Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Forssell: Några synpunkter på frågan om den högre utbildningen i byggnadskonst - Diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
TEKNISK TIDSKRIFT
22 DEC. 1934
struktiva. Så kominer en ny moderiktning, och man
talar högt om en hög och konstnärlig anda och vill
ej befatta sig med så triviala saker som
ingenjörs-mässigt arbete. Ingenjörerna få då icke hava släppt
taget inom arkitekternas speciella områden, utan
städse kunna tjänstgöra som den hårda pressen, som
tvingar arkitekterna till tekniskt-ekonomiskt riktigt
arbete och tvingar arkitekterna att vara både
konstnärer och ingenjörer. För oss ingenjörer finnes
ingen anledning att se arkitekternas arbete med sura
miner, vårt verksamhetsfält är stort och
betydelsefullt och giver plats för mycket arbete till allmän
båtnad. Ett gott samarbete med arkitekterna är
därvid nödvändigt och till nytta för båda parter.
Diskussion.
Kapten A. Sandberg: Enligt inledaren böra
ingenjörerna allt mer och mer bli det ledande skiktet, inom
samhället, men det är ju möjligt att det finnes flera
andra yrkesgrupper, som vill göra dem den äran
stridig. Ingenjörerna böra dock intaga den ställning i
samhället, som deras utbildning göra dem lämpade för, och
vi äro väl alla eniga med inledaren, när han framhåller
betydelsen av den högre utbildning, som ges vid
tekniska högskolan och handelshögskolan. Väg- och
vattenbyggarna göra sig gällande på ett flertal olika
verksamhetsområden, och vi äro givetvis inledaren
tacksamma, då han än mer synes vilja vidga deras
arbetsfält.
Professor Forssell: Det är ju lätt att vinna bifall
genom att visa all världens härlighet, men med denna
följer också förpliktelser. Det bubblar för närvarande
i vårt samhälle, och världen fylles av ungdomlig
optimism. En ny ryggrad måste bildas och härvid böra vi,
ungefär som de gamla ordensbröderna sluta oss
samman och endräktligen gripa oss verket an. Vi höja ett
leve för vårt yrke.
Professor O. Linton: Det torde ha förväntats, att
jag skulle komma med en mängd invändningar mot vad
som sagts i inledningsföredraget; så är emellertid icke
fallet, då jag i mångt och mycket delar de framlagda
synpunkterna. I tre fall vill jag dock anmäla
avvikande mening. Alla de sökande till tekniska högskolan
böra icke intagas, då det är bättre att se till kvalitén
än till kvantiteten. En uppdelning med en allmänt lagd
mindre kurs och flera speciallinjer är nödvändig inom
facket. Professuren i brobyggnad bör givetvis icke
avskaffas.
Professor H. N. Pallin: Inledarens anförande var sä
rikt på synpunkter att alla omöjligen här ingående
hinna diskuteras. Jag är bestämt emot att alla som
söka skola tagas in. Om nu staten dock skulle vilja
taga in alla, som söka, bör man söka skapa en ny
högskola, lämpligen förlagd till Malmö. Uppdelning av
till-lämpningsämnena för större specialisering bör ej ske,
åtminstone icke i vägbyggnad och
kommunikationsteknik. Att avskaffa professor Lintons professur torde
vara svårt, då brobyggnad om något kräver högre
teknisk utbildning och är ett fundamentalt ämne, som
kommer åter på många områden. Frågan om professur i
stadsbyggnadslära är mycket allvarlig. Vilket
synminne kan behövas för stadsplanekonsten? Den
moderna staden måste konstrueras som en trafikmaskin,
och härvid skola väg- och vattenbyggarna skapa
stommen. Arkitekterna ha haft det trängre på
arbetsmarknaden inom sitt fack, och ett proletariat har börjat
bildas, vilket gör, att de söka sig ut på flera områden,
bl. a. de stadsplanetekniska. Vi måste vara på vår
vakt gentemot dessa tendenser. Såsom ett
oeftergivligt krav måste exempelvis hävdas, att
stadsingenjörs-befattningar skola besättas med väg- och vattenbyggare.
