Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen / 149 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 13 april 1935 - Notiser - Prov med dieselmotor - En ny laddningsmetod vid bergsprängning - Tysklands riksvägar - Cylindriska ringar å järnvägshjul - Rysslands industri 1934

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Värmebalansdiagram.

snabba omkastningsmanövrer och körning vid
exceptionellt lågt varvtal (16 pr min.).

Bränsleförbrukningen pr hkrtim. vid olika
belastningar framgår av fig. 1. Den utgör 150 g pr effektiv
hkrtim. och 130 g pr indikerad hkrtim. och är sålunda
mycket låg (enligt rapporten den lägsta någonsin
uppnådda). Den vid proven använda brännoljan hade ett
kalorimetriskt värmevärde vid konstant volym av 10 138
kcal. Med en olja av värmevärdet 10 000 kcal skulle
förbrukningen pr hkrtim. bli ca 2 g högre. Smörjolje- och
kylvattenpumparna drevos separat med elektriska
motorer. Effektbehovet för dessa, 36,5 hkr, innebär en
merförbrukning av olja med 1 g pr hkrtim. Den låga
bränslekonsumtionen pr indikerad hkrtim. är resultatet
av en god spolning och en god fördelning av bränslet i
cylindrarna. Kompressionen utgör 35 at och
förbränningstrycket 60 at.

Även den mekaniska verkningsgraden har man sökt
förbättra. Resultatet framgår av
värmebalansdiagrammet, fig. 2. Motorns verkningsgrad vid full belastning
är 41,2 %, förlusterna med kylvattnet ca 20 och med
avgaserna ca 36 %.

En ny laddningsmetod vid bergsprängning.
Disponent C. G. Granström har nyligen inför Lapplands
tekniska förening redogjort för försök som utförts i Kiruna
med laddning av borrhål medelst pulverformigt
sprängämne, som inblåses i hålet med tryckluft. Laddning
med dynamit av ett borrhål med i botten utsprängd
gryta tar i Kiruna en tid av 45 à 50 min. för två man,
enär patronerna måste införas en efter en och ibland
tryckas tillsammans med laddkäpp. Den nu prövade
metoden, som är av amerikanskt ursprung och som under
4 års tid använts och förbättrats av ingenjör
Borchgrevink vid Orkla gruber i Norge, består i att ett
finfördelat sprängämne, geomit (av i stort sett samma
sammansättning som den svenska nitroliten), införes i en
trattformig behållare, vars perforerade vägg omgives av
en mantel. Mellanrummet mellan manteln och
behållaren står i förbindelse med tryckluftledningen.
Tryckluften pressas genom hålen i behållarens vägg in i
sprängämnet och rycker detta med sig in i ett
horisontellt rör, försett med regleringskran och en till
luftledningen ansluten ejektor. Ejektorn sänder sprängämnet
vidare genom en slang till ett 6 dm långt inblåsningsrör
av koppar, försett med ett känselspröt, med vilket man
kan känna, hur långt laddningen fortskridit. Ett filter
omkring slangen hindrar sprängämnet att blåsa tillbaka
ur borrhålet. Sprängämnet finfördelas i en apparat, som
liknar en vanlig mandelkvarn.

Laddningen går hastigt. Behållaren, som rymmer
25—30 kg sprängämne, tömmes på 1 min., och för
laddning av 60 kg beräknas erfordras 6 min., inkl.
omflyttningar. Vid laddning av 19 borrhål, därav 9 ståndare
och 10 liggare av vardera 6,5 m djup, användes i Kiruna
885 kg geomit. Laddningseffekten, tiden för
sprängämnets malning oberäknad, blev ca 170 kg pr man och
tim. Den använda apparaturen anses i vissa fall mindre
effektiv och är även riskabel. Vid sprängämnets
förvaring måste särskilda försiktighetsmått iakttagas.
Pulverformigt sprängämne kan ej användas i våta hål.
I gengäld ger metoden en snabb och billig laddning och
god laddningstäthet. Kunna de nuvarande
olägenheterna med sprängämnet (självoxidation, utsvettning av
nitroglycerin) arbetas bort, innebär metoden även, att
ett säkrare och billigare sprängämne kan användas.

Tysklands riksvägar. Generalinspektorn för det tyska
vägväsendet har nu avgivit årsberättelse för 1934, vilken
refereras i VDI-Zeitschrift den 30 mars. Det planerade
huvudnätet av riksvägar (Reichskraftfahrbahnen) skall
få en längd av ca 7 000 km. Härav hade t. o. m. 1 juli
1934 meddelats byggnadstillstånd för 1 600 km, medan
förslag förelågo till byggnad av ytterligare 2 500 km.
Vid årsskiftet 1934/1935 hade byggnadstillstånd
meddelats för 2 800 km och 1 250 km voro under byggnad.

Organisationen för dessa stora vägarbeten är uppdelad
på 15 högsta lokala ledningar och 41
byggnadsavdelningar, vilka ha 1 800 anställda och ca 100 000 mans
arbetsstyrka vid vägarbetena. Härtill komma ungefär
hälften så många arbetare, sysselsatta hos leverantörer.
Vid slutet av 1934 ha för dessa arbeten omsatts ca 300
mill. Rm.

Riksvägarna ha i regel två körbanor om vardera 7,5 m,
åtskilda av ett 5 m brett bälte. Till varje körbana
ansluter sig en 2 m bred vägren. Modifikationer
förekomma dock; särskilt i berg eller annan svår terräng
användas enklare sektioner. Man lägger stor vikt vid att
inpassa vägarna i landskapsbilden på ett lämpligt sätt.
För ändamålet har varje högsta byggnadsledning vid sin
sida ett s. k. Landschaftsanwalt.

Cylindriska ringar å järnvägshjul. Franska
nordbanan har nyligen försett vagnarna i ett försökståg
med hjulringar, vilka ej efter vanligheten äro koniskt
utan cylindriskt svarvade. Vid provkörning mellan
Calais och Tourcoing visade tåget en säker gång även
vid hastigheten 120 km/tim. Man ämnar nu utrusta
även ett lokomotiv med dylika hjul.

Rysslands industri 1934. Internationella arbetsbyråns
veckopublikation har lämnat några uppgifter om
utvecklingen av Rysslands industri under fjolåret. Järn- och
stålindustrien, som år 1933 endast nådde 2/3 av den i
första femårsplanen stipulerade produktionen, ökade
1934 tillverkningarna med 40 à 45 % och överträffade
därmed planen. Dagsproduktionen av tackjärn steg
från 23 000 ton i januari till 29 800 ton i juli och 31 200
ton i december. Motsvarande produktion 1933 var endast
19 500 ton pr dag. Däremot visar tillverkningen av
martinmetall ej samma gynnsamma utveckling, och
järnindustriens viktigaste uppgift under innevarande år
blir att få till stånd en bättre proportion mellan
tillverkningen av tackjärn samt stål- och
valsprodukttillverkningen. En orsak till stålproduktionens hämning anges
ligga i skrotbrist, vilken dock nu säges vara hävd. För
1936 planeras en ståltillverkning av 14,8 mill. ton och
en tackjärnstillverkning av 14 mill. ton.

Även tillverkningen av andra metaller än järn visar
en gynnsam utveckling, i det den stigit med 18 à 20 %.
Kopparproduktionen, som praktiskt taget visade
stillastående åren 1931—33, ökades 1934 med 18,4 % men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>