Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1934 - Torsten Henning: Elektrisk beräkning av distributionsnät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
TEKNISK TIDSKRIFT
3 NOV. 1934
l’
1.
I2..C,
/o /oo
A’=ansluten effekt, H W.
Fig. 4.
ningspunkten, där då tillräcklig Instrumentering
förutsattes uppsatt, och därpå räkna utåt.
Problemet blir då ej sammanlagring utan avskiljning,
varvid två fall kunna inträffa.
a) Den sammanlagrade maximieffekten W0 samt
den mindre dellasten W2 äro kända; den på linjen
fortsättande större dellasten W1 sökes. Vi sätta då
och erhålla efter omformning av den förut funna
sammanlagringsf ormeln:
b) W0 samt W^ äro kända; den på linjen
fortsättande mindre dellasten W2 sökes. Vi få då i
stället:
/yb /ii6 ___ rtiö
/£»5___ X \ - ___ O
8 8
Båda dessa ekvationer sammanfattas lämpligen i
ett diagram med t. e.––- som ordinata, -2 som ab-
skissa och utnyttningstiden T - 8 760 . s som
parameter, varigenom avskiljning kan utföras lika lätt
som sammanlagring.
Metoden med beräkning från matningspunkten
samt successiv avskiljning bör givetvis ej tillämpas
på enkelmatade sekundärnät, emedan ä.ven ett
mindre fel i sammanlagringsformeln då lätt leder till att
vidlyftiga korrektioner måste företagas i
yttersek-tionerna för att få belastningarna att stämma med
de hos abonnenterna uppmätta värdena.
Vi övergå nu till att betrakta
Sammanlagringsproblemet vid ett tertiärnät, där det gäller att, såsom
inledningsvis nämndes, tilldela varje sektion en viss
maximibelastning med ledning av dels
abonnenternas anslutningsvärden, dels den faktiskt uppmätta
sammanlagrade effekten.
Det enklaste tillvägagångssättet är då att antaga,
att sammanlagringsfaktorn ej utgör en funktion av
delbelastningarnas antal utan av den anslutna
effektens storlek, dvs. c = f (N), där c =
sammanlagringsfaktorn i en godtycklig sektion och N - den till
samma sektion anslutna effekten, mätt i kW. In-
sattes aiislutnmgseffektens enhetsvärde, vilket vi
här kunna välja - l kW, skall alltså c bli = l, och
insattes nätets totala anslutningseffekt, Niot,
erhålles ctot, vilket värde vi känna såsom kvoten
mellan hela nätets maximalt uttagna effekt, W0, och
W
dess anslutningseffekt Ntot, ctot = –-.
Ntot
Det gäller nu att finna en passande
samman-lagringsfunktion, som uppfyller dessa båda
gränsvillkor. Efter granskning av förefintligt material,
bestående av dels landsbygdsnät med
motorbelastning, dels lågspänningsnät i samhällen med
belysnings- och kokbelastning, har förf. gått in för
funktionen: c - N~k, där exponenten k alltså bestämmes
av ctot och Ntot. Multiplicera vi ekvationen med N,
erhålles tydligen den sammanlagrade effekten för
en godtycklig sektion: W - c N - N1"7’, vilket för
enkelhetens skull skrives: W = N*. Vi komma alltså
fram till att man såsom sammanlagrad effekt helt
enkelt kan räkna med en viss potens av den anslutna
effekten, och exponenten för denna potens, p,
bestämmes av ekvationen: log W0 =plogNtotj vilken
löses genom tre inställningar på en räknesticka med
potensskala.
Sedan p bestämts, kan man antingen även i
fortsättningen använda sig av räknesticka med
potensskala eller ock upprita sammanlagringsfunktionen
på ett logaritmiskt papper, där den som bekant blir
en rät linje, varvid man för varje givet N
omedelbart utläser motsvarande W.
Exempel: Maximibelastningen i ett tertiärnät har
uppmätts till 31,6 kW, och summaeffekten av alla
anslutna motorer och lampor utgör 100 kW. Till
en viss transformator utgör den anslutna effekten
16 kW. Vilken blir transformatorns sannolika
maximibelastning?
Vi beräkna p = log 31,6/log 100 - 0,75, och den
sökta maximibelastningen blir alltså - 16°’75 - 8 kW.
I fig. 4 finnes sammanlagringsfunktionen W - IV0’75
inlagd i ett logaritmiskt plan (den prickade linjen),
varigenom W direkt erhålles vid givet N.
Metoden kan även tillämpas vid beräkning av
lågspänningsnät, men det kan därvid inträffa, att
man måste välja en mindre anslutningsenhet, t. e.
100 W i stället för kW.
Vid ett nä.t med anslutningsenheter av skilda
storleksordningar, t. e. belysning + tröskmotorer, får
man ett bättre resultat, om man sammanlagrar de
båda skilda kategorierna för sig och därpå adderar
de så erhållna sektionsbelastningarna. Som
belastningsenhet använder man då för belysningen
enheten 100 W men för tröskmotorerna (vilka
förutsättas vara ungefär lika -stora) märkeffekten för en
motor. De båda belastningskategorierna få då skilda
sammanlagringsexponenter och dessa bestämmas
t. e. så, att sammanlagringsfaktorn blir - det
verkliga ctot i båda fallen, när samtliga resp.
»belast-ningsobjekt var för sig äro anslutna. Detta
betraktelsesätt, vilket så att säga giver rätt värde i båda
ändar av nätet, innebär tydligen, att varje
beläst-ningskategori antages ingå i maximieffekten i direkt
proportion till sitt totala anslutningsvärde. För att
klarare belysa metoden skola vi nu anföra ett
räkneexempel, vilket vi för överskådlighetens skull vilja
lösa med hjälp av logaritmiskt papper, se fig. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
