Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1933 - Wolfgang Kautter: Galler- och anodkretsarnas inverkan på varandra i förstärkare och radiomottagare - B. Anderson: Den legerade plåtens allmänna egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARS 1933
ELEKTROTEKNIK
45
anodkrets kopplad till den efterföljande, ofta
återkopplade detektorn. Vid avstämning av den första
kretsen i närheten av resonansfrekvensen erhålles i
anodkretsen enligt 2 en tillsatsläckning, vilken får
sitt största värde omedelbart före och efter
resonansfrekvensen. Mottagarens totala resonanskurva blir
härigenom osymmetrisk, och det mera, ju större
återkopplingsgraden är. Skall den totala dämpningen
på båda sidor om resonansläget ej differera med mer
än s % från dess normalvärde, så måste enligt ekv.
(4) följande villkor vara uppfyllt;
varvid antages, att anodkretsen är kopplad till
detektorn i förhållande !/«.
Härav fås
^Ires ^ ft>max ’ ^Ires
vilket anger C,/a:s maximivärde, om villkoret skall
upprätthållas till en viss högsta frekvens comax.
Tillämpningsexempel: Vi antaga ett skärmgallerrör
med en branthet S = l mA/V, en högsta frekvens
i/max = l 000 kc/s, ett omsättningsförhållande x =
= 1, en tillåten differens £ - 0,2, ett
resonansmotstånd i anodkretsen av Ä2res -105 Q och i galler-
kretsen inkl. antennen av E^ IGä = 0.5 . 105 Q. C;/a
blir då < 0,013 /^ F. .
Villkoret är alltså synnerligen strängt och kräver
utomordentligt små läckkapaciteter. Vid
återkoppling blir förhållandet ändå sämre, enär de
osymmetriska läckningarna då utgöra en procentuellt större
del av den totala läckningen.
Förr användes i högfrekvensförstärkare
vanligtvis treelektrodrör. Anodkretsens resonansimpedans
mätt över uttagen måste då vid rätt anpassning vara
lika med eller mindre än föregående rörs inre
motstånd. Den från föregående krets överförda admittensen är emellertid vid treelektrodrör avsevärt
större än vid ett skärmgallerrör, enär Cga här är
betydligt större. Vid normala förhållanden och vid
Cga =4 JA JLL F fås en skenbar admittans parallellt
med uttagen över anodkretsen på maximalt ± 2,5 .
. 10-3 Q-1, vilket vida överstiger övriga aktiva admittanser. Här inses hur nödvändigt det var, att
dessa förstärkare neutraliserades, varigenom galleranodkapacitetens inverkan upphävdes.
Den föregående framställningen är avsedd att i en
enhetlig form visa, hur invecklad och ofta
vittomfattande anodgallerkapacitetens inverkan är.
Samtidigt är den avsedd att visa en enkel metod för
dess beräknande och oskadliggörande.
DEN LEGERADE PLÅTENS ALLMÄNNA EGENSKAPER.
Av B. ANDERSON.
(Forts. fr. sid. 30.)
Inverkan av valsriktningen på förluster och magnetiserbarhet vid Epstein-prov.
Undersökningen har utförts dels på 0,,5 mm höglegerad, dels på 0,5 mm dynamoplåt i Epsteinapparat med användning av normalprov av
motsvarande slag, för vilka ytterst noggranna
förlustkurvor upptagits vid olika periodtal.
Därvid hava hysteresis- och
Virvelströmsförlusterna separerats för fluxen gående såväl enbart
parallellt med (prov I) resp. enbart vinkelrätt mot
(prov II) valsriktningen som halva kraftlinjevägen
parallellt med och halva vinkelrätt mot
valsriktningen - alltså seriekoppling - (prov III), resp,
skiktvis blandad valsriktning med kraftlinjevägen
dels parallellt med, dels vinkelrätt mot valsriktningen
(prov IV) - alltså parallellkoppling av
valsriktningarna.
Härigenom avsågs att få utrönt dels, huruvida det
är hysteresis- eller Virvelströmsförlusterna, som
starkast påverkas av valsriktningen samt dels, hur en
serie- resp. parallellkoppling av de olika
valsriktningarna inom kraftlinjevägen inverka.
Undersökningarna hava givit följande resultat.
Gemensamt för båda plåtkvaliteterna gäller, att
endast hysteresisförlusterna, W lt, påverkas av
valsriktningen och därvid så, att de äro högre vid fluxen
gående vinkelrätt mot än då den går parallellt med
valsriktningen. Wh är i förra fallet 4,3,-5 % högre
än i senare fallet för den höglegerade och 10-15 %
högre för den svagt legerade plåten.
Vid kombination av plåt, klippt i båda
riktningarna, förefinnes den olikheten mellan plåtslagen,
att Wh för den höglegerade plåten vid seriekopplade
valsriktningar endast är obetydligt högre (0,8 %
vid B = 7 000 till 2,2 % vid B = 15 000) än för fluxen
gående endast i valsriktningen, under det Wh vid
blandad valsriktning ligger nära nog lika högt
(endast 0,3 till 0,5 % lägre) som för fluxen gående
enbart vinkelrätt mot valsriktningen, medan
förhållandet är det motsatta för dynamoplåten. Därjämte
ligga värdena för dynamoplåten vid de kombinerade
valsriktningarna närmare varandra med endast 2,5
% skillnad, under det skillnaden för den höglegerade
varierar mellan 4,3 och 3,0 %, mindre för hög
induktion.
Det förtjänar påpekas, att plåtremsorna vid
blandad valsriktning (prov IV) voro ordnade i skikt om
8 i varje med valsriktningen ensartat parallellt resp.
vinkelrätt mot fluxen i varje skikt.
I fråga om magnetiserbarheten gör sig också en
tydlig skillnad märkbar, i det att skillnaden i magnetiserbarhet för olika valsriktning och kombination
därav är mycket obetydlig för den höglegerade,
medan den är mycket stor för den lågt legerade (B2r. är
l 250, BBO 1180 och B300 200 gauss högre för fluxen
gående parallellt med valsriktningen än för fluxen
gående vinkelrätt däremot).
Sammanfattning.
Ehuru ej allt för vitt gående slutsatser få dragas
av dessa undersökningar på endast tvenne plåtkvali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
