Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1933 - B. Anderson: Den legerade plåtens allmänna egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 JAN. 1933
ELEKTROTEKNIK
13
5* m/c f ohm x crn
mlcrohm x cm
0,2 0,4 0,6 %Mn
0,04 0,08 0,12 0,16 %P
O 0,08
0,3
0,7
l,i°/o C
Fig. 4. Spec. motstånd för Fe-C, Fe-P, Fe-Mn och Fe-S.
Enl. T. D. Yensen.
Q = 9,6 -f 7 X Mn + 12 X S -f 60 X P -f 3,5 (P + 0,015) + 82,5 X C + 4,5 (C -f 0,02).
Gränsv.: Mn = l,o S = 0,1 P = 0,015 P = 0,12 C = 0,02 0
Gäller vid + 20 °C.
perliten. Det förefaller alltså klart, att kolet som
perlit skall verka 7,4 ggr starkare försämrande än som
cementit, vilket ju också stämmer väl med Yensens
relativtal. Fullföljer man detta resonemang, skulle
man komma till den slutsatsen, att kolet i fast
lösning förekommer i en koncentration av 6,67 :100 =
- 0,067 %. Jag tänker mig den metallurgiska
förklaringen härtill vara den, att kolet även härvid
förekommer som Fe3 C, men att denna vid dessa låga
C-halter (under 0,007 %) utfaller i korngränserna och
bildar, vad Yensen benämner, interkristallina
cemen-tet med dåliga magnetiska egenskaper och på vars
förefintlighet f. ö. de med avtagande kornstorlek
tillväxande hysteresisförlusterna tyda. Denna slutsats,
som jag tillåtit mig draga, och som innebär, att kolet
vid långsam avkylning ej förekommer i fast lösning
men väl som Fe3C, ehuru 100 ggr mera fördelat i
järnet och därför 100 ggr skadligare, får ett kraftigt
belägg därigenom, att det är inom detta
C-haltsom-råde, som kornstorleken starkast påverkar
förlusterna. Samtidigt påverkas även kornstorleken av
C-halten och så, att kornantalet, N, ökar med
C-halten, vilket kan förklaras därav, att det i
korngränserna utskilda Fe3C endast kan antaga en viss
maxi-mitjocklek, varför finare korn (- större antal)
framtvingas under avsvalningen ju större C-halten är. Då
denna överstiger 0,006 å 0,007 %, utfaller
överskjutande C-mängd i den 100 ggr mera koncentrerade
och därför 100 ggr mindre skadliga cementiten, enär
korngränserna ej kunna upptaga mera.
Fig 2 visar ^max = /(C %).
Slutligen visar fig. 3 inverkan på
hysteresisförlusterna av S, Mn och P för rent järn. Yensen
uppställer följande formler för hysteresisförlusternas
beroende av små föroreningar samt antalet korn
per mm2.
W + 65 N + 100 000 . C + 18 000 . S +
+ l 000 . Mn -f 13 000 . P erg /cm3/ per.
Gränsvärden C = 0,oo6 S = 0,io Mn = 0,eo P^0,oi5
Fig. 4 visar inverkan av dessa föroreningar på spec.
motståndet:
Q = 9,6 + 7 . Mn + 12 . S + 60 . P +
Gränsv. Mn=l,o S = 0,io P=0,iö%
-j- 3,5 (P - 0,015) + 82,5 C + 4,5 (C - 0,02)
Gränsv. P=0,i2 C=0,o2 C=0,85%
Vi komma så till kisel. Redan tidigt var känt, att
kisel i små mängder var oskadligt, vilket
förklarades genom dess desoxiderande verkan. År 1900
publicerade emellertid engelsmännen BARETT,
BROWN och HADFIELD i Se. Träns, of the R. Dublin
Soc. undersökningar, vilka visade, att legeringar
mellan järn och dels kisel, dels aluminium hade högt
spec. ledningsmotstånd och samtidigt goda
magnetiska egenskaper. Då kisel som bekant samtidigt
verkar underlättande på utskiljandet av kemiskt
bundet kol till temperkol eller grafit vid glödgning,
föranledde de nämnda undersökningsresultaten
Gumlich att igångsätta försök med kisellegerad plåt,
som ledde till att han redan 1902 kunde förutsäga
dess användbarhet som elektrisk plåt. Fortsatta
undersökningar visade riktigheten härav, och det
har fastslagits, att kisel verkar sänkande på
koerci-tivkraft och hysteresisförluster samt höjande på
magnetiserbarheten just på grund av att kisel vid
glödgning omvandlar en stor del av det kemiska
bundna kolet i det oskadliga temperkolet för även
järn med mycket låg kolhalt, dock ej under 0,008 %.
Då kisel och järnkiselföreningar dock ha mycket
ringa magnetiserbarhet, verkar kisel sänkande på
magnetiserbarheten vid högre mättningar (över
10 000 cgs) på grund av minskningen i den effektiva
järnarean.
Härav följer, att den högt kisellegerade plåten
med hänsyn till den sämre magnetiserbarheten har
sitt största användningsområde för transformatorer
med dessas mera måttliga tätheter, under det
medel-eller lågt legerad plåt lämpar sig bäst för maskiner,
där mättningarna särskilt i tänderna äro höga.
Yensens undersökningar omfatta även den
kisellegerade plåten och han har fullt klarlagt kisels
inverkan på såväl kolutfällningen, som på de övriga
kommersiella föroreningarna i vad det gäller deras
inflytande på de magnetiska egenskaperna.
Fig. 5 visar sambandet mellan TPÄ10 och
kolhalten vid olika kiselhalt med inverkan av övriga för-
10000 Gauss.
0,16 0,20 0,24 °!o C
Fig. 5. Inverkan av kolet på hysteresisförlusterna för Fe-Si legeringar.
Inverkan av alla andra föroreningar samt av kornstorleken är eliminerad.
Enl. T. D. Yensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