Kapten Sandberg: Det finnes ett
verksamhetsområde, där vi till och med ligga efter övriga tekniska
läroanstalter, och det är inom husbyggnadsfacket. Inom
entreprenörkretsar anses här sällan en ung ingenjör
från K; T. H. kunna användas. Detta går då bättre
med exempelvis ingenjörer från Chalmers. Om en
omorganisation skall göras för Teknis, måste
husbyggnadsintressena beaktas bättre än nu. Det är ej
lämpligt, att en ingenjör under flera år genom sina
verkmästare måste inhämta kunskap, innan han blir fullt
användbar. Vi måste lära oss mera av det rent
husbyggnadstekniska.
Arkitekt Moje Bergström: En god allmänbildning är
nödvändig, om arkitekter och ingenjörer skola kunna
intaga den ledande ställning i samhället, som professor
Forssell avser. Specialisering i högskolestudierna är
till en viss grad nödvändig. En vattenbyggare och en
vägbyggare ha dock trots allt vitt skilda
verksamhetsområden. Husbyggandet tillgodoses ej av bara
arkitekter och ej heller av bara ingenjörer, så som
utbildningen nu bedrives. Det torde dock vara tvivelaktigt,
om det går att utvidga väg- och vattenbyggnadsfacket
till att ge även goda husbyggare. Lämpligast är att
utbilda arkitekterna till husbyggare och väg- och
vattenbyggarna till vägbyggare och till vattenbyggare.
Vidare bör stadsbyggnadskonsten lämnas till
arkitekterna, då schemat icke lämnar plats för detta för
väg-och vattenbyggarna. Detta ämne kräver en utvidgning
och den nya vetenskapen en professur.
Kapten Åke Virgin: Utbildningen för väg- och
vattenbyggarna är fortfarande ej av den omfattning att den
ger vad som behöves i stadsbyggnadskonst. För detta
område är dock väg- och vattenbyggaren redan genom
sitt val av yrkesbana mera lämpad än arkitekten. En
ung man, som söker in på Teknis, söker in på
arkitekturavdelningen, om han har övervägande konstnärliga
intressen, men blir väg- och vattenbyggare, om han
in-intresserar sig mer för de organisatoriska och
praktiskt ekonomiska problemen. Den naturliga läggningen
ger anvisning om de lämpligaste arbetsuppgifterna, och
stadsbyggandet är verklighetens konst. I betänkandet
angående undervisningen i stadsbyggnadskonst finnes
emellertid icke en gång ordet ekonomi nämnt. I de
flesta samhällen finnes tyvärr ej ekonomiska
möjligheter att genomföra de större städernas
stadsplaneväsende och anställa kvalificerad arbetskraft härför.
Husbyggandet tyckes av många väg- och vattenbyggare
betraktas som något lågklassigt, och ändock ropar
yrket på kvalificerad arbetskraft. Många nuvarande
byggmästare, speciellt i våra mindre städer, fylla icke
de krav, som man måste ställa på en modern
husbyggare. Det kräves åtskillig komplettering av väg- och
vattenbyggarnas nuvarande utbildning. Värdering av
mark och fastigheter är ett område, som försummats.
Här rör det sig dock om stora summor, varför dessa
frågors rätta behandling är mycket viktig. Arkitekten,
såsom kännare av själva huset, blir ofta rådfrågad även
i de finansiella frågorna, vilket icke alltid med
säkerhet är det bästa.
Civilingenjör A. B. C. Dahlberg: Vi leva nu i
teknikens tidevarv, och vi ingenjörer ha i och med detta
mer än några andra plikt att taga ansvaret.
Utbildningen måste då även vara sådan att ansvaret kan tagas.
Betygen böra ej tillmätas den stora betydelse, som
nu sker. Det är viktigare att kunna hitta en formel i
en handbok än att kunna den utantill. Undervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
