Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1933 - Bo Kalling: Direkta järnframställningsmetoder - Otto Stålhane: Elektriska ugnar för järnindustrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 MAJ 1933
ELEKTROTEKNIK
71
Att metoden måst nedläggas, får tillskrivas flera
samverkande orsaker:
1. Dyrbar beskickning, bl. a. nödvändigt att ha
träkol för svavelfrågans skull.
2. Relativt hög kraft- och kolåtgång på grund av
reduktionsprincipen.
3. Svårt att få fram önskad kvalitet på stålet utan
efterföljande raffinering i annan ugn.
En billigare och mera lätthanterlig direkt
stålprocess bör sannolikt kunna erhållas, om malmen först
reduceras till järnsvamp, som därefter nedsmältes.
Det hade naturligtvis varit önskvärt att här kunna
lämna någon beräkning över det behov av elektrisk
energi, som de direkta järnprocesserna kunna vän-
tas kräva om t. e. 10 år här i landet. Av vad jag
förut sagt framgår dock, att ett dylikt försök att spå
i framtiden knappast för närvarande har något
berättigande. Det är för många osäkra faktorer.
Vi kunna emellertid göra det tankeexperimentet,
att om 10 år 100000 ton järnsvamp komma att
produceras per år, enligt någon metod, som förbrukar
l 000 kWh pr ton svamp. Om produktionen
beräknas ske under 300 av årets dagar, blir den
erforderliga effekten ca 14000 kW, vilket ju inte är någon
så särdeles imponerande siffra. Sannolikt kommer
emellertid införandet av järnsvamp inom
stålhanteringen att samtidigt medföra en ökad tillverkning
av elektrostål, varigenom förbrukningen av elektrisk
energi kommer att bli större än som motsvarar
behovet för järnsvampens framställning.
ELEKTRISKA UGNAR FÖR JÄRNINDUSTRIEN.
Av OTTO STÅLHANE.
(Forts. fr. sid. 64.)
Vilken betydelse elektrodugnen kommer att få i
fortsättningen är för Ögonblicket svårt att uttala sig
om, emedan den fått en medtävlare i ett ugnssystem,
som av allt att döma även det kommer att få en
mycket stor betydelse inom järnindustrien, nämligen
högfrekvensugnen. (I brist på någon mera adekvat
benämning får man väl t. v. använda detta ord. För
min del anser jag det vore bättre att kalla dem virvelströmsugnar, vilket ord synes mig ge en korrekt
karakteristik av deras verkningssätt.)
Ehuru de flesta av detta ämne intresserade
teknici ofta torde ha sett och studerat principritningar
till högfrekvensugnar i de senare årens
facklitteratur, vill jag ändock visa en dylik ritning, för att
kunna påpeka ett par av denna ugnstyps
fundamentala konstruktionsprinciper, vilka äro avgörande när
det gäller frågan dels om denna ugns lämplighet som
smältapparat, dels om möjligheten att tillverka stora
ugnsenheter.
Principen är i all sin enkelhet den, att man med
hjälp av en växelströmförande spole inducerar
magnetiska fält i den metall, som skall upphettas.
Dessa fält alstra virvelströmmar i metallen, som
upphettar denna, och är kraftlinjefältet tillräckligt
starkt, kan metallen bringas att smälta. Emellertid
kan man i vanliga fall ej utan vidare använda
växelström av normala periodtal, på grund av
omständigheter, vartill jag strax återkommer, varför man blir
nödsakad att medelst en motorgenerator alstra en
växelström med relativt högt periodtal, numera
vanligtvis någonting mellan l 000 och 2000 per.
Uppenbart är, att i ett sådant system en mycket
stor fasförskjutning uppträder, som gör omformaremaskineriet ineffektivt. Man nödgas därför
kompensera systemets stora självinduktion med en
motsvarande kapacitet, men de härför använda
kondensatorerna bli, åtminstone t. v., mycket dyrbara. Följden
är, att en högfrekvensugn i och för sig ej kostar på
långt när så mycket som den tillhörande elektriska
utrustningen, vilket givetvis i hög grad försvårar
införandet av detta ugnssystem. Emellertid äro dess
fördelar så stora och påfallande, att den säkerligen
kommer att trots allt utnyttjas i stor omfattning, och
därtill kommer den snabbt tilltagande konkurrensen
mellan tillverkarna helt visst att bidraga.
Vi böra emellertid vara de industriföretag
tacksamma, som ej skytt de stora kostnaderna utan i
studiesyfte installerat dylika anläggningar, varigenom
de underlättat och påskyndat systemets anpassning
till de praktiska kraven. Här i landet var det
Finspongs metallverk, som gick i täten och inbjöd
landets ståltillverkare att hos dem studera det nya
systemets möjligheter för järnindustrien. Sedan följde
anläggningar i Österby och Sandviken, och i Bofors
och Hagfors förberedas f. n. landets hittills största
installationer av detta slag, vilka utföras av Asea, den
sistnämnda ugnen på 5 å 7 ton.
Anledningen till att man i regel ej kan utnyttja
de normala periodtalen utan måste använda högre,
skulle man med en stark förenkling av begreppen
_JL
Fig. 19. Högfrekvensugn.
kunna uttrycka så, att enär kraftlinjerna,
åtminstone sedan smältgodsets temperatur överskridit
800°, endast med stor svårighet intränga i godset,
beroende dels på att detta därvid blivit omagnetiskt,
men också på de uppträdande motelektromotoriska
krafterna, måste man räkna med relativt svaga
fältstyrkor i godsets inre, och då blir man nödsakad att
göra de kraftlinjer, som verkligen tränga in i
godset, så mycket mer "effektiva". Ty enär
värmeutvecklingen i chargen vid en viss beskaffenhet hos
denna (styckestorlek osv.) å ena sidan är propor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
