Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1933 - B. Anderson: Den legerade plåtens allmänna egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
TEKNISK TIDSKRIFT
7 JAN. 1933
sammaste avkylning kvarstannar ca 0,01 % i fast
lösning med starkt försämrande inverkan. Svavel
och även fosfor, ehuru endast till en viss grad, verka
även i mycket små mängder skadligt.
Ehuru mangan tjänar som desoxidationsmedel,
verkar även denna metall skadligt, ehuru i betydligt
mindre grad.
Yensen har den stora förtjänsten av att genom
sina systematiska undersökningar (från 1916 vid
Westinghouse Research Laboratory) ha fullständigt
klarlagt frågan om inverkan av i kommersiellt järn
ingående föroreningar på de magnetiska
egenskaperna och spec. ledningsmotståndet liksom även
inverkan av kornstorleken på hysteresisförlusterna.
(Beträffande kolets inverkan på hysteresisförlusterna
hos i övrigt rent järn finner han det av fig. l
åskådliggjorda sambandet mellan kolhalt i % och
hystere-sisförluster, WhiQ i erg per cm3 och cykel vid
B - 10 000.)
Han uppställer med ledning härav formeln
WMO=104000-C 4-2250.(0-0,008)4-16700-(0-0,09)
C i fast lösning G som cementit C som perlit
[-Gränsvärden-]
{+Gräns-
värden+} C = 0,008 C = 0,09 C - 0,9 %
Han gör därvid samtidigt den metallurgiska
upptäckten, att kolet förekommer enbart i fast lösning
upp till 0,006 å 0,008 % och att kolet även vid
mängder upp till 0,02 % delvis kan förekomma i fast
lösning och detta även vid så långsam, avkylning som
30°C per timme från temperaturer över 900°. Mellan
0,008 och 0,09 % förekommer kolet som Fe3C (med
6,67 % C i form av kompakta inneslutningar,
cementit, och över 0,09 % likaledes som FeBC men i
form av ytterligt små lameller fint fördelade i rent
järn (ferrit), s. k. perlit (med 0,9 % C).
Ovanstående formel gäller förutsatt att korrektion
gjorts för kornstorlekens inverkan.
Hysteresisförlusterna stiga nämligen med
avtagande kornstorlek och växa alltså med antalet korn
per mm2 - N.
Yensen finner härför uttrycket
WMO = a . N* -f K
där K motsvarar WÄ10 för en viss konstant C-halt.
För 0 = 0,0023 är K = 104 000 . 0,0023, - 240 och
a - 65 samt b = 1/2.
fi max
ju max
Q 004 0,008 0,012 0,0/6
0,020 0,024 0,028 % C
Si utan korrektion för till-
Ö Q10 0,20 0,30 0,40 0,50 0,60 0,70°/oMn
O 0,02 0,04 0,06 0,08 0,10 0,12 0,14 °lo P
1600
0,02 0,04 0,06 0,08 Oj O 0,12 0,l4°/oS
Fig. 3. Inverkan av Mn, P och S på hysteresisförlusterna för rent järn.
Enl. T. D. Yensen.
WA = 65 S/N 4-100 000 X C + 18 000 X S -f l 000 X Mn -f 13 000 X P
Gränsvärden 0^0,006 S = 0,io Mn = 0,60 P=^0,oi5.
.-. WMO = 65 \/N -f 240 erg/cm3 och per. eller
WÄl? = 65 \J N + 104 000 . C
för kolet i fast lösning och Cmax = 0,oos samt
WA10 = 3 . N -f 830 + 2 250 (C - 0,oos) +
+ 16 700 (C - 0,09)
för kolet utfällt som Fe3C i form av cementit upp till
0,09 % C och däröver som perlit.
Nu växer N vid normal valsning och
värmebehandling med halten i fast lösning hållet kol men
däremot ytterst obetydligt med halten som Fe3C
bundet kol på sådant sätt, att man kan skriva
WÄ10=220000.C + 2250.(C-0,oo8)+16700.(C-0,09)
örn kornstorlekens avtagande inkluderas i formeln.
Detta gör, att om man sätter inverkan av kolhalten
i form av cementit som l, fås inverkan av kolet som
perlit - 7,4 och av i fast lösning hållet kol - 98.
Yensen har nu genomfört samma undersökning
för koercitivkraften och finner därvid
relativsiff-rorria l, 6,76 och 100 och det intressanta är, att
praktiskt taget samma relativsiffror erhålles för
kolhaltens inverkan på inverterade värdet av maximal-
permeabiliteten, alltså minimalreluktansen = –-,
f^max
nämligen l, 6,78 och 94,5.
Dessa i och för sig mycket intressanta upptäckter,
som visa att alla de magnetiska egenskaperna hos
järnet i samma proportion påverkas av kolet i dess
olika förekomstsätt i järnet, ledde emellertid Yensen
till följande värdefulla teori.
Då kolet förekommer i förening med järnet, det
må nu vara i fast lösning eller kemiskt bundet,
utövar det i princip samma inverkan på de magnetiska
egenskaperna, men till graden olika allt efter hur
finfördelat Fe-G föreningen förekommer i
järnmassan.
I fast lösning förekommer kolet tydligen mest
finfördelat; en kolhalt av C % betyder alltså här
samma procenthalt överallt och fluxen blir alltså
mera påverkad än t. e. av cementiten, där kolet å
andra sidan är 6,67/0,9 = 7,4 ggr mer lokaliserat än i
Fig. 2. fimax för Fe-C legeringar med O
fälliga föroreningar och kornstorlek. Enl. T. D. Yensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
