Teknisk Tidskrift / 1934. Skeppsbyggnadskonst / 81 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1934 - E. C. H. Almquist: Några erfarenheter som varvsingenjör i Holland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En icke ringa del av det driftsekonomiska
resultatet under utvecklingsperioden 1922–1932/33, en
besparing för plåtslageriarbetena av i runt tal upp till
ca 20 arbetstimmar per ton inbyggt material, får nog
också förutom nu framhållna förhållanden
tillskrivas den större arbetsintensiteten, som erhölls
genom den direkta tillsynen och kontrollen över
såväl förmän som arbetare genom yngre assistenter,
samt i hög grad de ljusa, rymliga och luftiga
verkstadslokalerna inom samtliga avdelningar.

Jag har här så gott som uteslutande
behandlat utvecklingen så, som
jag var med om den inom plåtslageriet, vilket
ju också är den viktigaste eller betydelsefullaste
delen av det egentliga skeppsbyggeriet. Inom
träbearbetningsområdet infördes nog inga nya
arbetsmetoder eller arbetsmaskiner i större skala. De
där gjorda besparingarna grundade sig därför också
huvudsakligast på ordentligt genomarbetade



Fig. 11 o. 12. Interiörer av plåtslageriverkstaden med stansvagn av
"Endert Churchins" typ vid det numera nedlagda varvet "Etablissement
Fijenoord" i Rotterdam.

Fig. 13. Interiör av den nya maskinverkstaden på "Wiltons" varv i Schiedam.

tidsstudier och ackord, trevliga arbetslokaler samt på
den direkta, effektiva kontrollen över verkmästare
och förmän. I detta hänseende hade vi dock ej
kommit lika långt, som inom plåtslageriet, vilket jag till
stor del anser bero på rent motarbetande från
verkmästarnas sida – mycken "makt" togs dem ju ur
händerna – och vi måste också av den anledningen
övergå till att avskeda ett par.

Vad beträffar målarfacket gick det där något
bättre – men också först sedan en verkmästare
suspenderats av nyssnämnda anledning.

Då man emellertid så gott som överallt mötte
detta motstånd och denna misstro för de nya
systemen från den undre arbetsledningens sida, så gingo
vi slutligen in för ett mindre antal dylika och flera
ingenjörsassistenter, som i detalj följde arbetena
inom verkstäderna och ombord.

Också inom maskinavdelningen vidtogs under nu
behandlade period allehanda förbättringar och
rationaliseringsåtgärder. Den viktigaste omläggningen
– förutom en genomgripande modernisering av
maskinutrustningen – var en för den relativt blandade
tillverkningen ganska långt genomförd
standardisering av detaljer, automatisering och mekanisering
av arbetet samt centralisering av arbetsledningen.

Även ritkontoren fingo känna vid tidens krav, men
om den där genomdrivna centraliseringen i allo var
så lycklig, vill jag låta vara osagt. De åtgärder,
som vidtogos för rationalisering av driften inom
maskinavdelningen återverkade i viss mån på den
administrativa delen av ritkontorsarkivets och magasinens
arbeten. Som det införda distributionssystemet av
ritningar – och därmed även av material och arbete
– delvis var en kopia från något företag med
serie- eller massfabrikation, så skar det vid vår
blandade tillverkning ibland ihop sig ganska svårt;
isynnerhet som systemet var oanvändbart för
skeppsbyggnadsavdelningen. Särskilt inom krigsfartygsbygget,
och då speciellt beträffande U-båtsbygget, i vilket vi
voro mycket engagerade, måste maskin- och
skeppsbyggnadsavdelningarna samarbeta så intimt och bygga
upp samtidigt eller dock hand i hand (åtminstone
relativt vanligt handelsfartygsbygger i), att ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>