Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 48. 2 dec. 1933
- Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 48 ÅRG. 63 2 DEC. 1933
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén. – Notiser. – Litteratur. – Tekniska föreningar.
– Sammanträden.
DET UTRIKESPOLITISKA KVARTALET.
Av Rütger Essén.
Penningpolitiskt kaos. – Svag
förbättring i produktlon och handel. – Politiska
tidningspaniker: världens kritiska punkt
snarare Amerika än Centraleuropa. – Den
tyska utrikespolitiken: utträdet ur
Nationernas Förbund. – Kampen för
likaberättigandet. – Folkförtroendevotum. – Direkta
polsk-tyska förhandlingar. – Franska
regeringsskiften. – Frankrikes trygghetspolitik
i Genève. – Englands vacklande hållning.
– Genève förlorar spelet. – Italien i
vågmästarroll. – Nationernas Förbund
undergrävt. – Dollfuss-diktaturen i Österrike.
– Marxistnederlag i Spanien. –
Revolutionsrörelse på Cuba. – Roosevelts kamp: the
new deal, dollarpolitiken. – U. S. A.
erkänner Sovjetunionen. – En uppgörelse med
spets mot Japan.
p. t. Berlin den 20 november 1933.
Världens penningpolitiska kaos torde snart ha nått
sin höjdpunkt. Visserligen är det i allmänhet sant
att ingenting är så dåligt att det icke finnes något
ännu sämre, men i fråga om de internationella
valutaförhållandena är det svårt att föreställa sig hur
virrvarret nämnvärt skulle kunna ökas, utan att
penningväsendets främsta funktion, den att ersätta ett
otympligt byteshandelsförfarande, skulle sättas ur
spelet vad det mellanfolkliga varuutbytet beträffar.
Hela världskrisens utveckling sedan fyra år och
mer har för övrigt på ett olycksaligt sätt varit
sammankopplad med guldpolitiken. Först åstadkommo
de från fredsuppgörelserna i Paris härrörande
politiska (dvs. icke av ekonomiska prestationer
motsvarade) likviderna länderna emellan en konstlad
stegring av guldvärdet, dvs. en konstlad sänkning av
varupriserna, och därmed också en ytterligare
skärpning av konjunkturomslaget nedåt. Det var i och
för sig fullt naturligt och riktigt att de ledande
regeringarna sökte bot mot detta i ett övergivande
tillsvidare av guldmyntfoten och i en monetär
expansionspolitik med syfte att åstadkomma en måttfull
prisstegring. Detta syfte har emellertid knappast
uppnåtts av något annat land än England jämte de
nordiska länder, främst Sverige och Finland, vilka
i huvudsak alltmer drivits att låta sin valutapolitik
följda den engelska. Men på de flesta övriga håll i
världen ha de penningpolitiska medlen på det
grövsta missbrukats och därigenom redan börjat motverka
sina ursprungliga ändamål. Det ligger nämligen i
dessa valutaåtgärders natur, att de endast med
fördel kunna brukas inom snäva gränser. Drivas de
därhän att de ödelägga varje möjlighet till ekonomiska
kalkyler på längre sikt blir den sista villan långt
värre än den första.
Detta är emellertid just vad som skett. Av de
kvarvarande guldländerna har framför allt Tyskland
under nominellt upprätthållande av guldmyntfoten i
verkligheten laborerat med flera olika valutor.
Andra länder ha med valutapolitiken som medel
bedrivit en på mycket korta mål inriktad och ej sällan
äventyrlig handelspolitik eller också låtit
penningvärdet bli en insats i uppgörelser mellan olika
samhällsgrupper och partiriktningar. Och slutligen har
Förenta staternas regering, sedan dollarn i våras
lämnade guldet, synts fullfölja alla dessa olika
metoder och syften på en gång, eller efter varandra, och
därigenom skapat en fruktansvärd förvirring i alla
internationella valutaförhållanden.
I trots härav har i fråga om produktion och
handelsutbyte dock en långsamt fortgående förbättring
gjort sig märkbar och även arbetslösheten i de stora
länderna gått något tillbaka. Men ännu synas dessa
rätt obetydliga förbättringar knappast kunna ge
någon fast grund för nya framtidsförhoppningar.
De uppseendeväckande yttre politiska händelser,
som inträffat i Europa under de senaste månaderna,
framför allt tyska regeringens anmälan om utträde
ur Nationernas Förbund, ha särskilt i den
skandinaviska pressen ofta framställts som förebud till en
snart hotande ny världskatastrof. Detta sätt att se
innebär emellertid en svår överdrift. Vad det
verkligen gäller är långt mera en omläggning av
metoderna för det europeiska fredsarbetet än ett
uppgivande av dess syften. Vad som inträffat innebär i
främsta rummet, att den hittills i Genève och
annorstädes följda linjen visat sig oframkomlig
– till stor del till följd av det bristande
verklighetssinnet hos denna politiks främsta
representanter. Den genom Tysklands aktion lösbrutna
tidningspaniken kan därför måhända i så måtto jämföras
med den svenska Kreugerkrisen att den snarare
avslöjat intigheten av vissa fiktiva värden – som i
realiteten gått förlorade redan för åratal sedan –
än den ödelagt verkliga och bestående dylika värden.
Världens kritiska punkt är för övrigt av allt att
döma ej längre Centraleuropa. Det är Amerika,
framför allt U. S. A. Vid sidan av vad där sker har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0441.html
