Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 12. Dec. 1933
- H. Sterky: L. M. Ericssons system för samtidig telegrafering och telefonering på telefonkabelledningar - speciellt bärfrekvenssystem i fyrtrådskoppling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olika bärfrekvenstelegrafsystem.
Om jag sålunda med den givna motiveringen får
tillåta mig betrakta en likström såsom en
bärfrekvens med frekvensen 0, kunna vi på grundval av
vad som sagts i det föregående särskilja tre olika
typer bärfrekvenstelegrafsystem, nämligen:
Underlagringstelegrafi (U. T.),
Tontelegrafi (T. T.).
Överlagringstelegrafi (Ö. T.).
Underlagringstelegrafsystem arbeta som redan
nämnts med likström som bärfrekvens. Härav följer,
att de frekvenser, som användas för
teckenöverföringen, komma att ligga under det egentliga
telefonibandet. För att ett underlagringstelegrafsystem
skall medgiva signalering över telefonförbindelsen
måste denna förses med anordningar för signalering
med 135 eller 500 (1 000) p/s. En stam- eller
fantomledning kan förses med utrustningar för en
duplex telegrafförbindelse, förutom redan
existerande telefonförbindelse. Såväl pupiniserade som
icke pupiniserade kablar kunna användas för
underlagringstelegrafi.
Tonfrekvenstelegrafsystem arbeta med
bärfrekvenser, som ligga inom talområdet. På grund härav är
samtidig telefonering på en sådan telegrafförbindelse
icke möjlig. För tontelegrafi användas vanliga
fyrtrådsledningar, vilka kunna pupiniseras såsom för
telefoni. Vanligen kunna 12 st.
duplextelegrafförbindelser anordnas på en fyrtrådsledning, dock
utföra vissa firmor sina system för ända upp till 18
duplexförbindelser per ledning. Även
tvåtrådsledningar kunna emellertid användas för
tonfrekvenstelegrafi, dock med ett minskat antal
duplexförbindelser.
Överlagringstelegrafsystem arbeta med
bärfrekvenser ovanför det egentliga telefonibandet. Sålunda
kan samtidig telefonering äga rum på ledningen, och
signaleringen kan ske med likström eller godtycklig
frekvens t. e. 20, 135, 500 eller 1 000 p/s. Då
överlagringstelegrafsystemet arbetar med bärfrekvenser,
som ligga ovanför det egentliga telefonibandet,
måste man se till, att de för överföringen använda
ledningarna utan för stor dämpning kunna överföra
nämnda bärfrekvenser. Härigenom blir
överlagringstelegrafsystemets användningsområde främst
inskränkt till fyrtrådsledningar i kablar, som äro lätt
pupiniserade. En lätt pupiniserad kabel har
nämligen en gränsfrekvens av t. e. 5 400 p/s, och det
finns då plats för en eller ev. flera bärfrekvenser för
överlagringstelegrafi emellan talbandets övre del,
c:a 3000 p/s, och kabelns gränsfrekvens. Då en
fyrtrådsförbindelse egentligen utgöres av tvenne
simplextelefonförbindelser per stam- eller
fantomledning, användes överlagringstelegrafi vanligen i
simplexkoppling. På samma sätt som för telefoni får
man emellertid vid fyrtrådsförbindelsens ändpunkter
en möjlighet att anordna duplexdrift.
Telegrafändstationsutrustningarna motsvara då
gaffelkopplingarna för telefoni.
En sammanställning över förutnämnda tre olika
system för bärfrekvenstelegrafi lämnas i nedanstående
tabell 1.
| Tab. 1. |
Telegrafisystem
| Frekvens p/s för bärfrekvens
| Antal simplex förbindelser per par
| Antal duplex förbindelser
| Antal per
| Telefonöverdragstyp
| Pupinisering
| Samtidig lågfrekvenstelefonering
| Signalfrekvens p/s telefon |
Underlagring
| 0 (likström)
| 1
| 1
| par
| tvåtråd
| normal
| möjlig
| 135
500
(1000) |
Ton
| mellan 420 och 2460
| 12 à 18
| 6 à 9
| par
| tvåtråd
| normal
| omöjlig
| - |
Ton
| mellan 420 och 2460
| 12 à 18
| 12 à 18
| fyrskruv
| fyrtråd
| normal eller lätt
| omöjlig
| - |
Överlagring
| mellan 3 500 och 5000
| 1 (3)
| 1 (3)
| fyrskruv
| fyrtråd
| lätt
| möjlig
| 20
(135)
500
(1000) |
Jag kommer nu i det följande att närmare beskriva
de bärfrekvenstelegrafsystem, som under de gångna
åren utarbetats vid Telefonaktiebolaget L. M.
Ericsson och kommer då främst att sysselsätta mig med
ett system för underlagringstelegrafi och ett system
för överlagringstelegrafi, som föreligga utarbetade
och delvis provade i drift. Till tontelegrafsystemet
torde L. M. Ericsson kanske få tillfälle att återkomma
vid ett senare tillfälle.
Underlagringstelegrafi.
För närvarande finnes ett stort antal
underlagringstelegrafsystem i drift, speciellt i Tyskland. Alla
större telefonfirmor ha utarbetat system för
underlagringstelegrafi, och dessa system skilja sig ganska
obetydligt från varandra. Så även med L. M.
Ericssons system. Vissa olikheter såsom t. e. beträffande
kopplingen och utförandet av separationsfiltren,
reläernas koppling, ledningsbalansernas utseende etc.,
förefinnas dock.
För att klargöra i vad mån L. M. Ericssons
U. T.-system avviker från andra firmors torde det vara
lämpligt att först behandla vissa detaljproblem.
Härefter lämnas en kort redogörelse för systemets
utformning.
Duplexkoppling med differentialrelä.
 |
Fig. 2. Princip för duplextelegrafi vid sändning.
Vid sändning är den på ankaret verksamma strömmen
is = i1 - i2 = (Z2 - Z1) Es / ((ZR + Z1 + Z) (ZR + Z2 + Z) - (Z - Zm)2)
is = 0 för Z2 = Z1
Detta bör inträffa för alla frekvenser i telegraftecknet. |
Fig. 2 visar principen för duplextelegrafi.
Förutsättningen för att detta system skall arbeta är, dels
att man kan disponera över ett differentialrelä, dels
att man kan åstadkomma en balans för den ledning,
som skall överföra telegrammen. Som bekant sker
sändningen från egen station därigenom, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:38 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933e/0181.html
