Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 11 maj 1935 - Nutida krav på nonferrometaller, av H. Kristiansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blåsfritt utgångsmaterial samt genom fräsning
avlägsna gjutytorna före bearbetningen. Genom att
använda runda ämnen, gjutna i stående kokiller,
s. k. billets, samt pressa dessa ämnen tiil tråd eller
band i stället för att valsa dem uppnår man också i
görligaste mån slät och felfri yta.
Värmebehandlingen av denna s. k. "maskinkoppar" sker numera
för erhållande av en blank och oxidfri yta antingen i
ugnar med reducerande atmosfär eller också i ugnar
utan lufttillträde.
Vi återgå emellertid till luftledningarna. Då det
gäller kraftöverföring på långa avstånd använder
man mycket höga spänningar upp emot 220 000 V.
Därvid uppstå s. k. coronaförluster eller
strålningsförluster i ledningarna. Dessa äro omvänt
proportionella mot ledarens diameter, och önskemålet
är därför linor med så stor diameter som möjligt.
För att minska vikten har man då kommit på den
idén att göra linorna ihåliga. Den mest gängse
typen av dessa linor är den med ett eller flera lager av
trådar, som äro slagna över en spiralvriden balk av
koppar. Man kan emellertid också använda andra
slag av linor, såsom exempelvis de s. k.
stålaluminiumlinorna. Dessa bestå utav en inre kärna av
galvaniserad stållina samt däromkring spunna ett
eller flera varv aluminiumtråd. Ledningsförmågan
ökar hos såväl koppar som aluminium med
renhetsgraden. God elektrolytkoppar har en renhetsgrad
av intill 99,975 %, aluminium högst 99,75 %; dock
torde 99,5 % vara det vanliga. Föroreningarna i
aluminium utgöras av järn och kisel, och det har
visat sig, att hållfasthetsegenskaperna i hög grad
äro beroende på relationen mellan dessa båda
föroreningar. För att samtidigt kunna uppnå bästa
möjliga ledningsförmåga och mekaniska
hållfasthetsegenskaper hos aluminium kräves en
utomordentligt omsorgsfull värmebehandling, där både tid
och temperatur endast få variera högst obetydligt.
I entrådiga ledare av koppar fordrar man numera
mycket stora längder. Detta kan bäst uppnås
genom silverlödning, där skarvarna bliva praktiskt
taget lika goda i hållfasthetshänseende som den övriga
tråden. Detta gäller nu särskilt kontakttråden och
annan grövre tråd vid järnvägs- och annan
spårvägselektrifiering.
Till luftledningar för svagström eller
telefonledningar använder man förutom koppartråd även —
för att möjliggöra ökat stolpavstånd — bronstråd,
och härvid ha allt mera skärpta fordringar gjort
sig gällande, framförallt på
hållfasthetsegenskaperna. 75—80 kg brottgräns per mm2 äro icke
ovanliga, och då därtill kommer mycket skarpa
fordringar på vridning och böjning, har det varit
mycket svårt att samtidigt uppfylla dessa. Vi ha
numera övergått till att i egna speciallegeringar
tillsätta kopparen med magnesium och därvid uppnått
synnerligen goda resultat. Det specifika
ledningsmotståndet varierar med magnesiumhalten och
ligger mellan 0,035 och 0,020 ohm vid en brottgräns av
ända upp till 80 kg per mm2 vid nyssnämnda
högsta värdet på ohm. Magnesiumhalten får, om dessa
fordringar skola kunna fyllas, icke variera mera än
en eller annan 100-dels %; även värmebehandlingen
och bearbetning kräver stor påpasslighet och vana.
Mässingtråd användes huvudsakligast inom
skruvfabrikationen, och häri inbegriper jag även
den relativt stora användningen av nipplar för
cykelekrar. Bearbetningen sker uteslutande i
automater. Materialet måste vara tillräckligt mjukt för
stukning av skallen men dessutom vid
gängskärningen lämna en kort spån, som inte trasslar in sig
i automaterna. Dock har man numera i allt större
utsträckning börjat rullgänga skruvarna, och då
erfordras ett segare material. Även för dukvävnad
användes mässingtråd av ända ned till 0,10 mm
diameter. För viradukar i pappersmaskiner
tillverkas en tennbronstråd med 7 % tenn och resten
koppar. Denna legering utmärker sig för mycket hög
brottgräns och stor töjbarhet samt beständighet mot
sulfit och sulfat.
Plåt.
Ytbehandlingen har sin största betydelse, då det
gäller plåt. Man fordrar numera av plåten en sådan
yta, att den utan föregående slipning skall kunna
poleras till högglans. På hemmamarknaden kan
man snart sagt icke få tillräckligt fin, slät och blank
yta. Vi ha faktiskt kunnat konstatera, att vår
valsprodukt på sina håll här hemma betraktas och
uppfattas såsom polerad plåt. Man kan ju numera
få såväl smidda som kokillgjutna valsar av relativt
stor bredd och med ett utomordentligt gott
material med en mycket hård valsbana, som ger den
valsade plåten en särdeles vacker yta. Hårdheten bör
vara lämpad efter det ändamål, vartill plåten skall
användas, och får variera obetydligt. Därför spelar
värmebehandlingen en viktig roll. Sedan vi infört
elektriska glödgugnar, där man automatiskt kan
reglera temperaturen med intervaller på några få
grader, ha vi möjlighet att utöva en noggrann
kontroll. Men även betsningen har stor betydelse för
ytans beskaffenhet. Vi betsa numera även plan plåt
i en av oss själva konstruerad kontinuerlig
betsapparat. Plåten föres medelst tvenne ändlösa
kedjor genom betsbadet, föres därefter på ett rullbord
genom borst- och sköljningsaggregat och vidare
genom torken samt lämnar apparaten fullständigt torr
och oxidfri. Plåten skall även vara plan och fri
från egenspänningar. Detta kan man uppnå
antingen med planriktningsmaskiner eller
sträckmaskiner. Den senare riktmetoden är att föredraga,
emedan ytan kan skyddas bättre, och dessutom
försvinna alla egenspänningar. Vid vårt verk kunna
vi valsa plåt av max. 3 m bredd och äro just
sysselsatta med att montera upp ett riktverk för denna
bredd. Tendensen går nämligen åt allt större
plåtbredder. Toleranserna på längd och bredd, ja
naturligtvis också på tjocklekarna, hava krympt
betänkligt. 2 X 1 m plåtar exempelvis få ej i vissa
fall variera mera än plus minus 0,5 mm på bredden
och plus minus 1 mm på längden, och att det kan
vara rätt vanskligt att hålla sådana toleranser vid
tjocklekar på ned till 0,75 mm är ju påtagligt.
Något merpris för dylika toleranser blir det sällan eller
aldrig tal om. Som värmebeständigt material med
samtidigt god värmeledningsförmåga, exempelvis
för fyrboxar i lokomotivångpannor och till
gasbadkaminer m. m., användes koppar legerad med 0,3—
0,5 % arsenik. För strykjärnsplattor har man på
allra sista tiden med mycket gott resultat utbytt
järn mot en högprocentig mässinglegering. Inom
cellulosaindustrien använder man för knutsilplåtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
