Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 45. 11 nov. 1933
- Notiser
- Energiproduktionen tredje kvartalet 1933
- Gåva till teknologföreningen
- Reseberättelse
- Arosmässan
- Insänt: Idiotikon, av Uno Åhrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 1 oktober ett beräknat totalvärde för hela landet
av 5,3 milliarder kWh mot 4,9 ett år tidigare.
Förmodligen kommer kurvan nu in i ett lugnare skede.
Den häftiga stegringen beror nämligen delvis på att de
abnormt låga sommarvärdena 1932 undan för undan
fallit bort från 12-månadersperioden. Stegringen
härrör framför allt från norrlandsdistriktet, under det att
sydsvenska distriktet visar praktiskt taget konstanta
värden under flera års tid.
Karakteristiskt för hösten är en svår vattenbrist,
särskilt i Mellansverige. Detta har medfört exceptionellt
höga värden på ångkraftprocenten, som i genomsnitt
för landet uppgick till 16 och för centralblocket
till och med över 20.
I det högkvalificerade energiblock på ca 1 milliard
kWh pr år, som redovisas av samhällenas elverk,
återfinnes emellertid ungefär samma procentuella stegring
som i totalvärdet. Stegringen faller helt och hållet på
industrileveranser, under det att detaljdistributionen
alltjämt står kvar vid värdet 500 mill. kWh pr tolv
månader. Sommarmånadernas energisiffror för
detaljdistributionen återkomma med nästan matematisk
noggrannhet under åren 1931, 1932 och 1933, och
septembervärdet 1933 ligger snarast något lägre än i fjol.
Gåva till teknologföreningen. Av Skandinaviska
kreditaktiebolaget har Svenska teknologföreningen såsom
gåva fått emottaga 2 stamaktier à nom. 100:— kr. i
Svenska teknologföreningens fastighetsaktiebolag.
Genom gåvan har teknologföreningen blivit ägare till 30
stamaktier av 80 stycken, dvs. 37½ % av stamaktiekapitalet.
Av preferensaktiekapitalet äger föreningen 95½ %.
Reseberättelse. Till kommerskollegium har
inkommit en reseberättelse (dnr I. B. 4179) av civilingenjör
E. A. Waller avseende en våren 1933 företagen resa
till U. S. A. och Canada för studium av därvarande
cellulosaindustri. 51 sidor mskr. 4:o, 17 fotografier
och diagram i texten.
Mästarekurs för bilreparatörer anordnas i samarbete
med bilverkstädernas riksförbund å hantverksinstitutet
i Stockholm den 16–27 januari 1934 omfattande ca 75
timmars teoretisk och praktisk undervisning i aktuella
justerings- och reparationsarbeten av såväl mekanisk
som elektrisk art å gängse vagnstyper under medverkan
av för ändamålet särskilt tillkallade specialister på
resp. bilmärken. Undervisningen är förlagd dels till
institutets egna verkstäder och dels till med institutet
samarbetande verkstäder och industrier inom
branschen. Kursen är företrädesvis avsedd för
självständiga yrkesidkare, men kunna även – på dessas
begäran och rekommendation – hos dem anställda
verkmästare och förmän eller väl meriterade montörer i
mån av utrymme vinna tillträde till kursen, förutsatt
att de äga minst tre års praktik inom bilreparatörsyrket.
Kursavgiften är 75 kr. (för hantverksföreningsmedlemmar
60 kr.). Närmare uppgifter erhållas direkt från
hantverksinstitutet, adress Nytorgsgatan 17, Stockholm.
AROSMÄSSAN
– den 27:e i ordningen – ägde programenligt rum i
Västerås den 4 nov. Direktör J. S. Edström presiderade.
Finans-, social- och handelsministrarna, länets hövding,
ett par statssekreterare, 4 à 5 generaldirektörer m. m.
och ett oräkneligt antal vanliga direktörer och disponenter
samt menig teknisk allmoge utgjorde ett tacksamt
auditorium vid diskussionen om Industrien och
planhushållningen.
