Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1933 - J. Biermanns: Högeffektbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 FEBR. 1933
ELEKTROTEKNIK
19
Fig. 6. Oscillogram över brytförloppet vid växelström.
bekräftelsen. Det kan gälla som bevisat, att släckverkan är bunden vid en strömning av släckmedlet,
varvid det dock ej är obetingat nödvändigt att
uppfatta förhållandet som om ett genomslagsäkert skikt
införes i ljusbågen.
De elektriska betingelserna för brytningen.
Vid växelströmsljusbågen underlättas brytningen
genom strömmens periodiska nollpassage. Strax före
strömmens nollvärde (fig. 6) stiger
ljusbågsspänningen, strax efter nollpassagen inträder åter en
spets, om brytaren försummar tillfället att fullborda
brytningen. Mellan dessa båda tidpunkter ligger en
kort tidrymd, under vilken strömmen är noll. Den
slutgiltiga brytningen igenkännes därav, att
spänningen uppträder i normalt förlopp. Spänningen
återvänder dock ej som en brant front utan i form
av en utjämningssvängning, vilken i detta fall
undantagsvis har skett så långsamt, att oscillografen
kunnat registrera förloppet.
Varifrån denna svängningsföreteelse härrör
framgår av fig. 7, som i grova drag visar brytförloppet.
Nätets kapacitet och induktivitet bestämmer den
dämpade utjämningssvängningen, som lagras över
det av kretsen bestämda momentana grundvärdet.
Tidén t förflyter tills grundvågen uppnås, och är
den tid, som brytsträckan har till förfogande för att
återvinna sin elektriska hållfasthet.
Med våra nuvarande kunskaper kan tiden % och
därmed den genomsnittliga stegringen hos den
återvändande spänningen beräknas. Tiden t kan i de
fall, då generatorn efter brytningen fortfarande
arbetar på en parallell krets med ohmskt motstånd,
ökas, men i praktiken spelar detta ej någon roll.
Återvändande
spänning
Oscillogram över brytförloppet
vid en oljebrytare
Fig, 8. Termojonisering.
Den högsta i utförda anläggningar hittills
uppmätta hastighetsstegringen utgör 2 400
V/mikrosekund.
Brytförloppet är innerst inne en fråga om avjonisering, och ljusbågen slocknar ju efter nollpassagen,
när den återvändande spänningen icke mer räcker
till för en nytändning. Detta är fallet, när avjoniseringen av den under strömpassagen i gott elektriskt
ledningstillstånd försatta brytsträckan går snabbare
för sig än den återvändande spänningens stegring.
Den tid, söm står till förfogande för regenerering av
brytsträckan, varierar, såsom vi tidigare sågo, mellan
en tusendels och en milliondels sekund, och det är
nu intressant att observera, att denna tid
(tillfälligtvis) överstiger den för avjoniseringen erforderliga.
Man finner, såsom försök visat, att en del av
spänningen kan återvända inom en mikrosekund utan att
överslag sker i brytsträckan. I en del av denna
sker tydligen avjoniseringen genom omedelbar
återförening av elektroner och joner, och detta torde
vara fallet vid själva elektroderna. I den egentliga
ljusbågen sker detta förlopp mycket långsammare,
och först vid höga värden på % minskar ljusbågens
bränntid, såsom försök på oljebrytare visat. Detta
är så att säga det naturliga förloppet för avjoniseringen. Tvångsstyr man däremot strömningen genom
ljusbågen, så kan man påräkna en mycket kraftigare
avjonisering, och man erhåller nu även vid mycket
små värden på r en betydande förkortning av ljusbågstiden.
Ljusbågens fysik.
Förutsättningen för att en ljusbåge skall existera
är att fria elektroner utkastas från en katod med
hög temperatur, varvid värmebehovet hos ljusbågen
Återvändande spänning
vid kapacitiv krets
Kapacitiv
kortslutningskrets
Fig. 7. Brytförloppet, utvisande den återvändande spänningen
efter strömmens nollpassage.
Fig. 9, Temperaturfördelning vid ljusbåge i
vattenånga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
