Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - Väg- och vattenbyggnadsfacket under år 1933 - L. Marcus: Järnvägar - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 MARS 1934
VJCG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
35
som i stort sett innebär en sänkning av avgifterna
för enkla biljetter på avstånd inom 200 km, dvs. på
sträckor, där vi möta den hårdaste konkurrensen
från bussarnas sida, så torde jag hava omnämnt det
viktigaste, som under år 1933 inträffat inom
järnvägsväsendet.
Mina herrar! Åtskilliga av Eder torde nog tycka,
att den redogörelse jag nu lämnat i rätt hög grad
kommit att handla om andra förhållanden inom
järnvägsväsendet än de rent tekniska. Såsom ett
försvar för att jag i så stor utsträckning talat om
ekonomiska spörsmål och personalförhållanden får
jag-dock framhålla, att det i tider som dessa givetvis
varit ett livsvillkor för järnvägarna att i huvudsak
sysselsätta sig med driftekonomiska spörsmål och
att inskränka den tekniska nydaningen till vad som
varit oundgängligen nödvändigt.
–––_-
Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst höll måndagen den 12 mars 1934
ordinarie sammanträde på föreningens lokaler under
ordförandeskap av major Hugo von Heidenstam.
På styrelsens tillstyrkan invaldes i avdelningen
civilingenjörerna Nils Hainer, Gunnar Chr. Laurell och
Knut Einar Lundquist, samtliga i Stockholm.
Ordföranden meddelade härefter att styrelsen från
föreningens styrelse erhållit en brådskande remiss’
angående förslag till ny byggnadsordning för Stockholms
stad med anmodan att i samråd med Svenska
arkitektföreningen tillsätta en kommitté för granskning och
avgivande av förslag till yttrande. Resultatet av
gemensamma underhandlingar härom hade blivit en
fem-mannakommitté under arkitekt Hakon Ahlbergs
ordförandeskap. Såsom avdelningens representanter i
denna hade styrelsen utsett intendent NILS ROTEN och
kapten GUNNAR BRINCK.
I anslutning till av föreningens styrelse översänd
cirkulärhandling meddelade sekreteraren att den 7.
internationella Vägkongressen skulle avhållas i Munchen
under tiden 3-8 september innevarande år, och att den
utan särskild avgift vore öppen för medlemmar av
internationella vägföreningen. Nytt medlemsskap i denna
kunde i år vinnas genom erläggande av en årsavgift på
150 franska franc. För närmare upplysningar
hänvisades till på föreningens kansli tillgängligt
preliminärt program.
Ordet överlämnades så till kvällens föredragshållare,
professor CARL FORSSELL, vars ämne löd: "Modellförsök
vid grundläggning på sand." En sammanfattning av
föredraget kommer att publiceras i denna tidskrift,
varför här endast lämnas ett kortfattat referat, som
antyder innehållet.
Hithörande frågor hade sedan länge sysselsatt
föredragshållaren och ett flertal undersökningar rörande
grundläggning på sand hade under årens lopp utförts
på byggnadsstatiska laboratoriet vid tekniska
högskolan. Genom samarbete med Stockholms
hamnstyrelses hamnbyggnadsavdelning hade vid byggandet av
Riksbron erbjudit sig tillfälle att direkt jämföra rörelserna
i verkligheten hos en byggnadskonstruktion grundlagd.
å sand med de från modellförsök beräknade och
erhållna värdena, varvid intressanta rön kunnat göras.
Föredragshållaren framhöll den principiella
skillnaden mellan byggnadskonstruktioner, där
friktions-fenomen spela den avgörande rollen och sådana dar
rena nåUfasthetsförhållanden fälla utslaget. I det förra
fallet kunde en förstoring av konstruktionen praktiskt
taget hur långt som helst låta sig tänkas, i det senare
fallet låter sig icke förstoring över en viss gräns
göras, enär brottpåkänningar på grund av egenvikt
uppkomma. Ett material med typiska
hållfastnetsegen-skaper är exempelvis vår svenska lera, som saknar
friktion, vilket är ett anmärkningsvärt förhållande.
Efter att hava påvisat att brottpåkänningarna hos
betong variera med konstruktionsstorleken och
fuktighetshalten, övergick talaren till de speciella
byggnadsstatiska förhållandena som gälla för sand.
Rörelsen hos sand, utsatt för tryck, utgöres dels av
en elastisk rörelse hos själva sandkornen, dels av en
rörelse mellan kornen. Den förra är ett
elasticitets-fenomen, såsom hos varje annat elastiskt material. Den
senare är beroende på omlagring bland kornen under
utveckling av friktionskrafter och ger anledning till
mera komplicerade undersökningar. De elastiska
deformationerna hos sanden äro små i förhållande till
förskjutningarna mellan kornen.
Ett rikhaltigt material från provtryckningar av
plattor på sand, dels i laboratoriet och inom
Riksbro-landfästenas spontgropar demonstrerades. Vid
upprepade av- och pålastningar hade rent elastiska
deformationer erhållits. Detaljundersökningarna rörande
Riksbrons landfästen hade utförts med modeller i skala
l : 25, l : 50 och l : 100. Vid påförandet av olika
belastningar för utrönande bland annat av
konstruktionens verkliga vridningscentrum, gjordes den
intressanta iakttagelsen att vid variationer av belastningen i
vertikalled högst väsentliga variationer hos
elasticitets-modulen för horisontalbelastningarna erhöllos. De under
modellförsökens gång erhållna rörelseförloppen och
modulvärdena ha jämförts med de under brobyggets
framskridande gjorda och efter brons färdigställande
fortsatta direkta mätningarna. Beträffande
kantrings-modulen har man härvid erhållit god överensstämmelse
mellan modell och verklighet.
Genom upprepade av- och pålastningar under
brobyggets fortskridande, huvudsakligast erhållna genom
domkrafter insatta i hjässleden, hade man lyckats
eliminera största delen av permanentdeformationerna hos
bron, vilka förorsakas av kornens inbördes rörelse hos
den belastade sandgrunden. De senaste mätningarna
gåvo vid handen att dessa, i brons längdled, i
fortsättningen endast skulle komma att uppgå till omkr. en
tjugondels millimeter pr år.
Föredragshållaren avslutade sitt synnerligen
intressanta och med känd raskhet framförda föredrag med
att demonstrera nybyggnadsplaner för
byggnadsstatiska laboratoriet. Detta skulle med fördel kunna
inrymmas i den nya flygel framför tekniska högskolan
vid Valhallavägen, som nu föreföll att kunna bli
verklighet.
I de kraftiga applåder, som av det till ett åttiotal
ledamöter uppgående auditoriet efter ordförandens tack
ägnades föredragshållaren, inlades säkerligen också ett
varmt instämmande i professorns förhoppningar om
ei« gynnsam utveckling för laboratorieplanerna.
Följde så under gott gemyt och god stabilitet supé
och samkväm. (
Åm.
Svensk dammbyggnadsteknik för 140 år sedan.
"Murade dammar af huggen sten äro väl både till
utseende de vackraste, så väl som til styrka och täthet de
mast pålitelige; men nog kostsamme för private ägare
vid bergshandteringen. I anseende därtill nyttjas
sådane murade dammar förnämligast vid slussverk, som
anläggas på publique kostnad." Citatet är hämtat ur
en år 1794 utgiven "Afhandling rörande Mechaniquen
med tillämpning i synnerhet til Bruk och Bergwerk" af
’Swen Rinman, Bergsråd och Riddare af Kongl Vasa
Orden. Om utförandet av sådana murverksdammar
skriver han vidare: "Så fort hvarfven av cement-muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
