Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 27 april 1935 - Radiofyrar och annat tekniskt nytt inom lotsverket, av Erik Hägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
HÄFT. 17 utgiven av svenska teknologföreningen 27 APRIL
ÅRG. 65 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 1935
INNEHÅLL: Radiofyrar och annat tekniskt nytt inom lotsverket, av generallotsdirektör Erik Hägg. — Notiser.
— Litteratur. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
RADIOFYRAR OCH ANNAT TEKNISKT NYTT INOM
LOTSVERKET.[1]
Av generallotsdirektör Erik Hägg.
Den tekniska utvecklingen i vårt land av
säkerhetsanstalterna för sjöfarten har under de senare
årtiondena gått framåt med stora steg. Till en början
skedde väsentliga förbättringar på fyrbelysningens
område, varvid agaljuset kom till en mycket
vidsträckt användning. Senare företogs en omfattande
modernisering och nybyggnad av den flytande
materielen, främst fyrskepp och lotskuttrar, utbyggandet
av tidsenliga lotshamnar samt slutligen anordnandet
av radiofyrar och, delvis i samband därmed,
elektrifiering av ett antal fyrar.
Det största tekniska intresset knyter sig
emellertid omkring införandet av radiofyrar, varför första
delen av denna redogörelse kommer att utgöra en
allmänt hållen orientering beträffande denna art av
säkerhetsanstalter för sjöfarten. Jag får därvid först
framhålla, att två huvudsystem (fig. 1) finnas för
ortbestämning till sjöss genom radio, nämligen:
1) pejling (riktningsbestämning) från
radiopejlstation iland av radiotecken, avgivna av fartyg, och
pejlingsresultatets överbringande till fartyget genom
kustradiostation; samt
2) pejling från fartyg av radiotecken avgivna av
radiofyr, anordnad på fyrskepp
eller iland.
Det första av dessa system
kom till användning i utlandet
omkring 1917, det andra började
att införas omkring fem år
senare. Vid sistnämnda tid funnos
i Europa ett 20-tal och i Förenta
staterna inemot 50
radiopejlstationer. I vårt land inrättades
den första radiopejlstationen på
Vinga; därefter tillkommo intill
1925 ytterligare tre stationer, av
vilka en dock torde nedläggas
inom den närmaste tiden. Dessa fyra
stationer hava upprättats av telegrafstyrelsen.
När emellertid den tekniska utvecklingen
på radioväsendets område kommit till en
sådan ståndpunkt, att goda apparater för
utförande av radiopejling — s. k.
pejlramar — kunde tillverkas, visade det sig, att
fartygsbefälhavarna framför systemet med
radiopejlstationer iland alltmera föredrogo systemet med
pejlramar ombord och radiofyrar på fyrskepp eller iland.
Det senare systemet medgiver nämligen att de för
ortbestämning genom radio erforderliga
operationerna kunna verkställas ombord och sålunda helt
ligga under navigatörens egen kontroll — en
uppenbar fördel. Anordnandet av nya
radiopejlstationer kom härigenom att i viss mån avstanna. För
närvarande finnas i hela världen omkring 120 dylika
maritima stationer mot inemot 280 maritima
radiofyrar. Emellertid må påpekas, att stationer av det
förstnämnda slaget sannolikt torde komma att
upprätthållas även i framtiden, ej minst för militära
ändamål.
I det följande kommer jag dock att endast
sysselsätta mig med systemet radiofyrar. Såsom i det
föregående antytts, innebär detta system
anordnandet å fyrskepp eller iland av en sändarestation
(radiofyr) för givande av periodiskt återkommande
karakteristiska radiotecken med viss våg- och
tonfrekvens. Vidare erfordras ombord å det fartyg, som
skall verkställa radiopejling, en pejlram, som
 |
| Fig. 1. Schematisk framställning av pejling utvisande skillnaden mellan ortbestämning med hjälp av radiopejlstationer (RPS) och radiofyrar (RF). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
