Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik / 93 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1934 - Otto Stålhane: Några synpunkter rörande konstruktion av elektriska ångpannor av elektrodtyp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2 JUNI 1934

ELEKTROTEKNIK

93

denna princip tillämpats. Ett parallellt med pannans
axel anordnat vridbart rör uppbär ett lämpligt antal
strålmunstycken, som matas med vatten medelst en
cirkulationspump. Korets vridning utföres av organ,
som med hjälp av lämpliga reläanordningar regleras
från en kilowattmeter, så att pannan alltid upptager
skillnaden mellan den av kilowattmetern för
ögonblicket angivna och den vid anläggningen ifråga
maximalt tillgängliga effekten. En dylik panna för
1 400 kW vid 10 kV, som uppsattes vid Nydqvist &
Holms verkstäder i Trollhättan visas å fig. 13, och
diagrammet å bild 14 visar hur den praktiskt taget
rätat ut det före pannans installerande ganska ojämna
dygnsbelastningsdiagrammet. Vid ett utfört
kontrollprov befanns, att efter pannans installation 97 à
99 % av den maximalt tillgängliga effekten
tillgodogöres, vilket med hänsyn till de snabba
belastningsvariationerna i verket förutsätter en synnerligen
snabb reglering. Liknande pannor, vardera för 2 000
kW vid 20 kV, äro uppsatta vid Hällefors bruks
sulfitfabrik vid Annefors samt vid Fors sulfitfabrik.

Även hos Brown-Boveri har utarbetats en
snabbreglerad panna med användning av vattenstrålar,
vilken väl vid detta laget torde ha lämnat
försöksstadiet, och som synes kunna komma att lämna goda
resultat. Den utmärkes av små dimensioner och litet
vattenrum.

En annan snabbreglerad pannkonstruktion av helt
ny typ utan fria vattenstrålar har utarbetats vid
ASEA, och hittills utförda prov visa, att en mycket
snabb reglering kan ernås trots en synnerligen enkel
och billig konstruktion. Tyvärr lägger patenteringen
hinder i vägen för att närmare beskriva denna panna.
Så mycket kan emellertid sägas, att den står i god
överensstämmelse med de synpunkter, som framlagts
i det föregående.

Vid strålpannorna uppgår den specifika
belastningen i strålen vid den maximala vattenhastighet,
som ej utan för stark splittring av vattnet vid
anslaget mot elektroden kan användas, till
storleksordningen 1 000 watt per cm³.

Framtidsutsikter.

Skulle man slutligen våga sig på att profetera
angående den sannolika framtida utvecklingen av den
elektriska ångpannan och möjligheten att använda
den för högre spänningar, ser det ut, som om man
skulle kunna komma ganska långt endast genom att
i högre grad än man hittills gjort draga
konsekvenserna av de lagbundna förlopp för vilka ovan
redogjorts. Vi sågo där, hurusom energiutvecklingen
inom en strömbana i vattnet kan utan olägenhet högst
väsentligt ökas, för att icke säga mångfaldigas i
jämförelse med de specifika belastningar man hittills
använt. Förutsättningen är att man använder stor
vattenhastighet och en kort strömbana. Ett för
ändamålet beviljat statsanslag gav mig tillfälle att göra
en del förundersökningar i denna riktning, men ehuru
ännu inga slutgiltiga resultat vunnits vad beträffar
en teknisk konstruktion, äro de perspektiv som här
öppna sig intressanta nog. Till en början stod det
klart, att man måste ta ytterligare ett steg i riktning
mot strömbanornas fixerande emot vad man hittills
gjort. Man började ju med den enkla
elektrodpannan, där strömmen var praktiskt taget lössläppt och
fick taga sig de vägar den ville. I pannorna med



Fig. 14. Belastningsdiagram.

förträngningskroppar var den i viss mån instängd,
men särskilt vid högre spänningar växte svårigheterna
hastigt, när man sökte åstadkomma långa men trånga
strömbanor - porslinet resp. kvartsen satte här
gränsen genom tillverkriingssvårigheter. Visserligen
kunde åtskilligt vinnas genom att tillgripa
tvångscirkulation av vattnet, men dock ej tillräckligt. En
framkomlig väg mot de högre spänningarna och
effekterna var då att avstå från porslinet och i form av
fria strålar dimensionera strömbanorna efter önskan.
Resultatet blev strålpannan, vid vilken endast
genomföringarna genom pannväggen hindra systemets
användning för högre spänningar än 30 à 40 kV. När
då genomföringarna satte en gräns, låg ju närmast till
hands att taga ut "strålarna" ur pannan, varvid man
blev tvungen att åter stänga in dem i rör, men nu i
ett helt slutet rörsystem med små rördiametrar och
med tvångscirkulation. Principen visas starkt
förenklad å fig. 15. Som framgår av schemat upptill på
bilden, uttages vatten vid botten av ett pannkärl och
tryckes av en pump tillsammans med det ur en
cistern uppsugna matarvattnet genom tvänne
hydrauliskt seriekopplade men elektriskt
parallellkopplade rör av isolerande material åter in i pannan, där
det till viss del förångas på grund av det vid
passagen genom rören upptagna värmet. Inloppet i pan-

Fig. 15. Rörånggeneratorns princip.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>