Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1933 - Hilding Bergström: Tillgodogörande av träavfall. Inledning till diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 NOV. 1933
KEMI
83
motordrift. Skogsvårdsstyrelserna utgöra en
synnerligen lämplig organisation för att bringa reda på
den lekplats för trolleri och subjektiv
uppfinnarefantasi, som nu i okunnighetens tjänst upplåtits
bl. a. för de flyttbara kolugnarnas och träkolsbriketteringens fria omtumlande.
Brikettering av träkol har sedan länge bedrivits i
utlandet och ligger sålunda tekniskt fullt färdig. I
utlandet är melass och stärkelse bindemedel, vilka
material ställa sig för dyrbara för oss. Utfinnandet
av ett för svenska förhållanden lämpligt bindemedel
är egentligen det enda nya momentet i en träkolsbrikettering här. Ett sådant bindemedel finnes
tillgängligt i den vid våra kolugnar erhållna B-tjäran. Ett
förstörande av vårt dyrbaraste och ädlaste bränsle,
träkolet, genom att använda sulfitlut som bindemedel
har även proberats.
Med ett normalt träkolspris kosta träkolsbriketterna vid brikettverket ca 75 kr. pr ton. Kostnaden
för briketteringen ingår häri med ca 20 kr., vilken
summa representerar drygt kostnaden för ett ton
stenkol. Det höga priset på briketterna avgör ju
utan vidare denna hanterings öde i normala fall.
Funnes förutsättning att med vinst avsätta
träkolsbriketter, så uppstode även en brikettindustri,
särskilt i dessa tider, då den enskilda verksamheten med
ljus och lykta söker efter förvärvskällor. Det är
emellertid just denna förutsättning, som hitintills
saknats för tillverkningen i stort, och bidrag av
allmänna medel för en sådan industris startande torde
ej heller vara på sin plats.
Ingenjör Cederquist, som haft tillfälle studera
brikettering av träkol i utlandet, kommer att ange
några data för denna fabrikation.
Den amerikanska träkolsmarknadens utveckling
erbjuder åtskilligt av intresse för oss1. Större delen
av träkolet i U. S. A. framställes i ugnar (hos oss
tillverkas 80 % i milor). En kraftig minskning av
trä-kolsförbrukningen är sålunda där av allvarligare art
än hos oss. Redan på ett tidigare stadium har på
grund av minskning i framställning av träkolsjärn
träkolsproducenterna i U. S. A. varit nödsakade
skaffa andra avnämare än järnverken för träkolet.
1929 förbrukade järnverken i U. S. A. endast 33 %
av där tillverkat träkol. Åtgången till andra
ändamål framgår av fig. 1. För 1932 beräknas
järnverken i U. S. A. ha förbrukat endast 8 % av
förbrukningen 1929, vilket ju skulle innebära en
katastrof.
Vid träkols försäljning för motordrift här i landet
har man ofta sett bort från distributionskostnaden.
De verkliga förhållandena i U. S. A. ge vid handen,
att denna kostnad ej får förbises. Som
hushållsbränsle levereras träkolet där i papperspåsar, och
detaljförsäljningspriset håller sig omkring 6-10
gånger priset på träkolet vid ugnsanläggningen, dvs.
i Av i U. S. A. 1929 framställt träkol förbrukades
ungefärligen
33 % till järnframställningen,
26 hushållsbränsle,
17 div. metallurgiska ändamål,
9 briketter,
8 kemiska produkter,
4 aktiva kol,
3 höns- och kreatursfoder, svartkrut m. m.
priset pr kg träkol i U. S. A. är högre än literpriset
i detalj för bensin i Sverige. Att man här i landet
ej har att befara en så hög distributionskostnad är
påtagligt, men att den skulle komma att bli en
faktor att räkna med vid ett allmännare användande av
träkol för motordrift m. m. är tydligt. I vilket fall
som helst får man då ej som nu ofta sker räkna med
ett pris å träkol - tillverkningskostnaden.
Anmärkningsvärt är även, att under de senaste
åren de hårt beträngda farmarna i U. S. A. börjat
kola i mila för att i likhet med våra tjärbrännare
skaffa sig kontanter utan hänsyn till att
timpenningen åker ned till så gott som ingenting.
Det är av oerhört stor betydelse för skogsvården
och för skogsavfallets utnyttjande att erhålla nya
avsättningsområden för träkol. Av vad som förut
anförts, framgår, att nya sådana områden finnas, men
att dessas omfattning ej är tillräckligt stor. Man
måste fortfarande efterlysa den stora användningen
för träkol, som motsvarar minskningen i våra
järnverks träkolskonsumtion och samtidigt söka efter
nya användningsområden för träkolet.
En träkemisk hantering, som åtminstone tekniskt
kan utföras, och som sålunda ligger i verklighetens
värld, är sockerframställningen ur trä. Då detta ämne
redan i går avhandlats, så vill jag här endast
framhålla, att metoden försockring med utspädd
svavelsyra ej utan vidare får skjutas åt sidan. Metoden är
enkel och relativt billig i anläggning, och all till
anläggningen hörande apparatur kan göras inom
landet. Försök ha vidare visat, att sockret på detta
sätt kan erhållas till ett högt utbyte och möjligen
även i högre koncentration än som förut varit fallet.
Då metoden odisputabelt är en av de få nu kända
vägarna för framställning av flytande bränsle inom
landet och sålunda kan få användning i tider med
högt bensinpris, vore det önskligt, att den i en
försöksanläggning i detalj kunde avprovas, så att vid
behov en anläggning snabbt kunde uppföras utan
alltför stora misstag.
Det har från flera håll framhållits, att periodisk
upphettning av trä med utspädd svavelsyra skulle
ge endast omkring 20 % socker. Genom att driva
processen på visst sätt kan emellertid över 50 %
av vedens vikt utvinnas som socker vid periodisk
upphettning i autoklav (se IVA 1933:1).
Flytande bränsle ur inhemskt råmaterial har
uppställts som ett önskemål. Sulfitspriten är för
närvarande det enda flytande bränsle, som inom landet
framställes ur trä i någon större mängd.
Produktens framställningskostnad blir tack vare det billiga
råmaterialet, sulfitluten, ett minimum för inhemskt
flytande bränsle.
Förutsättningarna för att i normala fall framställa
ett flytande bränsle ur trä och i verklig konkurrens
med utländska brännoljor äro för ögonblicket
synnerligen små. Med ett vedpris av 5 kr. pr 1m3 =
= 15 kr. pr ton torrsubstans trä, representerar
enbart vedvärdet pr kg framställt flytande bränsle
drygt vad utländsk råolja nu kostar i svensk hamn.
Men det är av stor vikt att i tider med abnormt höga
bensinpris, eller då utländsk olja ej finnes att få, ha
metoder färdiga, vilka snabbt kunna ge flytande
bränsle, och det är väl närmast därför, som så myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
