Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1934 - U. Lamm: Om kvicksilverströmriktarens fysik och teknik - Radioförbindelse med ultrakorta vågor mellan England och Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilken enkelt kan ske på automatisk väg, ökar ännu
mera likriktarens praktiska användbarhet, ehuru den
försämring av effektfaktorn, som erhålles vid stark
nedreglering av spänningen på detta sätt, stundom
gör en reglering med lindningskopplare eller
induktionsregulator mera ekonomisk. Gallerregleringen har
sin viktigaste tillämpning när det är fråga om
en snabb eller noggrann reglering inom ett relativt
litet område, t. e. för att hålla likspänningen
konstant och oberoende av primärspänningens
variationer eller för erhållande av en kompounderad
spänningskarakteristika t. e. för bandrift. Tack vare sina
fördelaktiga egenskaper kommer vidare likriktaren
till användning på ställen, där förut en omformning
över huvud taget icke kom ifråga eller var
ekonomiskt berättigad. Exempel härpå är t. e.
användningen på lokomotiv och motorvagnar för enfasdrift,
varigenom motorerna kunna göras billigare och för
större effekt på det givna utrymmet. Vidare torde
likriktaren få stor betydelse för distributionsnät för
likström, vilka kunna liksom växelströmsnät matas
från ett större antal små automatiska stationer,
varigenom stora besparingar i kabelnätens kostnader
kunna ernås.
Vid omriktare för omformning av en frekvens till
en annan och vid växelriktare komma andra
synpunkter in. Det blir här i hög grad frågan om
effektfaktor och anordningar för alstrande av
kommuteringsspänning, som bli avgörande. Omriktning
kan som bekant ske dels med, dels utan
likströmsmellanled. I förra fallet blir effektfaktorn på
primärnätet lika hög som vid vanliga likriktare, alltså 0,94,
men i stället kräves en synkronmaskin eller
kondensator för leverans av den reaktiva effekten på
sekundärsidan och för åstadkommande av
kommutering. I senare fallet, vid direkt omriktning utan
likströmsmellanled, överföres den reaktiva effekten
helt eller delvis från sekundärnät till primärnät. Det
blir en fråga att avgöras från fall till fall, om
omriktaren i konkurrensen med roterande omformare kan
bära kostnaden för de extra anordningar för
faskompensering, som i allmänhet bli erforderliga. Det blir
naturligtvis i hög grad även en fråga om själva
jonventilens tillverkningskostnad och framför allt om
densamma kan utföras för höga spänningar i en enda
enhet.
För växelriktaren väntar väl den största uppgiften
vid användningen som omformare av högspänd
likström till växelström i och för kraftöverföring på
långa avstånd med högspänd likström. Även där
hänger saken på att kunna konstruera driftsäkra
lik- och växelriktare för mycket höga spänningar,
200 à 500 kV. Vissa undersökningar, som för
närvarande pågå i vårt strömriktarlaboratorium enligt
helt nya konstruktionsprinciper, tyda på att en dylik
högspänd jonventil för stora effekter skall ligga inom
gränsen för det tekniskt möjliga.
Slutligen är att nämna jonventilens uppgift som
kommutator för elektriska motorer med variabel
hastighet. Även här är det frågan om effektfaktorn
och den därmed sammanhängande frågan om
kurvformen hos den från nätet uttagna strömmen som
fäller avgörandet. Slutligen är att nämna, att
jonventiler av alla storlekar redan fått stor betydelse
såsom manöver- och regleringsorgan, en betydelse
som i framtiden torde bli allt större.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
