Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen / 82 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 9 mars 1935 - Olika slag av elektroder, deras skillnad i metallurgiskt hänseende samt därutav betingade skillnader hos svetsmaterialet, av Elis Helin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hållfasthetsdata tidigare givits, svetsades prover i
1/2" St 34, St 37, St 44 och St 52 med följande
resultat. V-fog. Provstav D. Ü. Y.

Elektrod         Egenskap                         St 34         St 37         St 44         St 52

                Sträckgräns kg/mm² ....                –                –                –                –

Tunnbeklädd Brottgräns kg/mm² ....         36.7         37,2         39,7         40,7

                Förlängning i % å

                20 mm mätlängd..                 13,5         8,9                 11,3         9,3

                Sträckgräns kg/mm² ....         26,6         30,1                 –                 –

Tjockbeklädd m.

färskande hölje Brottgräns kg/mm² ....         36,6         40.2         42,0         47.7

                Förlängning i% å

                20mm mätlängd..                         25,0         38,6         23,5         20,6



                Sträckgräns kg/mm² ....                 –                 –         –                 –

Tjockbeklädd

med neutralt hölje Brottgräns kg/mm² .... 37,2¹         41,0¹         45,3         51.5

                Förlängning i % å

                20 mm mätlängd                         26,0         30,0         27,9         29,7

¹ Utvisar brott i plåt.

Tabellen visar, att brotthållfastheten i svetsen
stegras med plåtens och att den hos svets i viss plåt
stegras med elektrodens brotthållfasthet. Brott har
erhållits i plåten, så snart brotthållfastheten där
legat under det rena svetsmaterialets.

Fig. 5 representerar ökningen i brotthållfasthet i
svetsen efter viss elektrod som funktion av ökningen
i plåtens brotthållfasthet. För den tunnbeklädda
elektroden fortskrider ökningen till en början ganska
raskt men blir mindre fr. o. m. St 44. Att kurvan
har ett sådant förlopp beror därpå, att svetsgodsets
egenskaper i de svagare plåtarna göra sig gällande.
I starkare plåt beror minskningen av ökningstempot
på mindre inbränning och därmed mindre inflytande
av grundmaterialet. För den tjockbeklädda
elektroden med färskande hölje ökar brotthållfastheten
för St 37 till St 44 i saktare tempo än fr. o. m. St 44,
vilket beror på mängden legeringsämnen i
grundmaterialet. Den hastigaste ökningen sker i svetsen
efter den med neutralt hölje försedda elektroden,
vilket är helt naturligt, då någon bortfärskning av
legeringsämnen ej äger rum.

Ökning i grundmaterialets hållfasthet räknat från dei i vilket brott i svetsen först erhölls Fig. 5.

Som förut nämnts får man vid tunnbeklädd
elektrod försämrat svetsgods, om för klen dimension
väljes, enär elektroden på grund av för hög belastning
blir rödglödande. För att utröna
elektroddimensionens inverkan vid svetsning i olika
plåttjocklekar, dvs. vid svetsning med olika strömstyrkor,
hopsvetsades 150 X 500 mm plåtstrimlor med 41—47 kg
brotthållfasthet medelst 4, 5 och 6 mm såväl
tunn- som tjockbeklädda elektroder. Av varje
plåttjocklek, 8, 12 och 15 mm, svetsades dragprover,
den ena gången med 4 mm elektroder, den andra med
5 och 6 mm. Resultatet framgår av fig. 5 och 6.

Fig. 6 återgiver brotthållfastheten och fig. 7
förlängningen å 20 mm mätlängd. Elektroderna A och
B äro tunnbeklädda och C och B tjockbeklädda. De
med samma elektrod erhållna värdena ha gemensam

Fig. 6

sektionering. Den till vänster stående stapeln
representerar vad som erhållits med 4 mm elektrod och
den högra vad som erhållits med de grövre
dimensionerna.

4 mm dimensionen av den tunnbeklädda
A-elektroden lämnar för alla plåttjocklekarna lägre
brotthållfasthet än de grövre dimensionerna och skillnaden
är ungefär konstant.

4 mm B-elektrod giver högre brotthållfasthet i 8
mm plåten än 5 mm elektroden. För 12 och 15 mm
plåt blir värdet omkastat, varvid skillnaden, då det
gäller den sistnämnda plåttjockleken, dock är
obetydlig. Elektroden C giver inga konstanta
förhållanden utan resultatet i 12 mm plåten är omkastat
gentemot 8 och 15 mm. 4 mm D-elektrod giver konstant
högre värden i alla plåttjocklekarna.

Förlängningen i svets efter A giver konstant lägre

Fig. 7.

värden vid begagnande av den klenare
elektroddimensionen. B giver som synes i 8 mm plåten högre
värde för 4 mm, varemot värdena för de tjockare
plåtarna omkastas. De tjockbeklädda elektroderna
lämna än högre, än lägre värden, och någon
lagbundenhet är svår att spåra.

Med hänsyn till vad ovan sagts angående
förlängningen i svetsarna efter 4 mm dimensionen av de
tunnbeklädda elektroderna bör man alltså ej använda
för hög strömstyrka i förhållande till
elektroddimensionen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>