Direktör Gustaf Söderlund inledde. Han analyserade
det mångtydiga begreppet planhushållningen, erinrade
om manchesterdoktrinernas uppmjukning redan på ett
tidigt stadium samt av närings- och handelspolitiska
skäl framtvingade statliga ingripanden – planhushållningstendenser.
Världskrigets planhushållning hade till
uppgift att bemästra en knapp varutillgång. De ryska,
italienska och tyska planhushållningsåtgärderna ha
politiskt ursprung, i Ryssland för kommunism och
utjämning av levnadsstandarden, i Italien mot kommunism
och strider på arbetsmarknaden, i Tyskland mot
klasskamp och för inhemskt produktivt arbete. De
amerikanska försöken ha väsentligen sitt upphov i den
ekonomiska depressionen. Den fria hushållningens
fördelar är dess automatiskt självreglerande förmåga;
ekonomiska och politiska storkonstellationer, företagare-
och arbetaretruster samt statliga ingripanden ha
överfört det till ett blandat system, som nu icke fungerar
tillfredsställande. Systemet utvidgas mot tvångshushållning,
och depressionens svårigheter, arbetsbrist och
personlig nöd gör det till ett huvudintresse för stora
befolkningslager att förena de lediga produktionsfaktorerna
kapital och arbetskraft till nyttigt arbete. Detta
kan icke ske frivilligt utan förutsätter tvång, dvs.
regler för samverkan och förbud mot organiserad
sysslolöshet m. m. Motståndet mot anpassning till
prisutvecklingen är f. n. starkt. Både löner och
kapitalkostnader ligga fastlåsta, kapitalutrensningen förhindras i
sista hand genom statens ingripande. Vad som fordras
är anpassning. Felet med vårt nuvarande system är,
att denna anpassning icke kan äga rum tillräckligt
snabbt. Uppgiften bör vara att avhjälpa felet i stället
för att i desperation störta oss in i ett ekonomiskt
tvångshushållningssystem med alla dess konsekvenser.
I diskussionen framhöll fil. mag. A. Büttner att
produktions- men ej distributionsproblemen lösts bra.
Förordade återgång till decentralisation och till mindre
enheter av produktion och konsumtion. Disponenten H.
von Kantzow ville sätta en barriär mot för stark
konsumtionsminskning och överproduktion. Stapelindustriens
män böra bli pionjärer för internationellt
samarbete. Direktör Kuno Möller relaterade tyska
förhållanden inom kvarnindustri och spannmålshandel.
Fil. doktor Karl Hildebrand förordade bl. a.
enhetlighet i de svenska penninginstitutens penningpolitik.
Talaren ansåg, att planhushållningssträvandena vinna
terräng, men hoppades på ett ännu bättre system samt
att Sverige skulle förskonas från allt för extrema
experiment. Generaldirektör Örne underströk att
planhushållning är ett slagord, den har förekommit i alla
tider. Det är planmässighet vi behöva. Full öppenhet
och full frihet att framlägga synpunkter och förgöra
fördomar. Doktor G. Dahlén utvecklade sin ståndpunkt
om ett fast och konstant penningvärde samt prisnivåns
höjande så att den motsvarar produktionskostnaden, och
redaktör Axel Brunius kåserade välgörande och elegant
mot olika extrema ståndpunkter; rationaliseringsmotståndare,
maskindyrkare, inflationister och slösare fingo
alla sin beskärda del.
Samkväm med tal av bl. a. finansministern, dock
utan bragelöfte, samt underhållning avslutade
sammankomsten.
INSÄNT
Idiotikon.
Herr Redaktör.
Det är lockande, med utgångspunkt från bergsingenjör
Erik Hylanders kåseri ”Idiotiken” i Teknisk
tidskrift, häfte 43, och från den artikel i Byggmästaren
som föranledde den, att försöka sig på att klargöra
teknikernas – ingenjörers och arkitekters – ställning
i det nuvarande samhället och deras möjliga medarbetarskap
i arbetet på att ge oss en bättre samhällsreform.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0423.html
