendium, som är baserat på en företrädares
föreläsningar.
Docent Öman påpekade, att för speciallärarna
lokalerna äro mycket ojämnt fördelade, samt att det nog i
allmänhet erbjuder svårigheter att göra något av ett
ämne utan att disponera lokaler därför, önskemålet
är, att varje speciallärare har åtminstone ett rum till
sitt förfogande.
[1] Referatet tidskriften tillhanda den 13 sept. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0375.html
