Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1934 - Gösta Lidén: Sättningar vid byggnadsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 2
TEKNISK TIDSKRIFT
FEBR. 1934
RZDAKTÖP* WALO finna
INNEHÅLL: Sättningar vid byggnadsverk, av civilingenjör Gösta Lidén. - En ny betongviadukt över
Nynäsbanan. - Notiser. - Litteratur.
SÄTTNINGAR VID BYGGNADSVERK.
Av civilingenjör GÖSTA LIDÉN.*
Inledning.
Kostnaderna för grundläggningen av ett
byggnadsverk utgöra ofta en stor och oberäknelig del av
den totala byggnadskostnaden. Många gånger
nedläg-gas> som i det följande skall visas, drygt arbete och
stora kostnader på grundförstärkningsanordningar,
som kunna vara värdelösa, ja rent av skadliga.
Vid studiet av jordtrycksproblem har man ända
tills för 15 å 20 år sedan i huvudsak arbetat med den
klassiska jordtrycksteorins antagande, att
jordarterna skulle bestå av en homogen massa med den
egenskapen, att skärhållfastheten stode i viss
proportion till yttrycket.
Först genom Statens järnvägars geotekniska
kommissions banbrytande arbeten, tätt följda av en
liknande kommissions arbeten i Amerika (Foundation
Committee) och i en del andra länder, kom man till
insikt om att vissa jordarter, t. e. lera, bättre följa
de lagar, som gälla för fasta elastiska material.
Professor C. Forssell har i ett år 1917 utgivet arbete
behandlat leran som ett elastiskt material.
Ett värdefullt bidrag till jordtrycksforskningen
har lämnats av svenskarna Hultin, K. Petterson,
Fellenius och Royen genom undersökningar
beträffande cirkulärcylindriska glidytor.
Med hänsyn till undergrundens beskaffenhet
särskilja vi i det följande mellan:
Kohesionslösa jordarter, som praktiskt taget sakna
kohesion, dvs. sakna draghållfasthet samt
skärhållfasthet utan normaltryck i avskärningsytan, t. e.
sand och grus.
Kohesionära jordarter, som besitta draghållfasthet
samt skärhållfasthet utan yttre normaltryck i
avskärningsytan, t. e. lera. För den händelse att Hooke’s
lag gäller för en sådan jordart, kan den behandlas
enligt den klassiska matematiska elasticitetsteorin
såsom en fast, elastisk kropp, som förmår upptaga såväl
tryck och dragning som skärspänningar.
Mellan ovannämnda jordarter finnas givetvis en
mängd övergångsformer, som här ej ha behandlats.
Jordarternas fysikaliska egenskaper.
Under denna rubrik kommer att behandlas några
av de fysikaliska egenskaper hos jordarterna som äro
* Författaren ber härmed att få tacka alla dem, som
bistått med råd och upplysningar. Särskilt ber jag att få
nämna byråingenjör John Olsson samt civilingenjörerna
Gunnar Chatillon-Winbergh och A. Frey Samsioe, vilka
dessutom genomsett och granskat artikeln.
av vikt vid studiet av sättningar under
byggnadsverk. De lämnade uppgifterna ha huvudsakligen
hämtats ur arbeten av Statens järnvägars geotekniska
kommission1, K. Terzaghi2’3 samt Sveriges geologiska
undersökning.4
Kornstorlek och kornstruktur.
En jordarts egenskaper äro bl. a. beroende på det
material av vilket de enskilda kornen bestå samt,
vad beträffar svenska jordarter, kanske i första
rummet på kornens storlek och form. Kornstorleken
bestämmes antingen genom sållning eller genom
slam-analys. I detta senare fall säges kornstorleken vara
lika med diametern hos ett runt korn, som vid samma
specifika vikt uppvisar samma sjunkningshastighet.
Tabell l visar hur man med utgångspunkt från
kornstorleken indelar de finkornigare
mineraljordarterna i grus, sand, mo, mjäla och leror.5
Terzaghi anser, att en jordart med en korndia-
1 "Statens järnvägars geotekniska kommission 1914-
1922".
2 K. Terzaghi: ’’Erdbaumechanik’’ 1925.
3 " " Handbuch der Physikalischen und Techn.
Mechanik, år 1931, Band IV - 2 Half té. S. 513.
Fig. 1. Kolmätargränd och Göran Hälsingegränd i Stockholm.
Undergrunden i "Gamla stan" består i de inre delarna av stadsdelen i regel
av bärkraftigt åsgrus, utgörande delar av den genom Stockholm i
nord-sydlig riktning löpande Stockholmsåsen. Men runtomkring denna kärna
befinna sig flerstädes i era och föga bärkraftiga fyllningar, dessa senare
uppblandade med trävirke och lösare lager av allehanda slag.
Sättningar å dessa platser av den å bilderna visade omfattningen äro
därför vanliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
