Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1933 - Karl Sundberg: Elektriska och andra geofysikaliska metoders användning inom väg- och vattenbyggnadsfacket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
TEKNISK TIDSKRIFT
23 DEC. 1933
Fig. 1. Magnetisk karta över en basaltförekomst i Schlesien, Tyskland. Streckade ytor
utvisa områden, där magnetiska störningen överstiger 100 y (= basalt), -f 387 Magnetiska
vertikalintensiteten i y.
i Sehlesien i Tyskland, fig. l (l),1 Styrkan av de
magnetiska störningarnas vertikala komposant väx-
lar mellan +1 037 och - 611 y, varvid plustecknet
angiver att jordmagnetiska fältet ökat, minustecknet
att det minskat. Basalten indiceras av positiva stör-
ningar, och överallt, där negativa komposanter upp-
träda, saknas basalt. Den magnetiska undersök-
ningen angiver sålunda basaltförekomstens utsträck-
ning och visar, att det ej är fråga om ett stort, enhet-
ligt basaltområde, utan att förekomsten är sönderbru-
ten i ett flertal närliggande basaltmassor. Den prak-
tiska betydelsen av en dylik kartering för en ratio-
nell planering av basaltens brytning torde ligga i
öppen dag.
Seismiska metoder.
Den stora eller vetenskapliga seismologien sysslar
som bekant huvudsakligen med utforskningen av
jordbävningar, vilket sker genom att studera de
vibrationer, som dessa åstadkomma i jordskorpan.
Vibrationerna registreras på s. k. seismografer, som i
förstoring angiva amplituden av de rörelser, som det
underlag utför, varpå seismografen är uppställd.
En inom den praktiska geofysiken mycket använd
seismografkonstruktion visar fig. 2. Instrumentet be-
står av en blykula A, upphängd i en horisontell stål-
fjäder B. En ca l m lång, konisk aluminiumvisare
C är monterad å blykulan. Visaren ändar i en egg,
som ligger an mot en spegel D, fastsatt å en vertikal
tråd. Visarens egg ligger an nära spegelns upphäng-
ningsaxel, så att en liten visarrörelse åstadkommer
en relativt stor vridning å spegeln. Omkring l m
från spegeln är en kamera uppställd, förenad med
spegeln medels en ljustät cylinder. Ett ljusknippe
kastas på spegeln och reflekteras tillbaka till kame-
i Siffrorna inom
ning-en på sid. 140.
parentes hänvisa till litteraturförteck-
råns film, som matas framåt med
konstant hastighet, ca 30 cm/sek.
Blykulans rörelser registreras så-
lunda å filmen i form av en konti-
nuerlig kurva, ett s. k. seismogram.
Det är en viktig teknisk uppgift
att konstruera byggnader, broar o. d.
inom för jordbävningar utsatta om-
råden på sådant sätt, att de taga
minsta möjliga skada av jordstötar.
Problemets lösning erfordrar bl. a.
kännedom om de spänningar, som
uppkomma, och dessa kunna appro-
ximativt beräknas ur grundens eller
fundamentets rörelseamplitud samt
den s. k. förstoringsfaktorn, som an-
giver, huru många gånger funda-
mentamplituden förstoras. Den nämn-
da faktorn kan bl. a. bestämmas ex-
perimentellt genom att samtidigt
registrera rörelsen hos fundamentet
och hos den punkt, vars förstorings-
faktor man önskar bestämma. Dy-
lika undersökningar äro av bety-
delse ej endast i jordbävnings-
områden, utan även för att utröna,
vilka påkänningar som byggnader,
broar, o. d. utsättas för på grund av
på annat sätt, framför allt genom de moderna tra-
fikmedlen uppkommande vibrationer.
Som exempel på huru dylika problem angripas må
några vid geofysikaliska institutet i Göttingen ut-
förda undersökningar relateras. (2)
Fig. 3 visar seismogram upptagna i tvenne hus
M och E, det förra ett envånings fackverkshus, det
senare ett tre våningshus i järnbetong. Horisontal-
amplituderna ha registrerats i huset M:s botten- och
vindsvåning, och i huset E:s källare ävensom i ett
rum i tredje våningen. Det framgår vid en jämfö-
relse av seismogrammen, att huset M är betydligt
mindre stabilt än huset E. (Obs. Seismogrammet
3 b:s amplitudskala ä.r hälften så stor som 3 a:s). Ur
dessa seismogram har förstoringsfaktorn beräknats för
olika periodtal, fig. 4, som bl. a. visar, att de båda hu-
sen ha en egensvängning vid ungefär samma sväng-
ningstid, ca 0,17 sek. Förstoringsfaktorn är mindre
för huset E än för M
trots att faktorn för
E hänför sig till en
punkt betydligt högre
över markytan än
för M. Svängningar
med periodtal nära
egensvängningens äro
givetvis särskilt far-
liga. Sålunda be-
räknades på grund
av analog experimen-
tell bestämning av
förstoringsfaktorn för
ett 10 m högt tre-
vånings fackverks-
hus, att den erforder-
liga markamplituden
för att huset skall för-
C
störas utgör följande:
Fig. 2. Schematiserad seismograf av
Miritrops konstruktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
