Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1933 - Otto Stålhane: Elektriska ugnar för järnindustrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
TEKNISK TIDSKRIFT
l APRIL 1933
Fig. 6. Elektrisk stålugn, typ Héroult-Elektrometall.
Intressant nog är, att denna märkliga användning av
den elektriska ljusbågen kom till jämnt 100 år sedan
DAVY upptäckte ljusbågen och dess
värmeverkningar. Trots att Héroult redan tidigare hade samlat
en ej ringa elektrometallurgisk erfarenhet vid sina
framgångsrika arbeten med framställning av
aluminium och ferrolegeringar, måste man beundra den
konstruktiva skicklighet han här ådagalade. Hans
numera klassiska ugnstyp framträdde på en gång
praktiskt taget färdig såväl till sin formgivning i stort
som i detaljerna, och blev också prototypen för en
lång rad varianter, som alla röja grunddragen av Héroults originalkonstruktion. Redan av den första
ugnens prestationer kunde man ana, vilken betydande
roll denna ugnstyp skulle komma att spela i
fortsättningen. I stålverken i Froges tillverkades snart
enligt Héroults metod ett utmärkt stål, som fördes i
handeln under namnet "acier électrique", och vars
egenskaper väckte uppseende i hela världen. Héroultugnarna infördes snabbt i Förenta
staterna och Canada, snart följde även
England och Tyskland exemplet, och
redan omkring år 1920 tillverkades i
sådana ugnar ca 2 millioner ton stål
årligen.
Fig. 6 visar principen för Héroults
stålugn, dock med undantag för vissa
anordningar, som jag strax återkommer
till. Det trågformiga smältrummet
täckes av ett avlyftbart valv, genom
vilket tvenne vertikala elektroder
ingå i ugnen. Dessa båda elektroder
anslutas till en strömkälla för enfasig
växelström, och den elektriska
energiens omvandling till värme sker
genom att elektrodernas spetsar föras
så nära badytan, att ljusbågar uppstå
mellan elektrodspetsarna och badet,
varvid strömmen passerar genom
metallbadet på sin väg från den ena
elektroden till den andra. Ljusbågarna
ersätta alltså direkt flamman i en
martinugn. En god genomvärmning och homogenisering av badet ernås genom att den
del av strömbanan, som passerar genom metallbadet,
på grund av elektrodynamisk verkan åstadkommer
kraftiga strömningar i detsamma. Kravet på enfasig
växelström medförde emellertid ett ökat pris på den
elektriska energien. Man skulle visserligen även ha
kunnat använda trefasig växelström genom att
införa tre elektroder i ugnen, men vid de på den tiden
förekommande ugnsstorlekarna, max. några få ton,
voro ugnarna alltför små för att man skulle kunna
få plats för tre elektroder, enär man då ännu ej hade
tillgång till de nu allmänt använda grafitelektroderna.
med sina väsentligt mindre dimensioner.
Denna svårighet övervanns emellertid genom en av
a.-b. Elektrometall utarbetad ugnskonstruktion.
Under ugnens botteninfodring anbragtes en
bottenelektrod av elektrodkol (visad å fig. 6), och den
trefasiga strömmen omvandlades medelst en Scottskopplad transformator till tvåfasström, vars båda
faser anslutas till de båda fria elektroderna, under
det att den gemensamma återledningen anslöts till
bottenelektroden. En dylik ugn startas från kallt
tillstånd, så att till en början endast enfasström går
över från den ena elektroden via chargen till den
andra elektroden, men så snart ugnsbotten blivit
genomvärm, blir densamma ledande, varefter ett
balanserat tvåfasströmsystem utbildas. Denna möjlighet
att använda trefasström med endast två elektroder
kom till betydande användning, framför allt
utomlands, och enbart inom det engelska imperiet
installerades över ett 50-tal dylika ugnar. I den mån man
successivt utvecklade större ugnsenheter och de äldre
kolelektroderna ersattes av grafitelektroder, övergick
man emellertid till ugnar med tre elektroder, och
denna Héroultugn med tre elektroder vinner numera
en för varje år allt mera ökad användning.
Även i Sverige har Héroultugnen vunnit stadigt
anseende. I Domnarvet finnes den största
installationen av Héroultugnar i Norden. Anläggningen
består av 3 st. ugnar, av vilka en på 25 ton och 7 000
kW och de övriga på omkring 20 ton och något lägre
effekt. De senare skola emellertid nu ändras så att
Fig. 7. 15 tons Héroultugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
