Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1933 - Vidar Ekström: Beräkning medelst nomogram av energiförlusterna i en elektrisk kraftöverföring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 JAN. 1933
ELEKTROTEKNIK
fiska metoder ofta kan avbilda 4, 5, 6 eller ändå
flera variabler i en figur, medan man i vanliga
Car-tesianska koordinater icke kan avbilda mer än högst
3 variabler.
För att nu kunna taga hänsyn till inverkan av
variationerna i den reaktiva effekten brukar man
utgå från att man känner till hur denna ändrar sig
i förhållande till den aktiva belastningen. Man kan
därvid enligt F. HOLMGREN antaga, att det reaktiva
offektbehovet växer proportionellt mot kvadratroten
ur det aktiva, eller också kan man antaga att
variationen ifråga är linjär.
Att uppställa ett allmänt samband mellan aktiv
och reaktiv effekt innebär givetvis en rätt godtycklig
approximation och kritiseras också kraftigt av bl. a.
RYDÉN, men då någon metod baserad på
undersökningar över enbart den reaktiva effektens variation
ännu ej framkommit, brukar man utgå från att ett
dylikt samband approximativt gäller (se vidare anm.
nedan).
Härledningen av de Rossanderska formlerna med
den av HÄRLIN angivna
modifikationen förutsattes i det följande
vara känd, och vi erinra endast om,
att man ju vid beräkningen av
energiförlusterna använder sig av "för- j \fHF =
lustfaktorn" / eller fullständigare
uttryckt, utnyttningsfaktorn för
förlusterna. Energiförlusterna F–––––––––––-
bliva exempelvis för en ledning med kännedom om /:
/kV A\2 R
F = f . 8 760 . (-.j–J . ^ÖQQ kWh pr km och år
där / . 8 760 = utnyttningstiden för förlusterna.
I det följande kommer att visas, huru man med
några nomogram på ett enkelt och överskådligt sätt
kan åskådliggöra och beräkna förlustfaktorns
storlek under olika antaganden beträffande
belastnings-kurvans form (Rossander eller Härlin) och
beträffande den reaktiva effektens variation. Därefter
diskuteras nomogrammen. För att underlätta det
praktiska handhavandet återgivas några kända
regler och erfarenheter beträffande valet av vissa
storheter.
Innan vi övergå härtill, skall nedan angivas en
förteckning över alla använda beteckningar.
e0 = relativa minimibelastningen =
minimibelast-ningen : maximibelastningen.
s = relativa medelbelastningen = T : 8 760
(hänförd till ett år).
_ l- s
s - s0’
(p - belastningens fasvinkel vid viss belastning.
<pm = " " " maximibelastning.
b - tg2q?m; alltså: cos2q9w–––:-.
MW = aktiva belastningen i MW.
MWm = aktiva maximibelastningen i MW.
y =, MWm : MW.
MS = reaktiva belastningen i MS.
MSm = " maximibelastningen i MS.
f - förlustfaktorn för totalströmmen.
fa = " " den aktiva strömkompo-
santen.
fr = förlustfaktorn för den reaktiva strömkompo-
santen.
faR = fa beräknad enligt Rossander.
faU - fa beräknad enligt Härlin.
fRF = f enl. Rossander | med F. Holmgrens anta-
fHF = f enl. Härlin / gan(ie MS = ^^W - tg ym.
fRL = f enl. Rossander) meddetlinjäraantagandet
fHL = f enl. Härlin J MS = (p + q . MW) tg ym.
p, q - konstanter vid det linjära antagandet.
ip,x = funktionstecken.
T = utnyttningstiden för den nyttiga belastningen.
Förlustfaktorn enligt F. Holmgrens antagande.
Utgår man från F. Holmgrens (index F) antagande,
att:
MS=\/~MW’tg(pm ............... (la)
eller som relationen vanligen skrives:
cos ( = - ....... -.-_^- _–..- ............ (Ib)
erhålles enligt Rossander (index R) resp. enligt
Härlin (index H):
Faktorn för de aktiva förlusterna erhålles ur ekv.
2 a och 3 a, då cos <pm = l, dvs. för b z= 0. Man får
enligt Rossander resp. enligt Härlin:
e<> (*. s°) i ( £°)
2
=
fall ~
-e0)
(3 b)
Ekvationerna 2 a och 3 a kunna bringas till för
nomografisk framställning såväl som för vanlig
beräkning genom insättning lämpligare form. Införes
nämligen förut angivna uttryck för b och h, så
erhålles efter hyfsning:
3 ££0 - 2s2e0 - ea
- - (2 C)
f HF =
- fi - fifi
(3 c)
Utlöses här cos2 <pm se vi, att ekv. 2 a och 3 a kunna
skrivas under formen:
som är en av typerna för de ekvationer, vilka kunna
avbildas nomografiskt. De mot ekv. 2 a (2 c) och
3 a (3 c) svarande nomogrammen ha här betecknats
med I och II respektive. Deras användning
framgår lättast av följande exempel.
Exempel 1. Användningen av nomogram l och IL
Givet: cos y m = 0,85; e - 0,25; £0- 0,05.
Sökt: /.
Förlängningen av en rät linje genom delstrecket
cos 9? m =0,85 och genom skärningspunkten mellan
linjerna för £0-0,05 och £ = 0,25 i nomogrammets
rutnät, skär f-skalan i den sökta punkten. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
