Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1933 - H. Sterky: L. M. Ericssons system för samtidig telegrafering och telefonering på telefonkabelledningar - speciellt bärfrekvenssystem i fyrtrådskoppling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
TEKNISK TIDSKRIFT
2 DEC. 1933
Gränsfrekvenserna för bandpassfiltret äro:
fx = 4 100 p/s
f2 = 3900 p/s, och
Karakteristiken är ZT = 700 ohm mot ledningen,
Zn = 20 000 ohm mot stationen för sändarefiltret
och Z^ - 120 000 ohm mot stationen för
mottagarefiltret.
Filterna äro utförda med glimmerkondensatorer,
för att förlusterna skola bliva så små som möjligt.
Bandpassfiltrets spolar äro utförda med plåtkärnor
av ferronickelplåt och för att öka stabiliteten hos
dessa spolar äro kärnorna utförda med luftgap.
Kon-trollmätningar på de i Ö. T.-systemet ingående
filterna, utrustade med kondensatorer och spolar
enligt ovan, ha givit vid handen, att driftsdämpningen
för talfrekvenser inom lågpassfiltret är < 0,03, neper
upp till 3 000 p/s, och driftsdämpningen för
telegrafbärfrekvensen 4 000 p/s är oo 1,1 neper.
Sändaren (fig. 14).
Ö. T.-sändaren består av en generator, som kan
vara gemensam för matningen av ett flertal olika
sändare på samma station, samt en individuell
förstärkare för varje ö. T.-utrustning.
Generatorn är utförd som en vanlig återkopplad
oscillator, vilken får mata en förstärkare för 4000
p/s i avsikt att avkoppla oscillatorn från varje
påverkan av yttre belastningar. Svängningskretsspolen
i oscillatorn har dessutom försetts med en extra
lindning, vilken matar en kopparlikriktare i och för
alstring av gallerförspänning till sändareförstärkaren
vid mellanrum mellan telegraftecknen. Detta sätt
att alstra gallerförspänning har visat sig mycket
förmånligt och ersätter med fördel tidigare använda
gallerbatterier. Det kan förefalla vara en omväg
att först i ett rör alstra en växelström för att
därefter genom likriktning åter erhålla likström.
Orsaken till att man måste gå denna omväg är
emellertid, att en överdragsstation i vanliga fall endast är
utrustad med ett anodbatteri och ett
glödströms-batteri, kopplade i serie och med anodbatteriets
minuspol resp. glödströmsbatteriets pluspol jordade.
Då gallerförspänningarna måste vara mer negativa
än minusspänningen på glödbatteriet, måste man se
till, att man får en gallerspänningsalstrare, som kan
seriekopplas åt negativa sidan av glödströmsbatteriet. En av de enklaste anordningarna härför är
då den här angivna, nämligen likriktning av
styrfrekvensen, 4 000 p/s, vilken man ju erhåller gratis,
då den i alla fall måste alstras för att mata Ö.
T.-sändarna.
Ö. T.-förstärkaren består av ett förstärkarerör,
vilket matas från generatorn över en belastad
transformator med hög ingångsimpedans. Denna
transformators ingångsimpedans är i själva verket så hög,
att upp till 20 st. Ö. T.-förstärkare kunna matas
från en och samma generator, utan att de olika
sändarna påverka varandra. Telegraferingen sker
genom gallerspänningsförskjutning medelst sändarereläet. Vid mellanrum har Ö. T.-förstärkaren så stor
gallerförspänning, att inga svängningar gå ut på
ledningen. Vid tecken slår tungan på sändarereläet
om, så att gallerförspänningen till förstärkaren blir
mera positiv, varvid förstärkaren ger full effekt till
ledningen.
Kopplingen mellan sändareförstärkaren och separationsfiltret är utförd på ett speciellt sätt, nämligen
enligt det s. k. kompounderingsförfarandet.1 Om
förstärkaren direkt skulle kopplas till bandfiltret på
vanligt ortodoxt sätt, inträffar nämligen en
olägenhet vid telegraferingen, vilken avsevärt kan störa
överföringen. Vid mellanrum har nämligen
förstärkareröret praktiskt taget oändligt inre motstånd.
Bandpassfiltret blir då helt öppet vid ingångssidan.
Som bekant uppträder totalreflexion vid en vågs
fortplantning genom ett filter, om detta är öppet.
Då bandpassfiltrets spolar och kondensatorer under
teckengivning ha magasinerat energi, måste den
sålunda magasinerade energien efter tecknets slut på
något sätt dämpas ut. Härvid har det visat sig, att
en del av den magasinerade energien vandrar ut
på ledningen, under det att en annan del vandrar
mot förstärkarerörets anodsida, där vågen totalreflekteras för att sedan fortsätta ut på ledningen.
Detta förhållande ger upphov till en förlängning av
tecknet, vilket visar sig på ett oscillogram, som om
tecknet vore försett med en "svans". Härigenom
bliva mellanrummen mellan tecknen kortare än de
skola vara, och telegraftecknen bliva otydliga. En
möjlighet att upphjälpa detta består däri, att man
kopplar ett motstånd parallellt på filtrets
ingångssida och gör detta motstånd lika med filtrets
karakteristik. Om nu röret kopplades direkt till detta
motstånd parallellt med filtret, blir emellertid filtret
icke anpassat till rörets inre motstånd vid
teckengivning. Man måste sålunda antingen gå in för en
kompromiss, dvs. anpassa motståndet till filtrets
karakteristik vid mellanrum och låta röret vara sämre
anpassat till filter- och motståndskombinationen vid
tecken, eller också försöka ordna så, att rörets inre
motstånd är oändligt stort såväl vid tecken som
mellanrum. Detta senare alternativ har valts i L. M.
Ericssons system och grundar sig på det s. k.
kompounderingsförfarandet. Undersökningar med
oscillograf ha visat, att endast under förutsättning av
riktig kompoundering den förutnämnda "svansen"
försvinner och telegraftecknen bliva rena.
Mottagaren (fig. 14).
Ö. T. mottagaren innehåller en förstärkare, som är
transformatorkopplad till själva likriktaren. Denna
senare består av en glimlampa kopplad enligt ett
annat patenterat förfarande2 till gallerkretsen av
själva telegrafdetektorröret. Genom denna koppling
vinnes en stor fördel, i det nivåvariationer på
ledningen i betydligt mindre grad påverka
likriktningsförloppet. Kopplingens funktion är i korthet
följande. Vid tecken inkomma svängningar med
frekvensen 4 000 p/s till sekundärsidan av
förstärkarens utgångstransformator. Glimlampan har erhållit
en likströmsförspännmg något under dess tändspänning. Genom överlagring av telegrafsvängningarna
på denna likspänning överskrides glimlampans
tänd-spänning, och glimlampan tänder. Därvid går en
ström genom glimlampan och motståndet r, vilken
förskjuter gallerförspänningen till detektorn, så att
anodström börjar flyta genom detektorröret och mot-
1 Se Sv. pat. 74400 M. Vos.
2 Se Sv. pat. ans. nr 2835/31 S. Rodhe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
