Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen / 2 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 5 jan. 1935 - Ytförädling av aluminium och dess legeringar genom elektrolytisk oxidation, av Tage Sunnberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från fett lägges metallen 5—10 minuter i den 90—100°
varma saltlösningen, vilken per liter innehåller ca 60
g salt. Tillsättes något KOH, 150—160 g per kg salt,
kan man sänka temperaturen till 30 à 40° men måste
i så fall utöka reaktionstiden till en halv timme. Det
gråa oxidskikt, som på så sätt erhålles, är ganska
mjukt och skadas t. e. vid inverkan av en stålborste
men häftar fullständigt fast vid underlaget. Böjning
och t. o. m. valsning är sålunda utan verkan. Likaså
är det beständigt gentemot neutralsaltlösningar och
alkohol men angripes av syror och alkalier.

Tydligt är, att man genom denna metod i mycket
ringa mån kan variera det erhållna skiktets
tjocklek och egenskaper. Att detta i desto högre grad
är fallet vid en elektrolytisk behandling torde
framgå av följande försök.

I en elektrolyt av mättad boraxlösning nedsänkes
ett aluminiumbleck som anod. Temperaturen på
badet hålles vid omkring 15° C. Sändes så en
elektrisk ström med konstant strömstyrka genom badet,
se vi, att spänningen, som från början är ringa,
kontinuerligt stiger, beroende på att anoden överdrages
med ett oxidskikt, vilket sakta ökar i tjocklek. I
början kunna små bubblor av syrgas även iakttagas.
Vid 150 volt kan man tydligt se en blåfärgning av
anodytan, och skiktets tjocklek uppgår då till
ca 0,0001 mm. Allteftersom spänningen stiger ändras
färgen. Vid 480 volt är den gråvit och
skikttjockleken omkring 0,001 mm. Genom att variera
elektrolytens sammansättning, strömart, temperatur på
badet och övriga försöksbetingelser har det visat
sig, att man erhåller högst olika egenskaper hos
oxidfilmen. Härpå grunda sig även de tekniska
metoder, vilka alltmer komma till användning. Som
exempel på hur olika elektrolyten kan vara
sammansatt meddelas följande:

0,8 – n H3PO4	1,0 – n H3BO3+0,35-n NaOH
0,8 – n H2Cr04	1,0 – n H2CrO4+0,2-n NaOH
1,5 – n H2C2O4	1,0 – n H2Cr04+0,5-n NaOH
1,0 – n H3P04+0,2-n NaOH	1,0 – n H2SO4

Själva mekanismen vid bildningen av filmen har
varit och är fortfarande underkastad ingående
undersökningar, varvid man delvis kommit till avvikande
resultat, varför dessa här ej närmare skola beröras.
Att filmen består av aluminiumoxid med en större
eller mindre mängd vatten torde få anses vara
fastslaget. Röntgenundersökningar tyda på en amorf
struktur, men denna kan under vissa betingelser som
t. e. efterbehandling i värme övergå i kristallinisk.

Siemens & Halske A. G. i Berlin-Siemensstadt har
underkastat hithörande problem långvariga och
ingående undersökningar, vilka resulterat i de s. k.
"Seo-förfarandena" (Siemens-Elektro-Oxydation). Med
apparater från nämnda firma utför även Vereinigte
Aluminium-Werke A. G., Lautawerk (Lausitz), i
teknisk skala ytoxidering av aluminium och dess
legeringar efter i huvudsak samma princip. Deras
metod kallas "Eloxal", vilket är en förkortning av
"elektrisch oxydiertes Aluminium" och är baserad
antingen på växelström överlagrad med likström
eller enbart på växelström.

De olika Seo-förfarandena äro fyra och kallas
Seo – X                 Seo – G samt

Seo – S Seo –Foto.

Vid det förstnämnda, Seo-X, kommer likström till
användning. De erhållna ytskikten kunna variera i
färg, beroende på metallens sammansättning,
ytbeskaffenhet och i viss mån arbetsbetingelserna i
övrigt men utmärka sig alla för stor hårdhet,
ungefär motsvarande korunds, och stor
korrosionsbeständighet, såväl kemiskt som mekaniskt. Denna
egenskap kan ytterligare höjas genom en efterbehandling
med t. e. fett eller vax. Sålunda behandlat
aluminium har utsatts för inverkan av 3 %-ig
koksalt-lösning under 7 1/2 månader utan att någon frätning
kunnat iakttagas. Syror, speciellt högkoncentrerade
organiska, förändra efter längre tid skiktets färg till
matt vitt utan att dock förstöra detsamma. Starka
alkalier verka naturligt nog upplösande.

Under vissa betingelser kan Seo-X-filmen även
erhållas färglös men förlorar då en del av sin hårdhet.
På blankt aluminium fås annars normalt en halmgul
färg, på blankt duraluminium och silumin en svagt
gul med dragning åt blåvitt. I motsats härtill blir
färgen vid en rå yta, som t. e. efter sandblästring,
grå till nästan svart.

Ytskiktets stora hårdhet för med sig en
motsvarande sprödhet, vilken framträder vid böjning, då
ett starkt knastrande kan höras och små fina sprickor
bli synliga. Trots detta flagar intet av, och om
ytan åter göres slät, sluta sig sprickorna åter
tillsamman. En egenskap som tillkommer detta
Seo-skikt är den höga isolationsförmågan. Vid normala
Seo-X-filmer sker sålunda genomslag först när
spänningen nått en storleksordning av 1 000 volt, vilket
torde vara av intresse för elektriker, i synnerhet som
olika ledare lätt kunna utmärkas med olika färger.
Organiska färgämnen upptagas nämligen synnerligen
lätt. Dessutom bildar skiktet ett ypperligt underlag
för lacker.

I motsats till Seo-X kräver Seo-S växelström och
de erhållna skikten bli helt svarta, såvida metallen
utgöres av ren aluminium eller sådana legeringar,
som äro fattiga på tunga metaller. Halten av tunga
metaller får dock under inga omständigheter
överstiga 4 %, annars blir färgen mörkgrå. De
mekaniska egenskaperna jämförda med de hos Seo-X
avvika rätt avsevärt. Hårdhet och isolationsförmåga
äro ringa, medan elasticitet och töjbarhet äro stora.
Sålunda kan man böja ett Seo-S-behandlat
aluminiumbleck i mer än 90°, utan att sprickbildning
inträder. Dessutom är Seo-S eldhärdigt för
temperaturer upp till begynnande rödglödning. Kemiskt
påverkas Seo-S, liksom Seo-X, ej av
neutralsaltlösningar, medan däremot syror verka långsamt och
alkalier synnerligen raskt upplösande. Häri har man
tydligen ett medel att låta text och figurer
framträda i "Seo-skrift" på metallen, efter önskan ljusa
på mörk botten eller tvärtom. Slutligen kan man
även här genom färger och lacker ytterligare
förhöja den estetiska och praktiska verkan.

Med speciell tanke på den kanske mest använda
aluminiumlegeringen, duraluminium, har man
utarbetat Seo-G-förfarandet. Det liknar mest Seo-S,
i det att man även här använder sig av växelström.
Egenskaperna ligga väl också närmast Seo-S’.
Skiktet är glasklart och nästan vitt samt med en
hårdhet, som ligger mellan Seo-S och Seo-X.

Jämte Seo-X föreligger ett engelskt förfarande,
för övrigt det först utarbetade i teknisk skala,
Stuart-Bengough, som använder sig av likström.
Elektrolyten utgöres av 3 %-ig kromsyra, men en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>