Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1933 - H. Sterky: L. M. Ericssons system för samtidig telegrafering och telefonering på telefonkabelledningar - speciellt bärfrekvenssystem i fyrtrådskoppling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
TEKNISK TIDSKRIFT
2 DEC. 1933
ansluter sändaren, dvs. telegrafnyckeln till
differentialreläets mittpunkt. De bägge strömmar, som vid
telegrafering passera genom differentialreläets bägge
lindningar, komma då att påverka reläets ankare i
motsatta riktningar, så att ankaret kvarblir i sitt
neutralläge. En inkommande ström däremot
genomlöper antingen differentialreläets ena lindning och
telegrafnyckeln vid tecken från egen sändare, eller
Fig. 3. Princip för duplextelegrafi vid mottagning.
Vid mottagning är den på ankaret verksamma strömmen
. __
lm ~
E
Zfl + Zi+Zm
Denna ström är oberoende av Z och sålunda kan nyckeln öppnas eller
slutas utan att inkommande strömmen ändras i reläet.
också differentialreläets bägge lindningar i
samverkan och balansen vid mellanrum från egen
sändare. Villkoret för att egen sändande ström icke
skall påverka eget differentialrelä är angivet i fig. 2.1
Detta villkor Z2 - Zj måste vara uppfyllt för
praktiskt taget alla frekvenser i telegraftecknet, sålunda
främst för likström och grundtonen av
telegrafväxelströmmen. Här må förutskickas, att man i
allmänhet brukar studera frågor angående balansens
utförande vid utsändning av telegrafväxel på ledningen.
Förhållandena bliva betydligt mera komplicerade, då
själva tecknen, bestående av punkter och streck,
utsändas. In- och utsvängningsförlopp i filter och på
ledningarna bliva med telegraftecken betydligt mer
komplicerade än för enbart växel, vilket senare ju
är ett periodiskt förlopp och sålunda lättare
tillgängligt för matematisk beräkning.
Fig. 3 visar, huru förhållandena gestalta sig vid
differentialreläet under mottagning av en
inkommande ström. Man kan härleda storleken av den
ström, som vid mottagning påverkar
differentialreläets ankare och finner denna vara
Av denna formel framgår, att den reläet påverkande
strömmen im är oberoende av sändarens, dvs.
telegrafnyckelns och batteriets impedans. Man finner
sålunda, att reläets ankare påverkas av samma
ström vid mottagning, vare sig telegrafnyckeln
ligger till jord eller via ett inre motstånd till
sändarebatteriet. Icke ens om telegrafnyckeln befinner sig i
mellanläge mellan nämnda båda ställningar,
förändras den ström, som påverkar reläets ankare vid
mottagning. Detta förhållande är långt ifrån
självklart, och torde ibland förbises.
För att kunna anpassa ändstationsapparaternas
im-pedanser till den använda ledningens karakteristik och
för att kunna bygga filterna på ändstationerna så, att
l Härledningen av formlerna i fig". 2 och följande för
duplexkoppling" med differentialrelä har beredvilligt lämnats
författaren av fil. dr MAURITZ Vos.
reflektionsförlusterna bliva så Små som möjligt är
det av vikt, att man undersöker ändstationernas
impedans. Fig. 4 visar huru ingångsimpedansen
Zin varierar, dels då telegrafnyckeln har brutit
sändarekretsen, dels då sändarekretsen är direkt
kortsluten till jord, dels då en viss impedans finnes
inkopplad i sändarekretsen. Ändstationsutrustningens
impedans Zin är sålunda icke en konstant storhet,
–– .>
Fig. 4. Princip för duplextelegrafi. Apparatens ingångsimpedans :
7- 7» 4- Y (Z-Z-»)2
z" = ZB + /~z^Tzr+z
a) Vid avbrott i sändare (Z = oo) blir Zin - 2(ZR + Zm) + Zi
b) Vid Z inkopplad blir Zin också ändlig
72
c) Vid kortslutning i sändaren (Z = 0) blir Zin - Zfi- 7^––-~
AR + Zi
Sålunda varierar Zin under sändning från egen station.
utan den varierar under pågående sändning från egen
station. Vid långa ledningar spelar det som bekant
ingen roll, om ledningen är kortsluten eller öppen i
bortre ändan, ty ledningen har i alla fall praktiskt
taget samma ingångsimpedans. Vid korta ledningar
däremot påverkar belastningen i ledningens
ändpunkt dess ingångsimpedans. Då det gäller att
konstruera en balans för en kort ledning, försedd med
underlagringstelegrafutrustningar, måste man taga
hänsyn till ändstationens ingångsimpedans, och man
måste träffa ett sådant val, att god balans erhålles
under alla förhållanden. Detta kan ske först sedan
man enligt ovan fått ett uttryck för ändstationens
ingångsimpedans Zin.
Vi hava i det föregående härlett uttryck för den
strömstyrka is (fig. 2), som vid sändning påverkar
eget differentialrelä, och den strömstyrka im (fig. 3).
som vid mottagning påverkar samma relä. Det är
nu utan vidare självklart, att telegrafmottagningen
blir bättre, ju mindre is är jämförd med im. Man kan
givetvis genom försök finna, huru stor procent av
ém, man kan tillåta is vara, utan att telegraf tecknen
bliva otydliga. Ur det så beräknade förhållandet
mellan is och im kan man på följande sätt beräkna
erforderlig balanser ing snoggrannhet. Vi sätta enligt
Fig. 5. Princip för duplextelegrafi. Bestämning av erforderlig
balanse-ringsnoggrannhet.
Man kan beräkna förhållandet mellan de reläet påverkande strömmarna till
j-.-
\lm
mr|cosh0| z*7TzrtéfeVöj|<a
tgh«= 5? .
och härav bestämma villkoret för balanseringsnoggrannheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
