Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 11 maj 1935 - Verktygsstål och hårdmetall, av Hans Kjerrman - Nutida krav på nonferrometaller, av H. Kristiansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utexperimenterade under de sista åren. De största
segrarna på detta område ha sålunda vunnits av den
s. k. pulvermetallurgien, som lyckats frambringa den
sintrade hårdmetallen. Man frågar sig, om denna
nya metallurgi skall fortsätta sitt segertåg även
ifråga om verktygens utveckling inom andra
användningsområden än de skärande. Det är svårt att ställa
något horoskop. Vad vi veta är emellertid, att det
arbetas intensivt, både inom den gamla hederliga
metallurgien och den nya pulvermetallurgien, på att
förbättra verktygsmaterialet till hela vår industris
fromma.
NUTIDA KRAV PÅ NONFERROMETALLER.
Av ingenjör H. Kristiansson.
Vad som menas med nonferrometaller, behöver
jag här ej närmare utveckla. För enkelhetens skull
kommer jag att inskränka mig till de halvfabrikat,
som framställas vid det företag jag tillhör, a.-b.
Svenska metallverken, men, då enbart legeringarnas antal
uppgår till 150 à 160), nödgas jag hålla mig till de
viktigaste av dessa samt till de ursprungliga
råvarorna: koppar och aluminium.
Då man går att undersöka vilka krav, som vår tid
ställer på halvfabrikat av sådana metaller, finner
man mycket snart, att dessa krav till stor del äro
betingade av den s. k. rationaliserade och
mekaniserade driften hos avnämarna. Man skulle nu ha
väntat sig, att en ganska långt driven
standardisering skulle möjliggjorts, men det har ingalunda
blivit så. Man kan tvärtom säga, att snart sagt varje
större industri alltmera enträget fordrar speciella
metaller för speciella ändamål. Nya industrier ha
ju också uppstått de senare åren. Exempelvis
flygindustrin och radioindustrin m. fl. På detta sätt har
en hel massa olika kvaliteter tillkommit, som dock
med litet god vilja borde kunna avsevärt reduceras.
Härtill återkommer jag sedan. Vad man emellertid
i stort sett eftersträvat har varit: hög
hållfasthet i förening med stor förlängning, hårdhet och
slitstyrka, god bearbetbarhet,
korrosionsbeständighet, snäva mått-toleranser, och dessutom i vissa
fall värmebeständighet; exempelvis också för
elektriskt ledningsmaterial god ledningsförmåga och
felfria yta, samt för plåt planhet, slät och fin yta,
lätthet att pressa, trycka och polera, lämplig hårdhet
och jämnhet i färg. För att uppnå dessa
egenskaper hos halvfabrikatet måste man naturligtvis ställa
stora fordringar på utgångsmaterialet, götet.
Härvidlag ha vi, vad nu mässing beträffar, i första
rummet de elektriska smältugnarna,
induktionsugnarna, men även de vattenkylda kokillerna, att tacka
för goda och täta göt. Våra större ugnar äro
tillverkade i Sverige och konstruerade av en svensk
– ingenjör Frick. Med induktionsugnarna, vilka
äro kontinuerliga, kan man på ett ojämförligt
mycket bättre sätt än tidigare reglera och kontrollera
temperaturen och undvika överhettning och
oxidering av metallen. Alla skadliga gaser äro
eliminerade, särskilt de svavelföreningar som förekomma
i förbränningsgaserna vid tidigare använda, eldade
ugnar. Man kan dessutom smälta betydligt större
kvantiteter på en gång — cirka 650 kg — mot vad
förut var möjligt i deglarna. Ugnarna rymma cirka
950 kg, varav emellertid 2- à 300 kg måste
kvarlämnas vid varje tappning. Smälttiden är cirka 1
timme. Genom de vattenkylda kokillerna erhåller
man i struktuellt hänseende lämpligare och för
bearbetningen bättre material. Dessa kokiller kunna
göras betydligt större de förr brukliga och man har
därför möjlighet att på en gång urgjuta ugnens
innehåll. Enhetsvikterna på göten bliva härigenom
större — upp till 300 kg för plåt- och bultämnen,
hälften för rör- och trådämnen — och man sparar
avsevärda kvantiteter material, då färre
ingötsändar avgå i form av avfall. Men den för metallens
kvalitet viktigaste fördelen med större smältenheter
är, att legeringstoleranserna kunna hållas inom
snävare gränser. Kopparhalten differerar ofta ej mer
än 0,2—0,3 % och överstiger i varje fall icke 0,5 %.
Avbrännan blir också mycket lägre än vid
degelsmältning. För kontroll av smältornas
sammansättning tages varje dygn ett trettiotal driftprov från
de olika ugnarna. Sedan ämnena gjutits avlägsnas
all gjuthud genom fräsning och ämnena sågas i
lämplig storlek samt undergå en noggrann avsyning.
De äro sedan färdiga för vidare bearbetning.
Tråd.
Jag övergår nu till koppar, som ännu så länge är
den dominerande metallen inom vår tillverkning.
Till största delen användes den inom den elektriska
industrien. Den 10 november 1932 godkände Sveriges
standardiseringskommission "normer för blank och
hård koppartråd och lina för starkströmsledningar".
Härmed var ett stort steg i rätt riktning taget för
att få ordning och reda på detta område. Några
skärpa fordringar för materialet innehålla väl
knappast de fastställda normerna, de utgöra snarare
en kodifiering av förut vedertagna. Man är ju här
uteslutande hänvisad till råvaruprodukten, och då
det gäller olegerad koppar och relativt enkel
bearbetning, valsning eller pressning och dragning, är
det ej möjligt att uppnå mera än vissa begränsade
värden för brottgräns, töjning och ledningsförmåga.
Detta gäller givetvis också klenare tråd, avsedd för
isolerade ledningar och s. k. "maskinkoppar".
Därmed mena vi tråd, band och skenor m. m., som
användes till generatorer, motorer och transformatorer
m. m.
Skall ett material isoleras i någon form, är det
mycket viktigt, att ytan är absolut fri från flagor,
grader eller dylikt, ty dessa kunna vid lindningen
lätt genomtränga den ofta mycket tunna och föga
motståndskraftiga isoleringshinnan utan att detta
uppmärksammas. Men förhållandet ger sig nog
tillkänna på ett ofta mycket obehagligt sätt, då
ledningen blir strömförande. Här om någonsin är
ordspråket "Små tuvor stjälpa ofta stora lass"
tillämpligt. Man måste således för att förebygga dylika
missöden använda ett i största möjliga utsträckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
