Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 30 mars 1935 - Väg- och vattenbyggnadskårens omorganisation, av Ernst Lindh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKÅRENS
OMORGANISATION.
Som känt är har frågan om väg- och
vattenbyggnadskårens omorganisation behandlats vid en
mångfald olika tillfällen. Jag vill bland andra erinra om
förslaget rörande en teknisk kår, i vilken skulle i
försvarssyfte tillvaratagas samtliga ingenjörer, och om
propositionen i omorganisationsfrågan vid 1930 års
riksdag. Den sistnämnda vann, som bekant, icke
riksdagens bifall. I detta sammanhang hänvisades
ärendet till den samma år tillsatta
försvarskommissionen. Sedermera ha cheferna för generalstaben,
fortifikationen och väg- och vattenbyggnadskåren i
december 1930 till k. m:t avlämnat ett
organisationsförslag, som i vissa avseenden skiljer sig från det i
nämnda proposition framlagda, och slutligen har
chefen för kåren den 15 januari innevarande år hos
k. m:t föreslagit vissa modifikationer och
kompletteringar med avseende på sistnämnda förslag. Frågan
är i sin helhet underställd försvarskommissionens
prövning.
Enligt det senaste förslaget skulle organisationen i
huvudsak ordnas på följande sätt.
Utredningar ha givit vid handen, att behovet av
ingenjörer för front-, stabs- och tillförseltjänsten
huvudsakligen omfattar personal i väg- och
vattenbyggnadsfacket. För verkstads- och hemortstjänst är
däremot behovet av sådana ingenjörer med militär
utbildning synnerligen begränsat. Inom övriga
ingenjörsfack äro förhållandena de motsatta. Detta är ett
synnerligen viktigt skäl för att icke i en och samma
organisation sammanföra väg- och
vattenbyggnadsingenjörerna med övriga ingenjörer och sålunda mot
en militärteknisk kår, omfattande samtliga ingenjörer.
Väg- och vattenbyggnadsingenjörerna ha i fält att
fylla officersposter dels i egenskap av
truppofficerare vid fortifikationen, där dessa ingenjörer
givetvis utgöra ett särskilt kvalificerat officersbefäl, och
dels som väg- och vattenbyggnadsofficerare, där deras
tekniska och praktiska ingenjörskunskaper tagas i
bruk för vissa kvarter, staber och andra formationer.
Dessa officerskategorier äro i åtskilliga avseenden
olikartade och böra var för sig väl tillgodoses. Ett
visst samband mellan dem bör uppehållas och en
övergång från den ena till den andra kategorien
hållas öppen. De böra därför sammanhållas i en
väg- och vattenbyggnadskår.
Chefen för väg- och vattenbyggnadskåren, vilken
skall vara väg- och vattenbyggnadsingenjör och
sålunda i tekniskt utbildningsavseende vara jämlike
med sina officerare, bör vara målsman för väg- och
vattenbyggnadsingenjörernas utnyttjande på
lämpligaste sätt inom försvarets olika grenar och bör för
den skull vara direkt underställd k. m:t, eventuellt
chefen för hären, om en sådan post kommer att
tillsättas. Då försvaret redan under fredstid måste i
vissa fall hava tillgång till personal med civilteknisk
utbildning i väg- och vattenbyggnadsfacket, bör detta
förmedlas genom kårledningen, som i sin mån bör
beredas tillfälle att lämna bidrag till militärtekniska
utredningar. Kårens ledning skall ombesörja, att
kårens personal bibringas för ändamålet erforderlig
militär utbildning. Kårens officerare böra krigsplaceras
inom de olika befattningarna genom kårens chef i
samråd med cheferna för de delar av
försvarsväsendet, där kårens officerare skola tjänstgöra vid
krigstillfälle, dock med undantag för de kåren tillhöriga
reservofficerarna i fortifikationen, vilka böra i
första hand kunna tagas i anspråk för detta truppslags
behov. Vidare skall inom kårstaben ordnas en
rullföring av samtliga väg- och
vattenbyggnadsingenjörer, och dessa ingenjörers lämpliga placering för
bästa möjliga användning vid mobilisering bör likaledes
tillhöra kårledningens åligganden.
Befattningen som kårchef beräknas att kunna
förenas med utövandet av civil verksamhet. För
ärendenas beredning skall till kårchefens förfogande stå
en stab, bestående av en stabschef —,
regementsofficer ur armén för att handlägga utbildnings- och
mobiliseringsfrågor —, en officer ur väg- och
vattenbyggnadskåren för handläggning av tekniska
spörsmål samt en expeditionsunderofficer för det närmaste
handhavandet av ingenjörernas rullföring.
Kåren bör som hittills bibehållas fullt enhetlig
utan någon kategoriklyvning, vilken allenast bör göra
sig gällande inom kårens mobiliseringsplan.
Åldersgränsen för avgång ur kåren bör som hittills utgöra
65 år eller densamma som för arméns övriga
reservpersonal av officersställning. Begränsning av
kårens numerär bör, om så i framtiden erfordras, ske
genom särskilda åtgärder från k. m:ts sida.
Personalens tjänsteställning bör bibehållas vid den nu
gällande och kårens officerare sålunda räkna
tjänsteställning i tur med statofficerarna enligt
utnämningsdata.
Beträffande civiltekniska fordringar för inträde i
kåren bör de nuvarande fordringarna bibehållas, dock
må jämväl från Chalmers tekniska instituts högre
avdelning utexaminerade väg- och
vattenbyggnadsingenjörer vinna inträde i kåren, emellertid med det
förbehåll att från tekniska högskolan utexaminerad
civilingenjör må principiellt äga företräde inom samma
årskurs. Den gamla bestämmelsen, att en kåraspirant
skall hava tjänstgjort minst tre år vid något allmänt
arbete eller undersökningsförrättning, ävensom att
han ådagalagt egenskaper, som krävas för ledning av
större arbetsföretag, torde alltjämt vara
ändamålsenlig.
De militära fordringarna för inträde i kåren fylles
antingen genom reservofficersutbildning — helst vid
fortifikationen — eller medels genomgången
värnpliktsutbildning såsom befälselev vid
ingenjörstrupperna samt därutöver en specialkurs med en
varaktighet av omkring tre månader, genomgången
före inträdet i kåren, som beräknas kunna ske vid 29
à 30 års ålder.
Ett huvudvillkor för att kårens personal skall bliva
i stånd att vid mobilisering bestrida sina befattningar
är, att densamma under anställningstiden beredes
tillfälle till deltagande i ej alltför sällan återkommande
övningar. Denna tjänstgöringsskyldighet bör omfatta
en tidrymd av 35 à 40 dagar under varje treårsperiod
efter vunnen anställning, dock minst fem
tjänstgöringsomgångar före 47 års ålder. Dessa övningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
