Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen / 167 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 4 maj 1935 - Radiofyrar och annat tekniskt nytt inom lotsverket (forts.), av Erik Hägg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Teknisk Tidskrift

HÄFT. 18 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 4 MAJ

ÅRG. 65 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 1935

INNEHÅLL: Radiofyrar och annat tekniskt nytt inom lotsverket, av generallotsdirektör Erik Hägg. —Erik Vallin †.
— Ekonomisk översikt. — Notiser. — Sammanträden.

RADIOFYRAR OCH ANNAT TEKNISKT NYTT INOM
LOTSVERKET.

Av generallotsdirektör Erik Hägg.

(Forts. fr. sid. 163.)

Jag ber nu att få redogöra för några av våra
fyrbyggen, vilka visserligen icke innebära tekniska
nyheter men dock böra kunna väcka intresse, enär
åtminstone några av dem utförts under svåra
förhållanden.

Det farliga skäret Blackkallen, beläget i öppet hav
mellan Skellefteå och Ratan, var före 1921 försett
med en fyr, som till följd av den svåra isgången
vintertid var anbragt på en söndertagbar ställning
fästad vid i berget nedborrade järn. Ställningen
uppsattes 1 augusti varje år och nedtogs 10 november.
Det ansågs på goda grunder omöjligt att hava fyren
kvarstående under vintern. Först med att armerad
betong kom allmänt i bruk vågade man bygga ett
verkligt fyrtorn på platsen. Armeringsjärnen äro
fästade vid i berget nedborrade grova
förankringsjärn. Ingången till fyren måste förläggas omkring
5 meter över berget, för att is ej skulle kunna
blockera dörren. Det har emellertid hänt flera gånger,
att isen skjutit upp ända till fyraltanen. Men tornet
står kvar!

Utanför Östergötlands skärgård ligger en ensam
låg hälla omkring 8 km utanför de yttersta skären.
Dess namn är Sandsänkan, och den har städse varit
lika älskad av sälarna som den varit fruktad av de
sjöfarande. Erfarenheten från fyrbyggena vid
Blackkallen och Finnrevet, det senare utanför
Oskarshamn, gjorde att man vågade igångsätta ett
liknande bygge på denna mycket svårbelägna plats.

Fig. 5. Arbetsställningen på Sandsänkan.

Enär man fick beräkna, att brotten vid hårda
stormar skulle gå upp på fyrtornets halva höjd, måste
tornet utföras med mycket kraftig armering, fästad
direkt i berget. Särskilt stor omsorg måste
nedläggas för att få betongen vattentät, varigenom
fuktbildningen invändigt i det av sjön överspolade
fyrtornet i möjligaste mån förhindrades och därjämte
betongens beständighet ökades.

Av här återgivna två bilder visar den ena (fig. 5)
arbetsställningen, fästad vid i berget fastbultade
timmerkistor och stagad av grova järntrossar. När
arbetet var i det närmaste färdigt, inträffade i juli
1931 en enastående svår storm, som befriade
arbetsledaren från besväret att taga ned virket och riva
bort timmerkistorna. Den andra bilden (fig. 6) visar
fyren omedelbart efter stormen och är en god
illustration på ett ihärdigt och väl bedrivet arbetes
lyckliga resultat.

Samma år uppfördes en ny fyr på ett 2,5 m djupt
grund i Västra Saxarfjärden, Stockholms skärgård.
Grundet består av en berghäll, i vilken nedborrades
en mängd förankringsbultar. Å bergbotten
nedsänktes en cylindrisk järnform, som tätades mot berget,
varefter i formen göts en bottenkaka av betong.
Därefter länspumpades cylindern och allt vidare arbete
kunde utföras i torrhet. Fyren kan bli utsatt för
ganska svår ispressning.

Ett år tidigare än de två nu nämnda fyrbyggena
utfördes ett arbete av helt annan art för åstadkommande

Fig. 6, Sandsänkans fyr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>