- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Bergsvetenskap /
68

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

TEKNISK TIDSKRIFT

9 SEPT. 1933

varje lastarlag en ort per skift. Kunna de det icke,
vilket vanligen orsakas av lång dragarsträcka eller
stor lerbrytning (jfr flötsprofilen, fig. 1), insattes
genast följande morgon ett extralag om två man. som
då skola utlasta resterande produkter, vanligen lera,
innan orten på nytt skall förskrämmas. Det ordinarie
laget har alltså under tiden börjat med en
nyför-skrämd ort. Är däremot dragarsträckan så kort eller
förhållandena i övrigt så gynnsamma, att lastarlaget
medhinner mera än sin vanliga ort, finnes reservort
alltid förskrämd. Med undantag för reservorterna
framdrives alltså varje ort så snabbt som möjligt,
dvs. med förskrämning och upplastning växelvis
varannan dag. Löpande spår1- och rörförflyttningar
utföras av särskild personal i mellanperioderna, även
de på förmiddagsskiftet. Endast tillfälliga
spårarbeten i linbanor göras på eftermiddagen.

Följande tekniska data över tryckluftanläggningen
torde vara av intresse:

Kompressorn, Ingersoll-Rand, typ XRE, levererar
28 m3/rnin. fri luft vid 7 atö, varvid effektåtgången
är 5,4 kW/m3. Den är en liggande kolvmaskin med
en cylinder på vardera sidan om den direktkopplade
motorn. Trycket regleras med en 5-stegsavlastare.
Motorn på 4400 volt och 200 hkr är en synkron
3-fasmotor och startas med autotransformator. Till
luftmagasin användas 5 gamla ångpannor av
sammanlagt 48 m3 volym. Rörnätet består av 7-4"
stamledningar samt 2" servisledningar. Totala volymen
av dessa uppgår till 40 m3 och längden till 6 700
meter. Tack vare det stora avståndet mellan
kompressorn och arbetsplatserna behöves ingen efterkylare
vid kompressorn. Såsom avvattnare nere i gruvan
användas endast tvenne cylindriska behållare om 3
meters längd och 500 mm diameter. Till kontroll av
luftförbrukning och ledningsläckage användes en
registrerande manometer. Luftförbrukningen är i vårt
fall ganska variabel under skiftets gång, varför det
är nödvändigt att kontinuerligt följa densamma. På
grund av ledningsnätets storlek är det även
nödvändigt att ständigt hålla ett öga på läckaget. Detta
uppmättes 1930 av professor Markman till 3 m3/min.,
varvid även ett diagram togs över tryckfallet efter*
stannad kompressor. Med detta diagram som norm
kan man med iakttagande av den dagliga
tryckfalls-kurvans branthet med tillräcklig noggrannhet
uppskatta rörledningarnas tillstånd.

Införandet av maskinell brytning har givit
följande ekonomiska resultat:

MasMnhuggning:

Kr./ton kol

Arbetslöner för förskrämning, lastning (ej

dragning) och rörläggning ............ 2: 29

Reparationer: löner och material ........ 0:12

Elektrisk kraft, 4,5 öre/kWh ............ C: 18

Smörjnings- och putsmedel.............. 0: 01

Ränta och amortering å anläggningen .... 0: 15

Kronor 2: 75
Handhuggning (ej dragning).............. 31. 45

Differens kronor 0: 70

Även med nuvarande låga årsbrytning, 65 000 ton
kol, göres alltså därigenom en inbesparing av 45000
kr./år.

Motsvarande effektökning hos förskrämmare och
lastare belyses av följande tabell:

Ton pr manskift Handhuggning Maskinhuggning ^kiiins?6

Kol ........... 1,9 4,5 240

Lera .......... 1,2 2,9 240

S:a 3,1

240

Modernisering av transportväsendet.

Den kraftigt genomdrivna koncentrationen av
brytningen hade, som förut anmärkts, ej varit möjlig
utan samtidig intensifiering av transportväsendet.
Såväl kol som lera äro skrymmande produkter, de
kunna ej heller ackumuleras i magasin under jord
såsom i malmgruvor, varför kolgruvedriften blir
mycket känslig för störningar i dess
transportanordningar.

Transportfrågan har i Höganäsgruvan lösts på
följande sätt:

Under jord. Förutvarande 3,3 hl trävagnar på
glidlager ha ersatts av 6 hl galvaniserade plåtvagnar
på kullager. Galvaniseringen tjänar icke blott som
rostskyddsmedel utan hindrar även vått material
att häfta vid vagnsbottnen. Slitaget har under den
tid, de nya vagnarna varit i drift, ca 3000 resor,
knappast varit märkbart, vare sig på galvanhinnan
eller kullagren. Kapitalutlägget för vagnsparken,
410 st., var ej mindre än 67000 kr. Rälsvikten har
ökats från 4 till 6 kg/m. Stålsyllar ha ersatt
trä-sleepers överallt utom i linbanorna. Spåren
tillverkas ovan jord i standardiserade längder om 2,,5
meter med skarvjärn fastnitade i ena ändan. Anordnade
på detta sätt kunna spåren under jord, där utrymmet
i såväl höjd- som sidled är starkt begränsat, lätt
utläggas och upptagas, vilket är av så mycket större
betydelse, som varje ort för varje förskrämning
avancerar omkring 2 meter, dvs. l meter per dag. Vid
linbanestationerna läggas växlar i lastspåret och
vanligen vändplåtar av gjutjärn i tomvagnsspåret.
Vändplåtar av helpressad 5 mm stålplåt användas inne vid
arbetsplatserna mellan last- och utfraktspåren, där
utrymmet ej medgiver kurva. Det gamla
linbanemaskineriet användes fortfarande (beskrivet av Curtz i
förutnämnda uppsats) men linhastigheten har ökats från
0.5 till 0,9 m/sek. Med ökad vagnsvolym och ökad
hastighet är alltså linbanekapaciteten nu över 300 %

Fig. 5. Lave, vagnsomlopp, sorteringsverk och ångkraftstation vid
schakt Gustaf Adolf i Höganäs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933b/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free