Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1933 - Stockholms nya vattenverk på Lovön i kritisk belysning - Erik Åberg: Ett genmäle - V. Jansa och C. Fischerström: Replik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 JULI 1933
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
81
på ett håll få uppväga överskridanden på andra.
För Lovöverkets del har slutresultatet blivit, att an-
läggningen i dess helhet hållits inom ramen för den
beräknade kostnaden.
Så några ord om den kritiserande artikelns mera
allmänna betraktelser. I dess början ondgöra sig
författarna över att ej utomstående sakkunnige till-
kallats att granska de upprättade detaljkonstruktio-
nerna. Beträffande detta endast en fråga: brukar
den konsulterande firma, i vilken herrar Jansa och
Fischerström äro anställda, utlämna sina förslag till
detaljgranskning av utomstående sakkunnige? För-
fattarna återkomma i slutet av sin artikel till att an-
läggningens detaljer utarbetats av utländsk firma och
synas vilja påskina att firman fått detta uppdrag
utan konkurrens. I detta genmäle är redan i det
föregående framhållet, och det må ännu en gång
understrykas, att planläggningen av och detaljkon-
struktionerna för Lovöanläggningen, med undantag
för maskiner och apparater äro utförda inom verket.
Vidare har varje avgränsad del utbJudits på entre-
prenad enligt av verket tillhandahållna ritningar och
program. För den reningstekniska delen anmodades
sju firmor att inkomma med anbud, därav två
engelska. Sex av dessa avgåvo anbud och den firma,
som efter verkets beprövande föreslagit de lämp-
ligaste anordningarna på fördelaktigaste villkor, er-
höll uppdraget.
Till sist ett instämmande med författarna. De ut-
tala med rätta, att kritik ej bör tillkomma för kri-
tikens egen skull. En sådan är dock avsevärt
bättre och mera försvarlig än en ovederhäftig kritik,
som tillkommer för reklamens skull.
REPLIK.
Av V. JANSA och C. FISCHERSTRÖM.
Med vår i junihäftet av denna tidskrift införda
kritik av Lovöverket hava vi bl. a. velat fästa upp-
märksamheten på några hittills otillräckligt beaktade,
men enligt vår mening viktiga principer för den ke-
miska vättenreningstekniken, vilken numera synes
vinna en allt allmännare tillämpning även i vårt land.
Med hänsyn till de icke obetydliga ekonomiska värden,
som därav beröras, må detta syfte anses väl motiverat.
Vad speciellt Lovöverket beträffar har vårt inlägg
avsett att visa, att för Stockholms stad följande för-
delar i här berörda hänseende kunna vinnas:
1. Genom enkla och föga kostsamma ändringar av
anläggningen kan kemikalieförbrukningen avsevärt
nedbringas och vissa framtida olägenheter vid filter-
driften undvikas.
2. Genom vattnets lämpliga beredning, rätt ut-
nyttjad, kan sedimenteringen och filtreringen under-
lättas i hög grad, varigenom kapaciteten hos mot-
svarande delar av anläggningen kan avsevärt höjas
och den planerade utvidgningen för dessa delars vid-
kommande uppskjutas.
3. Vid anläggningens framtida utvidgning kunna
vissa av dessa delar erhålla en vattenreningstekniskt
och ekonomiskt fördelaktigare utformning än den
nuvarande.
Av direktör Åbergs genmäle framgår, att han miss-
uppfattat vår avsikt och därjämte finner allt väl be-
ställt ifråga om Lovöverket. En fortsatt diskussion
kan under sådana förhållanden synas ändamålslös,
men av ovan anförda skäl anse vi oss likväl böra
ytterligare förtydliga vår uppfattning, framförallt
ifråga om vad som synes oss vara huvudsaken:
vattnets förbehandling.
Först blott några ord om metoderna för bedöman-
det av reningseffekten och den erforderliga kemi-
kaliedosen.
Permanganatförbrukningen, som tidigare tillagts
stor betydelse vid bedömandet av ett vattens beskaf-
fenhet, utgör i själva verket ett synnerligen otillförlit-
ligt mått på vattnets halt av skadliga organiska för-
oreningar. Olika organiska ämnen hava mycket olika
permanganatsförbrukning och även koncentrationen av
organiska ämnen har inflytande på permanganatför-
brukningen per viktsenhet av dessa ämnen. Enligt
SPLITTGERBER1 utgör permanganatförbrukningen hos
en lösning av l gr organisk substans i l liter destil-
lerat vatten för exempelvis
Fenol ................. 9 970 mg KMnO4/l
Rörsocker ............ 2 650 "
Humus............... 219 "
Ättiksyra ............. 5 " "
Olika slag av organiska ämnen påverkas i mycket
olika grad vid vattenrening genom koagulering.
Lågmolekylära ämnen, t. e. sockerarter, avlägsnas
icke, under det att halten av högmolekylära ämnen
såsom humus, äggviteämnen o. dyl. vanligen kraftigt
reduceras. Vid permanganatförbrukningens storlek
hos ett renvatten får man fördenskull icke fästa
alltför stort avseende. I de Amerikanska "Drinking
Water Standards"2 finnes permanganatförbrukningen
icke heller upptagen.
Att, såsom direktör Åberg gör, jämföra de tre an-
läggningarna i Stockholm, Borås och Lidköping en-
dast genom att angiva resultatet av utförda bestäm-
ningar av permanganatförbrukningen hos det renade
vattnet, är därför missvisande. Vid en riktig jäm-
förelse måste, förutom anläggningarnas konstruktion,
även råvattnets beskaffenhet beaktas. Såväl Borås
som Lidköping hava väl genomförda anordningar
för flockbildningen. Vattentäkten i Lidköping är
mera förorenad än vid de båda andra anlägg-
ningarna och innehåller bl. a. avfall från det
stora sockerbruket i staden, som delvis är orsaken
till den högre, men praktiskt taget betydelselösa per-
manganatförbrukningen.
Vid kemisk vattenrening genom koagulering kan
man i de flesta fall bestämma den erforderliga
koagulantdosen uteslutande med hänsyn till vattnets
grumlighet och färgstyrka samt genom fällnmgsför-
sök under kontinuerlig långtidsomröring, såsom be-
skrivits i vårt föregående inlägg.
Den vid våra reningsförsök tillämpade metoden
användes av tidsenligt utrustade vattenrenings-
laboratorier. Metoden, som i stor utsträckning an-
vändes i Förenta staterna, har i Sverige demon-
strerats vid Svenska teknologföreningens avdelnings
för kemi och bergsvetenskap sammanträde den 9
oktober 1931. Försöksresultaten ligga på säkra
sidan, ty erfarenheten har visat, att en något bättre
reningseffekt erhålles vid behandling av större vat-
1 SPLITTGERBER : Das Betriebswasser in der Papier- und
Zellstof f-Industrie. Der Papier-Fabrikant, Febr. 1931.
2 Fastställda av U. S. Treasury Department, 20 juni 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
