Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 2
FEBR. 1933
TEKNISK TIDSKRIFTf
#
BERGSVETENSKAP
p: B.G.MARKMAN.
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖR E.N > NG£N
INNEHÅLL: Square-setting, av bergsingenjör Sven G. Thorne. - Guldsilverbergsbruket i västra Sumatra, ar
bergsingenjör Olof Eklund.
SQUARE-SETTING.
RESUMÉ AV IAKTTAGELSER OCH RÖN VID ETT FÖRSÖK MED SQUARE^
SETTING I SVÄRDSJÖ GRUVOR 1929-1930.
Av bergsingenjör SVEN G. THORNE.
Bland de gruvbrytningsmetoder som användes vid
bearbetning av guld- och sulfid-malmer i de stora
gruvdistrikten i U. S. A., Canada och Australien,
intager square-setting-metoden en bemärkt plats.
Detta beror på att metoden kommit till användning
i flertalet av de fall, då dyrbara malmer skola
utvinnas under svåra omständigheter.
Det är huvudsakligen vid bearbetning av
guld-samt zink- och bly-malmer som
square-setting-metoden utnyttjas, och då i de flesta fall beroende på
sidostenens eller malmens dåliga
hållfasthetsegenskaper.
Square-setting-metoden är en mycket dyrbar
gruvbrytningsmetod, varför man endast tillgriper den
under speciella omständigheter.
I Sverige har den enligt tillgänglig litteratur icke;
förut använts i modern tid.
Vissa timmerförbyggnadssystem, s0m användes
under 17- och 1800-talen i Mellan-Sverige, bl. a. i
Svärdsjö gruvor, visa i en del avseenden en
formut-bildning, som mycket påminner om square-setting.
Anledningarna varför square-setting provades i
Svärdsjö gruvor.
Svärdsjö gruvor.
l en av mellansvenska leptitområdets
nordostligaste utlöpare förekommer invid sjön Toftan i
Svärdsjö socken och Kopparbergs län ett flertal smärre
sulfidmalmsfyndigheter.
Sedan 16- och 1700-talet hava en del av dessa
fyn-digheter bearbetats på kopparmalm.
Fr. o. m. år 1909 hava en serie ännu gällande
ut-mål blivit lagda å några zink-, bly- och
koppar-malmsfyndigheter inom Boda by av Svärdsjö socken.
Utmålens antal uppgick 1929 till 12 st. och voro de
då sammanhängande i ett komplex som kallades
Svärdsjö zinkgruvefält och äges av A.-b. zinkgruvor
i Falun.
Det vidsträckta området har varit föremål för ett
intensivt malmletningsarbete både ovan och under
jord. Ett flertal malmer hava blottats och
undersökts, varigenom den nu kända malmarean inom de
tre mest bearbetade utmålen uppgår till ca 2 500 m2.
Metallhalten inom de hittills imdersökta områdena
har emellertid varit mycket ojämn och blir i det
brutna berget alltför låg, för att, under tider med
sådana metallpriser som fr. o. m. 1980 varit gällande,
motivera ett fortsatt bearbetande.
Grufbrytningsmetoder i Svärdsjö gruvor.
T. o. m. 1928 pågick gruvbrytningen
huvudsakligen inom Svartviksgruvans utmål, där dels
takbrytning med Igensättning medelst i häng- resp.
liggväggarna brutet gråberg, dels magasinsbrytning
användes.
Resultaten voro icke uppmuntrande, i det att
ständiga ras och sättningar förekommo. Anledningarna
till detta voro förekomsten av stora talk- och
klorit-partier, en mängd mindre varandra korsande
skolsystem, varav en del innehöllo smärre
mängder bergolja, samt ett flertal dåligt fyllda, äldre
gruvrum.
Ett försök gjordes att tillreda ett område för
skiv-rasbrytning, men redan tidigt visade det sig, att
skiv-orterna icke stodo för bergtrycket även vid 8 m
skiv-höjder. De förbyggningar, som erfordrades för att
hålla orterna stående, blevo så dyrbara att försöket
måste uppgivas.
Kompanigruvemalmens undersökning.
Under 1928 hade genom en undersökningsort å 100
m nivå påträffats en förut i dagen känd sulfidmalm
inom Kompanigruvans utmål, belägen ca 500 m från
Svartviksgruvans uppfordringsschakt.
Intill den nya malmen, som huvudsakligen höll
zink- och blymalm, låg en gammal koppargruva med
ett vertikalt schakt som under tiden 1780-1825
ned-drivits till ca 122 m djup.
Denna gamla gruva, se fig. l, låg på endast 30 m
avstånd från sjön Toftans verkliga strandlinje.
Gruvan, som hade ett fältfallande av ca 60°, var bruten
som öppen pallgruva med endast ett fåtal nu
kvarstående band. På ca 80 m avvägning passerade
gamla gruvan och schaktet varandra, varvid ett
flertal farliga sättningssprickor uppstått.
Den nya malmen låg parallellt med gamla gruvan
på endast ca 20 m avstånd från densamma.
Mellanväggen bestod av en mycket skölig
kvartsit-omvandlad leptit med ringa hållfasthet.
Nya malmen hade en längd av ca 200 m och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
