- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Skeppsbyggnadskonst /
74

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1934 - E. C. H. Almquist: Några erfarenheter som varvsingenjör i Holland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kostnaden i utbetald lön per ton skrovvikt under
åren 1925–1930 minskades med omkring 10 %.

Kanske känner man sig böjd att invända, att även
andra orsaker hava spelat in vid denna
kostnadssänkning, vilket ju också är sant, bl. a, en bättre
verkstadskontroll, vartill jag senare vill återkomma
något. Även skulle ju här de förändrade
utslags- och märkningsmetoderna kunna inverka,
såtillvida att man på senare år skulle vara nödsakad, att
utelämna en hel del hål, för att senare borra dem på
platsen. Också detta kan nog i någon mån
medverka att nedbringa kostnaderna för "håltagningen"
i verkstaden, dock ej i nämnvärd grad, vilket torde
framgå av följande betraktelse av kostnaderna för
borrning och brotschning ombord. Påpekas bör att
här ej medtagits kostnaderna av borrningsarbeten
för däcksbultar, garnering, bygling av rörledningar
och elektriska kablar m. m,, då ju dessa arbeten ej
hava med denna jämförelse att göra.

För detta fall – borrning och brotschning
ombord – få vi nog sätta lönekostnadsreduktionen, ca
50 %, på förbättrade arbetsmaskiners och verktygs
konto. Året 1926–1927 övergingo vi nämligen i stor
skala från de gamla elektriska likströmsborrmaskinerna
till Pneumatiska, varigenom också en
förskjutning av kostnadernas ursprung ägde rum. För
att för denna arbetsoperation erhålla jämförbara
värden måste vi således, förutom produktiv
arbetslön, även betrakta energiförbrukningen samt
reparations- och underhållskostnaderna. En jämförelse i
detta hänseende giver följande förhållanden mellan
totalkostnaderna:
vid pneum. drift vid el. drift
Borrning av 8/8"–3/4" hål . . . 1,00 1,60
Borrning av 7/8"–1 1/8" hål . . . 2,34 2,85
Brotschning . . . 1,16 2,21

I dessa värden,äro inräknade:
timlön för produktivt arbete,
driftskostnader,
energiförbrukning,
reparationskostnader.

En jämförelse mellan tarifferna år 1928 för
pneumatisk och elektrisk drift giver följande relativa
värden:
vid pneum. drift vid el drift
Borrning av 3/8"–3/4" hål . . . 1,00 2,00
Borrning av 7/8"–1 1/8" hål . . . 2,29 3,55
Brotschning . . . 1,02 2,78

Vi hava här således en minskning i produktiv
arbetslön vid övergång från elektrisk till pneumatisk
drift på ca 50 % för borrning av 3/8"–3/4" hål, ca
35,5 % för 7/8"–1 1/8" hål samt för brotschning
omkring 63 %. Om vi som ett totalvärde för den
procentuella minskningen skulle våga taga medelvärdet
av de nämnda siffrorna, så få vi just omkring 50 %,
eller samma tariffminskning, som ovan angavs som
den för ett antal fartygsbyggen konstaterade
minskningen i utbetald lön per ton skrovvikt. (Det säger
sig självt, att jämförelsen är gjord för fartyg
av liknande typ och storlek). Säkerligen kan man då
också antaga, att den gjorda besparingen på
borrning och stansning i verkstaden är verklig och ej
förskjuten till någon annan arbetsoperation.

Möjligheten till en ytterligare totalkostnadsreduktion
av den nu behandlade arbetsoperationen voro vi
på senare år i färd att undersöka genom införandet
av borrmaskiner för högfrekvent växelström.
Tyvärr kan jag icke framvisa några siffror över
resultatet, utan måste nöja mig med att meddela, att
ackordsprisen för de pneumatiska maskinerna
bibehöllos, och med gott resultat. I en del speciella fall
för U-båtsbyggets vidkommande sänktes de med
ca 10 %; om någon vidare sänkning nu på sistone
visat sig möjlig vet jag verkligen ej. För dessa
maskiner bortfaller emellertid lufttrycksverktygens höga
energiförbrukning och förutom de gamla elektriska
maskinernas höga tariffsatser deras höga
reparations- och underhållskostnader, men tillkommer ju i
viss mån amortering, förräntning och avskrivning av
nedlagda kostnader för erforderliga
omformareaggregat, förstärkta elektriska ledningar m. m, De
borrmaskiner för högfrekvent växelström, som vi
använde, voro dels "Heubachs" (Hamburg), dels
Chicago Pneumatic Tool Co. Heubachs maskiner
voro såvitt mig är bekant de första av denna
typ på den europeiska marknaden. Under den tid
jag hade med saken att göra utvecklades de dock
ej i nämnvärd grad utan förblevo i ett rätt stort och
ohanterligt utförande, varför de snart utträngdes av
de små nätta maskinerna från Chicago Pneumatic
Tool Co., så snart dessa utkommo på marknaden.
Enligt vad jag erfarit, kommer också "Atlas Diesel",
som under ett par år arbetat med utexperimentering
av dylika maskiner, att inom kort tillhandahålla ett
par typer. Vi få väl hoppas, att dessa i sin tur bli
ett strå vassare än de amerikanska!

Plåtbockning.

En andra grupp av maskinell bearbetning, som jag
möjligen kan lämna några intressanta uppgifter om,
är plåtbockningen. Förutom arbetarens rutin, som
i föregående fall var av största betydelse för
prestationen, spelar här också verklig yrkesskicklighet en
icke ringa roll. Ett gott öga och känsla för arbetet
äro i det närmaste ofrånkomliga villkor för en
förstklassig fackman inom detta område.

Såsom bekant torde vara, så finnas på de
holländska varven inga plåtugnar, utan plåtarna bockas i
kallt tillstånd. Dock förekommer partiell
uppvärmning, dels för att där så erfordras stuka upp skarpa
hörn, dels för att, användande sig av krympningen,
ej behöva "sträcka" plåtarna för mycket.
Uppstukandet av skarpa hörn förekommer numera sällan,
då man ju lämpligare kan svetsa på litet material.

För den kalla plåtbockningen använde vi oss av
den vanliga bockningsvalsen, elektrisk excenterpress
samt hydraulisk press; verktyg och metoder behöver
jag i detta sammanhang ej närmare gå in på.
Beträffande den partiella uppvärmningen vill jag dock
nämna litet om utvecklingen. Förr användes härför
transportabla acetylengasverk – mera sällan
koksfyrar. Senare övergingo vi till dissousgas i behållare
samt slutligen till "petroleum-pressgas" och syrgas.
I samband med dessa förändringar gjordes
naturligtvis jämförande kostnads studier.

Från en sådan jämförelse, som gjordes 1926,
jag nedan nämna några siffror. Det gäller i detta
fall utsuddandet av jogglingen i hörnen på ett antal
plåtar:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:31:01 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934s/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free